I den dramatiska VM-kvalmatchen mot Västtyskland 1964 spelade nämligen Alexanders morfar, Örjan Martinsson, på topp i det svenska landslaget. Matchen slutade, 1-1, en ruggig höstdag i november.
Kurre Hamrin med nedhasade strumpor och som den tyska publiken hatade efter VM 1958, slog in kvitteringen. På läktaren satte 75 000 tyskar ölet i vrångstrupen. Jag minns det som i går.
Däremot minns dagens aktiva sportjournalister ingenting av allt detta. De var inte ens födda. Olof Lundh till exempel såg dagens ljus först 1966.
Då är det allt tur det finns kvar några gamla stötar med minnet i behåll.
Alexanders morfar, Örjan Martinsson (1936-1997) blev svensk mästare för IFK Norrköping tre gånger och spelade ett 20-tal landskamper.
På den tiden hade Norrköping ett riktigt stjärnlag med centerhalvan, Bajdoff Johansson (1928-2014), som central gestalt.
Jag fann i min samling också den heliga sporttidning, Match, som kom ut med sitt första nummer 1960 med just Bajdoff på ettan.
Nostalgi som vårdas ömt.
Där presenterades också IFK Norrköpings dåvarande stjärnlag med Alexandes morfar, Örjan Martinsson, på topp i vanlig ordning.
Eleganten Örjan blev aldrig proffs i en utländsk klubb. Det är barnbarnet och jättetalangen, Alexander Fransson.
I FC Basel.
Matchen kan börja.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar