Memoarflik från Lomma: Innan rock'n'roll kom-mina första stenåldersplattor för 70 år sedan

 

Känner du behov vila från allt elände världen sköljer över oss med? Häng då med på denna lilla musikaliska resa. Inte från A till Ö, utan från Ö till A. 

Det var inte lätt vara musikdiggare på stenåldern. Alltså innan rock'n'rollen kom till världen. 

För 70 år sedan, minsann. 

Mina två första EP-skivor betraktade jag som obegripliga. Det säger en hel del om den bistra verklighet vi unga människor tvingades leva i. 

Min första platta levererades som födelsedagspresent. Earl Bostic(1913-1965) en äldre herre i 40-års åldern ylade fram Flamingo på sin altsaxofon. Det var svårtuggat för en nioåring, minst sagt. 

”Tack mamma,” sa jag något förvirrat, men artig som en gosse skulle vara på den tiden. 

Mamma uppfattade det som succé. Snart nog fick jag ytterligare en EP-skiva. Nu med en trummis. 

En annan gentleman i 40-års åldern som hette Gene Krupa(1909-1973). Ansågs som bäst i världen på slagverket. Om Earl Bostic med saxofonen var en udda upplevelse för en gosse för snart 70 år sedan, var det inget mot Gene Krupas hamrande på sina trummor. Hans stora hit var, Drum Boogie, från 1941(!). Sedan kom ljuset som vände upp och ner på musikbranschen. Inte minst för oss ungdomar. 

Rock'n'roll! 

Bill Haley & His Comets, Elvis Presley, Little Richard och Rock Ragge i lördagsnöjet, Frukostklubben, med Sigge Fürst som legendarisk programledare. Rock Ragge dök upp och rev av, Be bop-a-lula. 

Sigge lär aldrig ha hämtat sig. 

Resten är historia. 

”God morgon. God morgon, god morgon! Hör fåglar sjunga glatt, god morgon, god morgon i kör.”, sjöng Sigge Fürst sin signaturmelodi. 

Visst blir en stackare glad. 

FOTNOT: Jag försöker dra igång mig med denna hemvävda story. Vet inte om jag lyckades. Känns i alla fall skönt orka skriva lite igen. Nu med en kropp som invaderats av läkarkåren.