Det var SVT som i
påsken kom med larmet om mikroplast i lungorna. Någon begåvad
journalist hade hittad en forskarrapport från Hull York Medical
School. Djupt inne i våra lungor hade hittats 12 olika sorters
plast.
Jag hostade till.
Kunde det poppa upp en liten plastbit i
munhålan?
Det gjord det inte.
Runt omkring mig brann polisbilar och
en hel buss i Malmö. Våldsamma upplopp i flera svenska städer.
Orsaken en tokig dansk som eldar upp koranen.
Sicken idiot.
Den unga
gruppen av muslimer blir som tokiga.
Piskar poliser.
Något har gått
alldeles fel här.
Om jag ställt mig på Centrumtorget i Lomma och
eldat upp min mors gamla konfirmationsbibel, hade ingen reagerat.
Absolut ingen.
Möjligtvis kyrkoherden, om han nu händelsevis hade
vägarna förbi.
”Det där var väl allt onödigt,” hade han sagt
och sedan hade det inte varit mer med det.
Nej, det var plastbitarna
i de mänskliga lungorna som fastnade i mitt sinne. Inte ens
ryssarnas envetna krigande i Ukraina kunde göra något åt det.
Det
känns plötsligt helt rätt med en tom löpsedel.
Världen är
knäpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar