Lomma klipper till: Full attack mot paradisbusken

Ni vet hur det är. 
När våren förskräckt börjar titta fram i Lomma i mars, studeras minsta lilla knopp på buskarna som ett underverk. 
Själv följer jag vårens blyga utvecklingen med största intresse. 
I april slår det försiktigt fram pyttesmå gröna babyblad. 
”Babyblad!” 
Skriker jag med andtäppa till hustrun. 
”Ja, ja. Det blir nog bra med det,” svarar hon, lätt ointresserad, men så är hon också ”bonnadotter” med mylla under naglarna. 
I maj exploderar grönskan i ett crescendo. 
Jag ler i mjugg bland alla blommor som också slår ut. 
Målgång även i år. 
Lyckan total. 
I juni börjar Täppan drunkna i all grönska som växer över alla bredder. Paradisbusken har genom tidigare års hårda klippning drabbats av okontrollerad tillväxt. Syrenblomningen hänger rostig och eländig. 
Om det nu fanns några doftande syrener. 
Larmet går. 
Storsonen infinner sig med nödvändig utrustning. 
Förr i tiden klippte jag själv. 
Njöt av det. 
Blev så fint. 
Sedan slog sjukdomarna omkull mig. 
Vad har man då sina barn till? 
Storsonen klipper till. 
Lillsonen handlar i coronatider till far och mor. 
Barnbarnen jublar. 
Allt frid och fröjd. 
Bilderna här nedanför visar Täppan före och efter. Visst blev det fint, så säg. Våren har vi alla glömt. 
Det var så länge sedan.

Sommartid i natt: Tecken på regnig sommar

I natt blir det sommar, höll jag på att skriva och skrev det också. Då drar vi fram klockan en timme. 
Sommartid, mina vänner. Ordet rullar som smultron i munnen. 
När vi införde sommartid 1980 blev det rappakalja; korna mjölkade i otakt, folk kom fel i tillvaron m m. 
Det var ingen hejd på klagosången. 
Numera sker övergången från vinter till sommar tyst och stilla. Svensken spanar i stället efter tecken, både på marken och i skyn.

Själv spanade jag från köksbordet. 
Grannens buske-Try-hälsade mig i morse god morgon med små sköra gröna babyblad. Ett vårtecken så god som något. 
Förra årets vår låg jag inlagd på sjukhuset i Lund, så den våren missade jag helt. Denna våren ska jag njuta fullt ut tillsammans med mina mediciner mot allergi. 
Så jag sitter där i mina tankar som jag låter löpa av godhet. Då dyker hustrun plötsligt upp bland frukostäggen. 
”Det blir en regnig sommar i år.” 
”Regnig sommar?” 
"Ja, skatorna bygger högt upp i trädet i vår. Ska sommaren bli fin bygger de längre ner sitt bo. Högt upp är tecken på en regnig sommar” 
Suck. 
Aldrig får man vara glad fullt ut. Fast hustrun har haft fel förr. 
Problemet är bara att jag inte minns när det var.
FOTNOT. Bilden här nedanför. Högt upp regnig sommar. Vid ringen en fin sommar. Förra sommaren byggde skatan sitt bo där. Det blev en fin sommar.