.JPG)
Jag
fick i påsktider två frågor från en amerikansk vän bosatt i
Louisiana, 8069 km från Lomma: dels vad jag tycker om Sverige i
NATO?
Dels hur tänker de flesta svenskar om ett svenskt
NATO-medlemskap? Två frågor mitt-i-prick, så att säga.
Inte helt
lätt svara på.
Dagens heta potatis i Sverige.
För börja med den
sista frågan först, känns läget något rörigt just nu. Tonläget anförs
av en liten skara vänsterfolk som ges stort utrymme i media. Påhejad
av ännu mindre miljöpartister som sitter fast i vindmöllor. Ett
lätt offer som klipps av vid roten av ryska missiler och gör landet
strömlöst. Miljöpartiets några få, ser helst Sverige
alliansfritt. Värna folkrättens principer. Stå fritt från
NATO-medlemskap.
Socialdemokraterna har manglat frågan internt.
Verkar lyssna mycket på vilken väg NATO-fria Finland väljer.
Vilket lutar åt medlemskap. Moderaterna vill vi ska gå med i röda
rappet.
Vi andra då?
Den stora massan.
Självaste opinionen?
Det går
knappast en dag utan nya opinionssiffror presenteras.
För ett år
sedan ville svensken stå utanför NATO.
Sedan kom ryssen. Ukraina
skjuts i spillror. Sjukhus bombas. Barn lemlästas. Vi dränks med
förfärliga bilder.
Sedan kom SvD/Sifos mätning för en tid sedan.
Varannan svensk vill nu gå med i NATO. Aldrig tidigare har stödet
för ett svenskt medlemskap varit så starkt och det har ökat
rekordsnabbt. Bara på en vecka har det gått från 39 till 49
procent.
”Har aldrig sett något liknande”, säger Sifos
opinionschef Toivo Sjörén till Svenska Dagbladet.
Ungefär där
står vi nu som åsnan mellan två hötappar. Själv har jag bestämt
mig.
Självklart ska vi gå med NATO.
Vi har sedan andra världskriget
haft ett ytterst nära och intimt samarbete med USA. Vi sitter
bergfast i deras knä sedan urminnes tider, känns det som. Det har
genom åren varit långt mer än rock`n`roll, så det så.
Olof Palme som var förste byråsekreterare i Försvarsstaben 1953-54, kunde berätttat mycket mer om detta.
Det gjorde han aldrig.
Rock on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar