Här står Lars Mårtensson och är glad. Han laddar sin bil med både jordgubbar och nypotatis. Lars driver klassikern, Mårtenssons Livs i Lomma. Nu vet jag var Lars hämtar sina prima råvaror. Och att midsommaren är räddad. Det kan faktiskt Lars tacka en ilsken skånsk bondmora för. Ja, att han hamnade på bloggen och får gratis reklam. För det ska ni veta: det skånska gemytet finns tydligen endast på gamla knastiga svart-vita Edvard Persson filmer. Verkligheten kan te sig både lustig och sorglig. Så här började det. Jag har de senaste dagarna fått närmast ånger över medias larmrapporter om en midsommar utan både jordgubbar och nypotatis. Jag beslutade mig för lite grävande journalistik. Jag åkte helt enkelt ut i verkligheten. Sedan snart 30 år, har jag mina bönder med fräscha råvaror runt omkring i Lomma. Jag körde till Flädie, en liten idyll på den skånska slätten. Jag har varit hos bonden många gånger och laddat mina förråd med godsaker. Nu ser jag att här som vanligt finns både jordgubbar för 40 kr/l och nypotatis 20 kr/kg. Denna gång tar mitt besök en helt annan vändning. Plötsligt dyker en rultig bondmora upp. Hon är topp tunnor rasande. Fly förbannad. Gapar och skriker och smäller igen dörrar. Jag fattar ingenting och flyr fältet. Skakad. Jag kör ner till ett säkert kort, Holländarehusgård, en gårdsbutik utanför Bjärred. Det är här jag springer på Lars Mårtensson. Det är också här jag finner drivor med både nyskördade jordgubbar och nypotatis. Det är också här jag slipper ilskna bondkärringar. Det är också gårdsbutikens varor jag kommer att köpa till midsommar. Bevara mig väl för ilskna skånska bondmoror. Varför hon var så förbannad? Jag har faktiskt ingen aning. Jag är aldrig varit med om något liknande. Jag känner inte människan alls. Bondmoran hade väl en sällsynt dålig dag, så se upp för jordgubbarna i Flädie. -HALLÅ Edvard Persson! Vart tog du vägen?
Det här är bilden av sommarsolståndet i Lomma. Jag tog bilden vid inloppet till Lomma Hamn kl. 22:20 måndag kväll. Solen har lämnat ett rött skimmer kvar i fjärran som om den vill önska oss en god nattsömn. Och vill säga: -Vi syns snart igen. Wikipedia skriver: "Sommarsolståndet är den tidpunkt då solen antar sin största deklination, det vill säga då den står som högst på himlen på norra halvklotet. Solen står då i zenit över Kräftans vändkrets. Under sommarsolståndet når solen lika högt upp på himmelen i Stockholm som den gör under vintersolståndet i nordligaste Afrika. Vid sommarsolståndet inträffar årets längsta dag och kortaste natt, som infaller runt 21 juni på norra halvklotet."
Prins Daniels tal blev en klassiker. Det strömmar in beröm från hela världen. Därför lyssnar och ser vi det en gång till:
Jag följer efterdebatten om sagobröllopet med ett visst leende på läpparna. Jag har nämligen hört det förut. Inte minst 1976, när kungen slog sina påsar samman med Silvia. Då som nu rasade en liten men högljudd klick: ”En massmedialt överdriven bevakning som skapar en rojalistisk yra i landet.” Sanningen är den, att det var nästan på ännu värre förr i tiden. Skämttidningen MAD slog 1976 t o m till med att årets värsta bröllop var lika tjockt som korvspad. I kungaparets telegramskörd kunde man läsa följande: ”Vi såg att ni gift er på ett frimärke. Vi läser ju inte så mycket i Närke. Grabbarna på Kumla”. Jag var själv med och skrev i media 1976 om bröllopet mellan kungen och Silvia. I dag kan jag konstatera att många av dom som skrek sig hesa i protester, sitter på höga chefsposter inom media. De har alltså rattat årets sagobröllop mellan Victoria och Daniel, så kan det alltså gå. I samma nummer av MAD från 1976 är också den fantastiska tecknaren, Don Martin, 34 år före sin tid. I sitt fantastiska tal tog prins Daniel upp det där med att kronprinsessan kysste en groda. Före bröllopet hände ingenting, men Don Martin visar med all tydlighet vad som egentligen inträffade-se strippen här ovanför. Visst, är det vansinnig roligt. Ja, så barnslig är jag. Det är jag glad för. Det finns för övrigt allt för många surGubbar. Aftonbladet hade samlat hela högen med surGummorna i täten på sin kultursida i söndags. Det skulle inte förvåna om någon av dessa surpuppor en dag sitter som respekterad hofreporter på Svensk Damtidning. Utvecklingen visar att så ofta blir fallet. Lars Ohly stannade hemma. Kan inte han bli kvar där? Alfred E. Neuman skriver för övrigt i sin ledare: ”Tack, kungen. Nu slapp vi komma ut med ett par tomma sidor.” (URRK 17)
På bilden genomför Lomma kommuns ledande politiker sin kupp. Det var i fredags som kommunalrådet Anders Berngarn, lägst fram på bilden, och fullmäktiges ordförande Claes Hedlund, fick träffa det blivande brudparet. -Jag framförde mina hjärtliga lyckönskningar från Lomma Kommun och sa att de var välkomna till Lomma att skriva sina namnteckningar som hennes föräldrar hade gjort, berättar Anders Berngarn för mig. Nu väntar vi med spänning på ett svar. Om kuppen går hem och kronprinsessan och prins Daniel verkligen kommer till Lomma, är det utan tvekan årets mest lyckade och fräckaste kupp. -Vi får vänta och se, säger Anders Berngarn och fortsätter om regeringens mottagning för kronprinsessparet på Stockholms stadshus med kommunal-och landstingspolitiker: -Vi fick i alla fall mer tid med dem, än vad jag räknat med. De var mycket varma och hjärtliga. Även drottning Silvia fanns med på ett hörn. Det visade sig att hon kände väl till att Lomma var Sveriges bästa skolkommun. Det är alltid något i den allmänna bröllopsyran. Hur gick det då med korven som jag skrivit om tidigare i veckan? -Nej, vi behövde aldrig köpa oss någon korv. Vi bjöds på rikligt med tilltugg, så det räckte, slutar Anders Berngarn. Det var då för skönt. I bland oroar man sig i onödan. Ta bara det här med talen på bröllopsmiddagen. Vem kunde drömma om att vi fått en sådan vältalig prins? Pappa Olles tal gick inte heller av för hackor. Kungen hackade på, men omfamnade hela familjen från Ockelbo på ett nästan rörande sätt. Ja, det var nästan bättre än en saga, så varför oroa sig.
”Kära kronprinsessan Victoria och Herr Daniel. I dag, fredag, får ni en riktig tuff dag. Faktiskt något av ett elddop som kan visa om kärleken kommer att hålla sig i evigheter. När ni kryper till kojs i era separata sovrum, för det har ni väl, sent i kväll efter mottagningen på Grünwaldhallen och efterfesten på Café Opera, har ni skakat hand med över 1000 personer. Jag får nästan uppsöka ortopeden bara jag tänker på det. Då har ni också fått hälsa på vårt kommunalråd Anders Berngarn (m) och Claes Hedlund (m), ordförande i fullmäktige. Berngarns inbjudan låter jag exklusivt publicera här nedanför. Jag hoppas verkligen ni tackar jag till D-E-R-A-S inbjudan, att besöka Sveriges läckraste kommun. Jag lovar att när ni kommer till Lomma, så ska jag visa ödmjukhet. Inte alls bli påträngande, men ni kan få träffa ”Lilla Vovven”. Det vill nämligen alla. I dag kan jag också avslöja min bröllopspresent till er. Det är en portabel toalettstol. Lätt att bära. Jag har en själv. Den är en underbar lösning på problem som kan uppstå i samband med resa till främmande land. Den är, "skitenkel" som Mona Sahlin brukar säga, att sköta. Det är bara till att slå sig ner: var-när-hur-som-helst. I reklamslogan om deodoranten, heter det att man blir säker under armarna. Nu kan ni få mer än så säkrat. Den är också lätt att bära med sig ut i skog och mark, t ex när ni ska plocka lingon i skogarna runt Ockelbo. Vid framtida statsbesök kan den också bli en vän i nöden. Toaletterna i Kina är ingen kul upplevelse. Jag vet, för jag har provat på både det ena och det andra. På Sri Lanka hamnade jag i en djungeltoalett. Det påminde om gamla tiders boerkrig i Sydafrika. Om den är spolbar? Ja, släng den i Gula Floden eller varför inte i Ganges om ni är på statsbesök i Indien. Fast...när det gäller det rent innehållsmässiga, så tar SÄPO hand om den frågan. Ha nu en bra dag och hälsa artigt. Lycka till på lördag. Hoppas ni slipper tak över paradkaleschen. Maria Flimmer Hofreporter på Calle Rockbäcks BLOGG” FOTNOT: Det här är blogginlägg 900 sedan starten i juli 2008.
Mer om bröllopet: Sydsvenskan HÄR och HÄR gästlistan! Svenska Dagbladet HÄR! DN HÄR! Expressen HÄR! Aftonbladet HÄR!
BP:s ordförande, Carl-Henric Svanberg, kladdade till engelskan utanför Vita Huset. Hela USA gapskrattar. Jag kom att tänka på svenska kocken i Mupparna:
Årets första badnymfer på Bloggen, Amanda och Sofi, solar på beviset: en grön plätt. Bilden här nedanför visar hur platsen såg ut i april förra året. Det var sand så långt ögat kunde se.I dag sitter alltså Amanda och Sofi, precis intill busken till höger på bilden. Det kanske inte precis är någon golfgreen, men ändå. Gräset har börjat gro. Badplatsen, Lomma Centrum, börjar åter grönska.
Kort bakgrund: Till sommaren 2007 skapades en konstgjord strand ut i havet/sjön. Den blev mycket populär bland de badande. Men ve den som ruckar naturens egna lagar. Sanden hämnades, gav sig iväg upp på landbacken. Gräsmattorna dränktes av all sand. Jag skrev om sandinvasionen på bloggen och skojade om att Lomma fått en öken (Sahara). I höstas slog de styrande så till. En grävmaskin kallades in. Sedan dess har man grävt och skottat och grävt och skottat i all oändlighet. Nu börjar vi se resultatet som Amanda och Sofi lagt ut sin filt på. Gräset är på väg att återvända. -För hur länge, säger Amanda och Sofi. Ja, säg det. Bloggen kommer att följa utvecklingen, så ni kan sova lugnt. LOMMANEWS Jag skrev i söndags om kommunalrådet Anders Berngarns idé. Han ville chartra en segelskuta och hålla ett KS sammanträde ute på Öresund. I går klubbade kommunstyrelsen igenom planerna. Den 11 augusti, bär det av. Hur oppositionen ska fixa sjösjukan framgår inte.
Det var i gårdagens inlägg jag skrev om våra vanvårdade gräsmattor i Lomma-scrolla en bit ner. Kent Wallin på PEAB som är ansvarig för skötseln, såg och läste. Han reagerade som en förare i Formula 1. Den stora kullen ner mot havet/sjön är nu klippt. Vi är många lommabor som tackar dig. Bara glöm inte allt annat...
Så slår ett pyttelitet morgondrama i Lomma ut det kungliga bröllopet.
Egentligen hade jag tänkt skriva om bröllopet i dag. I stället kom det att handla om gräs, men också om en tidig morgonrunda i dag med ”Lilla Vovven”. Äntligen en sommarmorgon i Lomma”. Plötsligt får jag på andra sidan Höje å, se konturerna av människor-följ pilen- högt uppe i det blå. Det ser onekligen farligt ut. OK, byggarbetsplatser är en farlig arbetsmiljö, men det här? Jag bestämmer mig för att zooma in äventyret. Nu blir jag säker. Jag ser två människor i toppen av den väldiga järnkonstruktionen. Det ser ut som den hänger enbart i den väldiga kranens vajrar. Jag tänker på Gubbarna där uppe och blir svettig i den skarpa morgonsolen. ”Lilla Vovven” är mer intresserad sniffa in nya lukter från grässtrån klädda med morgondagg. Jag rör mig sakta framåt. Plötsligt händer det. Den översta delen av järnkonstruktionen lyfts rakt upp. Lyfter på hatten och säger: -God morgon Rockbäck. Ha en bra dag. -Gubbarna då, hinner jag tänka. Ingen fara. De har hunnit klättra ner. Jobbet slutfört. Gubbarna står trygga på en nedre avsats. Tack och lov för att allt gick bra. Jag går hem och tänker på prinsens bröllopsgemak i slottet. Men en glimt av vardagsdramatik i Lomma, visserligen pyttelitet, men ändå, är faktiskt roligare. Även gräs kan bli roligare. Håll med om att när BLOGGEN griper in så blir det full fräs.