En sådan förtjusande
dag ska naturligtvis Marilyn Monroes stå för fiolerna. Har en
stackars sate storhetsvansinne, så har man. Hypen över Marilyn är kolossal. Än
i denna dag, har jag svårt förstå mig på det.
Hon ansågs på sin tid
vara en ytterst medioker skådespelerska. Allting handlade om hennes
sexiga framtoning, vilket inte var en skitsak under 1950-talet.
När
hon sedan framträdde i samband med president John F Kennedys
installationsfest och sjöng raspigt, "Happy Birthday, Mr.
President", slog det ner som en bomb.
Föst 30-40 år senare
avslöjades sanningen.
Hollywoods egen baby hade haft ett förhållande
med presidenten. Av bara farten åkte även brodern, Robert Kennedy,
med i sänghalmen. (texten fortsätter efter bilden)
Jag var själv som alla
pojkar på den tiden det begav sig förtjust i Marilyn Monroe. Aldrig
kunde jag drömma om, att hon 60 år efter sin död skulle segla
omkring i dagens pojkrum. Wikipedia skriver:
”Hundratals böcker
har skrivits om Monroe. Hon har varit föremål för filmer, pjäser,
operor och sånger och har påverkat artister såsom Andy Warhol och
Madonna.”
Ni förstår själva.
Min blogg sjösatte jag den 8 juli
2008 med en liten skakig berättelse om Hitlers mediciner.
Inget
märkvärdigt alls.
Visste inte hur man skulle skriva en blogg. Lärde
mig konsten fort.
Det har sedan dess blivit 5366 blogginlägg. Något
av en bragd. 5366!
En otrolig siffra.
Om allt mellan himmel och jord.
Inget varit för litet eller för stort.
Pang på rödbetan.
Jag har
åldrats med bloggen, tills jag knäcktes den 17 juni i år. Bara
för en stund, kära vänner.
Det är endast Marilyn Monroe som kan
bära upp mitt eget stordåd med siffran 5366.
Så var hon också söt
som socker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar