Historien om en Kinagubbe-rena rama Dalahästen

 

Varje dag står han där så vackert och tutar i luren. Min älskade Kinagubbe med sin egen hylla i mitt hem i Lomma. Naturligtvis inte alls något svindyrt från Ming dynastin. Utan förmodligen massproducerat kitsch som en trädgårdstomte. Tänk då om jag har fel? 

Min gubbe tutar guld och gröna skogar och är min kompis. En kinesisk Dalahäst, sanna mina ord. Vi möttes i en av Pekings väldiga flygplatser med ständigt pågående kaos. Sugen på ett magsår? 

Flyg då från Peking eller Beijing som denna väldiga huvudstad numera heter. 

Om du har tur hittar du din gate. 

Mitt i människohavet en glasmonter. Bara liksom så där, hastigt och lustigt, stod min Kinagubbe där och tutade i sin lur. Helt ensam. Ingen brydde sig utan skynda, skynda mot evighetens helvete. 

Jag tryckte näsan mot glasmontern. En vacker kinesiska kom fram och frågade på kina-engelska om jag ville köpa gubben. För några yuan (några kronor) blev gubben min. Sedan fick jag magsår(skämt). 

Förstå att jag älskar min Kinagubbe. 

Idag 31 januari håller Uppsala Auktionskammare värderingsdag i Malmö. Söker efter kinesiska skatter med Knut Knutsson i spetsen. 

Min kinesiska dalahäst är icke till salu. Han får fortsätta i all stillhet tuta i sin lur. 

Visst kan man älska en sådan person. 

Snacka om minne.

Och min egen skatt.