Pelle-Polis kör mig rakt in i nostalgidreglet!

Nu ska vi dregla.
Det är november1957. Kinesiskan Cheng Feng-yung sätter nytt världsrekord för damer i höjdhopp med 1,77 meter. Ryssarna skjuter upp rymdhunden Laika. Det minns jag. Den 20 november spelar Tyskland-Sverige en landskamp i fotboll på klassiska Volkparkstadion i Hamburg. Tyskarna vinner med 1-0. Jag är 11 år och för första gången blir jag fotbollsdyster i mitt unga liv. Jag minns det som det var i går.
Jag hade upptäckt den grymma fotbollsvärlden. Det sitter fortfarande kvar en tagg. Och tack MFF:s unga stjärnskott, Jan ”Nana” Ekström, 19 år gammal, för att du fanns.
Jag glömmer dig aldrig.

Mer än 53 år senare bankade Pelle-Polis på min dörr. Mars kändes som smällkalla vintern. Vännen Pelle kom med värme.
-Ska du med på fotboll till Hamburg, frågade han. Jag kör bussen. På vägen ner handl...
-Aj,aj, godis på gång, svarade jag, glad i hågen över frågan. Vad inte vännen Pelle visste, var just den heta fotbollsupplevelsen, jag hade för över 53 år sedan. Radion. Lennart Hyland. Minnen.
Priset 1300 kronor. Inte dyrare än att få en gadd utdragen hos tandläkaren. Givet. Jag fick snabbt med mig huliganvännerna Benny, Peter och ”Flax”. Visst drar vi.
-Det finns platser kvar, tjoade Pelle men då var jag redan på väg att ringa upp Jan ”Nana” Ekström, 73 år, underbarnet som debuterade 18 år gammal i en landskampen mot England 1956 (0-0) på Råsunda.

Ring! Ring!
-Visst minns jag den landskampen mot Tyskland i Hamburg.. Jag fick spela med många klassiska namn, svarar Jan Ekström och går i gång:
-Kalle Svensson i mål, Orvar Bergmark som tog hand om mig. Vilken fin kille. Sigge Parling. Kanongrabb. Agne Simonsson, Knivsta Sandberg, Sylve Bengtsson, min klubbkompis Prawitz Öberg och så då Gunnar Gren. Vilken fotbollspelare. Han var 37 år gammal, men gjorde allt rätt till 95 procent. Genialisk. Fantastisk. Kunde ALLT. Tänk att jag fått spela tillsammans med Gunnar Gren?
-Men du missade öppet mål från fem meters håll, bryter jag in med som en annan glädjedödare.
-Höger ben. Jag var väldigt hjulbent, svarar ”Nana” och fortsätter:
-Ha det så kul i Hamburg. Det hade jag. Ett minne för livet.
Visst, here we come, Pelle!
Fast vi Gubbhuliganer får ligga lågt.
Pelle-Polis har ett djävla humör.
GRRR...

DAGBOKEN: Från en galen bussresa till en krutgumma med cancer i hjärnan.

Fast vi börjar med nattens dramatiska rop på hjälp från Japan. Nödropet fångade jag upp på Internet. På engelska. Jag har översatt. Nödropet gav mig dåligt med sömn i natt. Skakande. Vad göra?
Annars var det första jag såg i morse en bild på gruppen Santanas T-shirt. Jag fick den i ett mail från Bloggens speciella rapportör i Malaysia. Santana är ute på en världsturné. Konsert i Singapore som inte ligger i Malaysia som det står på tröjan (mina röda pilar). Fadäsen är en stor nyhet i Malaysia. Alla gapskrattar.
Vandrade så i väg i morgonkvisten. Vinden bet irriterat. Bussen in till Hjärtmottagningen, Universitetssjukhuset i Lund. Det blev en resa ingen av oss sent ska glömma. Busschauffören körde rally. Vi passagerare hade all möda i världen och hålla oss kvar på våra säten. Omkörningar på andra sidan refugen. Fullt ös.
” Låt hjärtat va' me',” som Sonya Hedenbratt sjöng en gång i tiden.
Jag drog den galna bussresan för sköterskan på Hjärtmottagningen.
-Det var tur, du skulle in till oss, sa hon och tog ett EKG på mig.
Träffade min förnämliga hjärtläkare som är ett ess. Hjärtat tickade. Helt OK. Han skrev en remiss till lungan för undersökning. Inget dödligt. Bara vård av Gubben Rockbäck. Jag tog mig åter till bussen för att åka hem.
Vid busshållplatsen stod Anna-Greta från Lomma. Jag ställde henne på ett brunnslock. Hösten 2009 snubblade hon på ett sju cm nedsänkt brunnslock vid Jägersro i Malmö. Lårbenet rök. Hon processade. Vann. De ansvariga, ett fastighetsbolag, har fått pröjsa Anna-Greta 72 000 i skadestånd. HURRA!
Nu hade hon varit på ögonkliniken. Halvt blind på höger öga. Orsaken kan vara metastasen i hjärnan. Strålning väntar. År 2000 fick hon bröstcancer. Fem år senare strålades hon för första gången. Tufft.
Och så är Anna-Greta vinterbadare. Bara 77 år gammal. Tala om krutgumma.
Hemma efter en stillsammare busstur. Åke hade ringt. Han spanade efter nappträdet som jag skrivit om. Barnbarnet i Halmstad på ingång. Nappat färdigt. Och nappen skulle nu hängas i trädet. Vägbeskrivning.
Då kom beskedet. Sven Lindahl, 84 år gammal, Mr Lomma, dog i går efter en lång tids sjukdom. Sorg. Sven var min mentor. Vad han inte visste om Lomma var inte värt att veta.
Han lärde mig mycket om byn. Vi hade massor kvar. Jag skänker också en tanke till hans hustru.
Bloggen hyllar Sven Lindahl med en röd ros. Det skulle han gilla.
Tack för din härliga vänskap.
Vila i frid, Sven.
Calle Rockbäck

Lommaborna tar upp kampen mot tjuvarna-larm installeras!

Lördagen den 5 mars förvandlade ett lägenhetsinbrott livet för de boende i Lomma Hamn. Området som började byggas ut i mitten av 1980-talet
Det var något högst ovanligt som inträffade i Lomma den här lördagen. Tjuvarna bröt sig helt fräckt in på blanka dagen.
Ytterdörren till en lägenhet mitt i bostadsområdet bröts upp med hjälp av en kofot. De tre skurkarna, två män och en kvinna, som var omaskerade brydde sig alltså inte ett dugg om att folk helt öppet kunde se vad som pågick. Det bor trots allt närmare 1000 personer i Lomma Hamn.
-Det är högst ovanligt att man bryter sig in i en lägenhet i Lomma, säger också polischef Michael Rydberg i Lomma till mig.
Bilderna som jag publicerade på bloggen skakade om de boende rejält. På den korta stund skurkarna var inne i lägenheten, gick man fram som tsunamin i Japan. Ofattbart.
Jag har bott i området i över 23 år. Något liknande har vi aldrig ens varit nära tidigare.
Detta har nu medfört att många boende har bestämt sig för att slå tillbaka. Många planerar installera larm.
Vissa har redan satt in mycket sofistikerade larmsystem som gör lägenheten lika säker som Fort Knox. Det är där som den amerikanska guldreserven förvaras. Ett hermetiskt tillslutet ställe.
I Lomma Hamn känner i stort sett alla varandra, i vart fall på ett ungefär. Inbrottet har också medfört att de boende noterar alldeles extra när någon okänd ger sig in i området.
Det finns med andra ord många vakande ögon.
Det som inträffade den 5 mars, får aldrig hända igen. I vart fall om de närmare 1000 personer som bor i området får bestämma.
Basta!

Ungdomsidoler! Vem minns Tage Severin och Ingeborg Nyberg?

Det här är Lennart. I Halmstad är han en kändis. En lokal stjärna från otaliga revyer och folklustspel på slottets borggård under sommarhalvåret. Ja, så är han rockstjärna i Bawlers Inc. Och så brukar han utsättas för mina begåvade tester.
Det började med att jag såg alla unga flickors idol, Eric Saade, i GodMorgon soffan i SVT. Grabben är bara 20 år.
-Stackars sate, tänkte jag. Bekymrad över allt rampljus som nu kommer att hällas över honom.
Finns det någon som minns honom om några år? Livslängden på dagens idoler är rekordkort.
Jag kom att tänka på Tage Severin. Under 1950-talet matchades han fram som Sveriges James Dean. Tage lanserades stenhårt. Ja, så hårt det nu gick utan TV och tusen andra sociala mediers hjälp.
Det var på golfbyxans och rosettens tid. Hos mig och andra ungdomar fäste aldrig den konstruerade Tage Severin. Han dog snabbt sotdöden som idol.
Tages nitlott hette Elvis Presley. Precis när Tage matchades dök Elvis upp och vände upp och ner på oss alla gossar och flickor på den tiden. Både vi och brudarna rockade röven av oss. I skamvrån åkte Tage Severin in snabbare än blixten. Det var på väg att barka åt helvetet.

Då plockades Ingeborg Nyberg fram som stötta åt Tage. Hon sjöng med klockren röst slagdänger från tidernas begynnelse. Ingeborg fick också roller i Edvard Persson filmer. För att få riktig sprätt på idol köret, gjordes också en film med Tage och Ingeborg tillsammans, ”Sjutton år”. Då dyker plötsligt den läckra puddingen Brigitte Bardot upp. Ja, ni förstår själva. Nu gick det riktigt åt helvete för både Tage och Ingeborg.
Det är nu Lennart kommer in i bilden. Testet. Han är som jag på väg ”over the hill” och var alltså med på tiden med golfbyxor.
-Ingeborg Nyberg? Tage Severin? Säger mig ingenting. Kanske Ingeborg sjöng på 40-talet? Nej, jag vet inte. Tomt.
Jag riktigt HÖR hur Lennart tänker. Plötsligt. Ljuset!
-Aftonklockor!
Var fan fick han det ifrån?

I kölvattnet efter jordbävningen i Japan: Wivi i Lomma överlevde tsunamin. Och badförbud i Thailand.

Wivi och Torsten. Två helt vanliga människor i världen.
Wivi slickar på årets premiärmjukglass i Lomma. Hon är glad över att hon lever i dag. Hon och hennes man, Kastra, låg och solade på stranden i Thailand när tsunamin slog till med full kraft 2004. Paret sköljdes ut i havet. Det är ett under att de överlevde. Jag skrev om det på bloggen. Klicka HÄR!
Torsten är en legendarisk journalist från Småland. Numera är det ”cigars aroma” som gäller. Ett behagligt pensionärsliv i Thailand. Han ligger i en solstol på stranden Yaya beach i Hua Hin, Thailand och spanar efter en ny tsunami.

Strandvägens Glasskiosk i Lomma blev alltså först ut med årets mjukglass. Under söndagen hölls premiären.
-Ja, nu är det vår, säger kioskägaren Stefan till mig och passade lämpligt på att bjuda Wivi på premiärglassen.
-Det är hon värd, fortsätter han.
-Det smakar ljuvlig, kontrar Wivi.
Wivi kan behövas kylas ner. För katastrofen i Japan medför att hennes eget helvete nu åter rullas upp.
-Ja, ens tankar fylls åter av allt fruktansvärt man upplevde då. Hemskt, säger Wivi men kvittrar förtjust över mjukglassen.
Torsten lever alltså i Thailand ett behagligt liv under några vintermånader. Efter ett hårt men vansinnigt roligt yrkesliv, är han värd det. Torsten missade ALDRIG en nyhet hemma i Småland. Journalistnerven på den burne grävaren med otaliga scoop bakom sig triggas givetvis av katastrofen i Japan.
Han rapporterar:
”Spanade efter tsunamin nere på Yaya beach. Här kommer den, cirka 1 m hög och på utsatt tid. Badförbud råder också. I dag rapporteras det att fåglarna blivit tokiga och flyger in i väggar och fönster. Lite musslor mm spolades upp, mer blev det inte.”
Det var då för väl det, Torsten. Var rädd om dig.
Och du med, Wivi.

Lomma fick rätt: Eric Saade vann Melodifestivalen!

Ja, så kan det gå. När vi som bor i brf Måsen i Lomma röstade under lördagens förmiddag, fick Eric Saade flest röster. Han var alltså vår vinnare på ett tidigt stadium.
Det var bara i stort sett jag och Peter som sprang vilse. Vi lade vår röst på Sara Varga. Hon slutade, ja, var då. I bottenträsket? Ingen visste, mer än att även hon sprang vilse.
Peter och jag fick alltså lång näsa. Det blir skampåsen över huvudet nästa gång vi träffar våra kamrater.
Annars tycker jag att årets finalfält på Globen var det vassaste någonsin. Ingen av de tio låtarna gav mig läbbiga blemmor på kroppen. Det var fullt ös i två timmar. Till slut visste jag varken in eller ut. Plötsligt hissade jag Swingfly, rockade loss med The Playtones och blev förälskad i Sanna Nielsen.
När kalaset var över kändes det nästan som nyårsafton. Och tame tusan. När jag skriver detta är det faktiskt någon som bränner av raketer i Lomma. Ska Eric Saade firas, så ska det tydligen firas rejält.
SVT genomförde en lysande produktion med en scenografi i absoluta toppklassen.
Programledarna, Rickard Olsson och Marie Serneholt, har skött sin uppgift med den äran. Adam Alsing får vi säkert se mer av i nästa års Melodifestival.
I särklass sämst denna afton var Elsa Billgren som skötte eftersnacket. Var hade man hittat detta stolpskott?
Fast bäst var naturligtvis Eric Saade. Han fick flest röster, både av svenskarna, Europa och som sagt var, Lomma.
Rätt låt vann.

Lomma har sagt sitt: Eric Saade vinner Melodifestivalen!

Ja, då var det klart. I Lomma röstar man på Eric Saade. Hans "Popular" är redan så populär att han röstades fram som kvällens vinnare i Melodifestivalen.
Det blev minsann en rivstart på lördagen. Boende i brf Skrattmåsen i Lomma samlades i föreningens hemtrevliga lokal för lördagsmys.
Först dukades det upp rena hotell frukosten. Sedan körde vi igenom Melodikrysset under allmänt skratt och stoj. Skämten haglade och krysset knäcktes (med hjälp av datorn, men säg det inte till någon). Vi körde fast på hur Hitchk...o..kk...,asch, stavades.
Sedan avrundade vi den glada tillställningen med att rösta på kvällens melodier i Melodifestivalen. Jag och Peter röstade på Sara Varga och blev så till den milda grad utbuade att vi fick springa för livet.
Segrande ur denna strid gick alltså Eric Saade. God tvåa kom The Moniker med "Oh My God". Resten blev resten. Ja, och så då vår låt som vi fick springa för livet för.
Nu vet ni alltså hur Lomma röstade.
Eric Saade med "Popular".
FOTNOT: Nej, det här är igen vetenskaplig röstning utan mest på kul. HIPP!