Jag har ett erkänt maffigt sittfläsk, när det gäller idrottssändningar i TV-rutan.
Olympiader har jag utan vidare pardon fixat 24-timmars sittningar.
Fast aldrig tidigare har jag i TV-soffan följt 14 mil på skidor i ett svep.
Det tog mig 7 timmar och 30 minuter samt ett antal koppar kaffe.
Det började med en lagom uppvärmning på 9 mil, från Sälen-Mora. Vasaloppet.
Redan i Smågan kunde jag konstatera att spelmannen Kalle Moraeus glömt fiolen hemma i Orsa.
SVT:s bevakning lysande. Inte ett stavtag missades. Dessutom kändes TV-soffan behaglig på morgonkvisten.
Jag kunde också konstatera, att vattendrivande mediciner och Vasaloppet inte alls fungerar tillsammans. Redan vid tio-tiden, hade jag fått lätta blåsan fyra gånger.
Inte nog med det.
Givetvis vann en norrman.
Sverige en dalahäst vi vill ha.
Eliten hade knappt hunnit i mål i Mora, förrän starten gick för 5-milen, VM på skidor. Snabbt över från Jacob Hård och Anders Blomquist i Mora (suveräna) till Jonas Karlsson och Per Elofsson (suveräna) i Val di Fiemme.
Nu skulle tuppfjädrarna klippas på främst Petter Northug.
Efter någon mil började TV-soffan bränna ”röv”. Det lättade genast när Johan Olsson gick loss.
Människan körde i stort sett solo i 3,5 mil. Han knäckte inte bara Northug (plats 21), utan även mig.
Jag fick nämligen tömma blåsan fem gånger under loppet. Hur som helst blev det 14 mil på raken i TV-soffan.
Och det lönade sig verkligen denna dag.
VM-Guld!
Nej, nu får jag gå på toaletten.
Det kan ha sina fördel med att vara skidåkare i TV-soffan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar