Bloggad Lommabo blev bok i Finland (!)

Den som hamnar på min blogg, kan aldrig veta hur det slutar. 
En sak kan man vara säker på: Det slutar i 99 fall av 100 bra, t o m över all förväntan. 
I november 2013 skrev jag en serie om Lommaprofilen Knut Ekdahl. 
Det handlade om Knuts upplevelser som frontsoldat i Lapplandskriget under andra världskriget. 
För första gången öppnade han upp sitt album med sina unika bilder för omvärlden. Jag fick titta in i Knuts blodiga vardag för snart 70 år sedan. 
Det var ett fantastiskt material som jag fick tillgång till. 
Det blev många osannolika historier på bloggen om Knuts krig som svensk soldat. Inte minst mot tyskarna.

Tiden gick.
I det vackra Finland satt författaren, Onerva Hintikka-se bilder, och letade material till sin bok som på svenska betyder, ”Flykten från Lapplandskriget”. 
Boken berättar om det fasansfulla kriget i norra Finland 1944-45: om hur 56 000 finnar från Västra finska Lappland flydde till Sverige med 25 000 kor och några tusen hästar med 100 000-tals kollin lösöre.  I många fall värre än döden.
Med dagens flyktingar slipper vi i alla fall både kor och hästar. Då hade dagens id-kontroll definitivt brakat samman. 
Hur det nu än var, så hittade Onerva in till på min blogg och fångade upp Knuts krig. Hon blev givetvis eld och lågor. 
Onerva hörde av sig till mig om hon kunde använda materialet. Jag kontaktade i min tur Knuts ena son som också gav klartecken. 
Därför hamnade Knuts krig från bloggen i Onerva Hintikka bok. 
Fast nu på finska.  Inte världens lättaste språk att förstå.
En sagolik historia. 
Tyvärr dog Knut Ekdahl, 94 år gammal i mars 2015. Då hade jag ännu inte kontaktats av Onerva. 
Jag vet att Knut hade varit mäkta stolt över dagens finska resa. 
Måtte nu ett svenskt förlag översätta boken.
Den är mer än viktig. Ett otroligt flyktingdrama som det aldrig talas om. 
Lapplandskriget. 
Onerva Hintikka kallar det för det tysta kriget.
Tack Onerva för att du skrev historien. 

FOTNOT: Den sista löpsedeln längst ner till höger, är från ett helt annan drama jag skrev om Knut Ekdahl i början av 1990-talet.

Knuts krig: Tusentals döda!

Vid den röd pilens spets vid Muonio älv på den svenska sidan, befann sig Lommabon Knut hösten och vintern 1944/45. 
Knappt 300 meter över älven på den finska sidan rasade Lapplandskriget. 
Finska styrkor rensade upp Nordkalotten från en nazistisk militärstyrka på 220 000 man. Det blev ett mycket blodigt slag med tusentals döda och sårade. 
Knut i dag 92 år gammal, följde kriget med sin kikare från andra sidan älven. 
Jag bläddrar vidare i hans fotoalbum från kriget.

Det kryllar av intressanta historiska krigsbilder. Det blir tvärnit vid den nazistiska örnen. 
En trofé som sitter inklistrad, intill bilden på två tyska desertörer som flytt över till den svenska sidan. 
Mannen i vit rock på bilden kan vara en läkare. Längst till höger står sjukvårdaren Curt. 
Det är Knuts yngre bror som i normala fall drev en frisörsalong i Värnamo. Curt är i dag avliden.
”Ja, det var en överraskning. Vi blev mycket förvånade och glada över att få träffas just här. Märkligt sammanträffande”, berättar Knut för mig i dag.

På bilden de båda tyska desertörerna i bilen för att transporteras till ett svensk läger. Hur det gick sedan för dessa män, har Knut ingen aning om. 
Därför grävde jag fram storyn, så gott det nu gick. 
Jag läste av märket på den ena av männens högra arm. Där stod Edelweiss. 
Jag spårade vidare och fann att de ingick i Gebirgs-Division (Nord). Bergsjägare. Ett elitförband som ingick i Waffen SS. 
De var elva av dessa soldater som deserterade från Lapplandskriget. 
De två på bilden dök upp hos Knut. 
Mycket talar sedan för att de fördes till de svenska interneringslägren, Grubbnäsudden och Kukkasjärvi. Här fanns emellertid andra tyska fångar som inte var desertörer. 
De blev rasande och slog utan pardon ihjäl alla desertörer. 
Nu lyckades emellertid de svenska myndigheterna rädda de elva tyska desertörerna och placerade dom i Kusfors i Västerbotten. Ett läger som hette Piku Helsinki (Lilla Helsingfors, ungefär)med 100 baracker samt 500 fångar. 
Sedan försvinner Knuts tyska desertörer. De kan mycket möjligt efter krigets slut som fria, återvänt hem till Tyskland, eller kanske rent utav gift sig med en svenska. 
”Fantastiskt intressant. Tänk vad jag grunnat över deras öde”, säger Knut och bläddrar vidare i sitt album. 
Det kommer mera.Här nedanför lägret, Lilla Helsingfors i Västerbotten.

Tidigare inlägg på bloggen om Knuts Krig-soldat i Sverige under andra världskriget. 
Har du missat något?
Klicka på länken: 14 oktober 16 oktober 18 oktober 23 oktober