Medaljen som sport-och journalistlegenden Birger Buhre hedrade mig med-i kväll hedras han själv på Idrottsmuseet i Helsingborg

 

Kraftverket på KvällsPosten, Birger Buhre, gick till de sälla jaktmarkerna 1989. Maken till journalist och krönikör har sällan skådats. Han lämnade verkligen ett stort tomrum efter sig. Räkna med att anekdoterna kommer hagla i kväll-tisdag-,när alla fansen samlas under fanan på Idrottens Hus där Idrottsmuseet huserar. 

Allt för minnas BB.

Historierna om Birger är otaliga. Nej, jag ska inte själv vara med. Därför bjuder jag exklusivt på en anekdot, så som jag minns vännen Birger. 

Han hade handplockat mig in i sitt projekt, Så kom idrotten till Malmö. Vi hade många roliga och stormiga möten hemma hos honom på Ribersborg i Malmö. Svalkade gärna av oss med en grogg. 

En kväll vid 22-tiden satte jag mig i TV-soffan. Premiär av en uppmärksammad TV-serie om Vietnamkriget. En bit in i handlingen ringde telefonen. Min äldsta son Daniel svarade och tjoade: ”Pappa, det är Birger!” 

Inte nu, tänkte jag och svarade:

 ”Jag ringer honom när TV-avsnittet om kriget är slut.” Jag ringde. 

Och hamnade i ett veritabelt ordkrig med Birger Buhre. Han fullständigt slaktade mig. 

”Hur i helvetet kan du sitta och ödsla tid på sådant skit. Vi som har så mycket att göra. För jävligt är vad det är.” Birger andades tungt. 

Nu var det allvar.

En förbannad BB var icke att leka med. Jag backade omedelbart. 

”Pappa, jag lovar att aldrig mer göra något sådant idiotiskt,” svarade jag tagen. 

Det gick hem med råge. 

Några månader senare kröntes jag med en medalj av Birger Buhre för ett bra jobb. 

Jag är mycket stolt över den. 

Lycka till i kväll, Birger.

 

Påhopp av KvP-krönikör: Tråkiga människor i Lomma!

En dystert svart löpsedel som speglar världens tråkigaste människor i Lomma. Mörker med sååå tråkiga människor, att de inte syns i svärtan. 
Längst ner har jag lagt in en textremsa från Frederico Morenos krönika i lördagens Kvällsposten. 
På grund av allt våld i Malmö undrade han vart hans kulle flytta och klämde i med: ”Ville jag bli en tråkig människa som bor i Lomma (med all respekt för alla tråkiga människor i Lomma).” 
Det tog naturligtvis hus i helvetet. 
Jag gör en kolsvart löpsedel. 
Rannsakar mig själv. 
Efter 3750 blogginlägg under snart nio år, har jag trott mig en och annan gång skrivit kåserande om livet i både Lomma, Morenos Malmö, Putin, Trump och mycket, mycket annat. Förgäves. 
Fy fan vad tråkig jag är som Lommabo. (texten fortsätter efter bilden)

När Lommabon Peter drog till ishavet för dra upp de riktigt stora firrarna, ställde han upp på en rolig bild med fiskdrag i plytet. 
En annan gång smetade jag ner mig med raklödder, samt en för liten löjlig hatt på huvudet. Inte ett dugg roligt. 
En tråkig jävel. 
Vi Lommabor försöker allt vara roliga,, men är alltså tråkiga. 
Min son Johan har gett ut fem barnböcker som mött stor uppskattning, för att de är MYCKET roliga. 
Det hjälper inte. 
Johan är som jag Lommabo och mycket tråkigare än Federico Moreno. 
Jag vet inte vad jag ska göra med herr Moreno. Möjligen bör han flytta in i Hasse&Tages minimuseum i Tomelilla. 
Fast jag tror inte han vet om att det finns. 
Han är nog en herr Dysterkvist själv.
FOTNOT. Här nedanför Johan med sina böcker och så herr Moreno själv. 

Världsreporter Nilson, 82 år. Snacka om laddad pensionär

Den 25 mars fyllde Ulf Nilson 82 år gammal. Det är en hög ålder. Därmed har han passerat medellivslängden för män i Sverige med 1 år. 
Ulf Nilson har större delen av sitt liv som journalist, levt som världsreporter på Expressen. Hur många krig har bevakat på plats, går knappast att räkna. 
Mitt eget intresse för utrikespolitik väckte han i samband med Ungernrevolten 1956. Han rapporterade 23 år gammal på plats i Budapest för bildtidningen SE. 
Jag själv var 10 år. Läste, såg bilderna och fick mardrömmar om nätterna. 
Det känns nästan som att Ulf Nilson alltid har funnits i mitt liv. 
Trots sin höga ålder skriver han fortfarande krönikor i Expressen. Hans stil har alltid varit stenhård; skjuter från höften-journalistik. 
Min kollega från tiden på Arbetet, Christer Tovesson, körde ut en Ulf Nilson-krönika på Facebook, ”Islam är en farlig religion”. 
Läs den!