Två Svarte Petter har
Göran Greider dragit ur leken. Den förste överlevde han.
Malignt
lymfom, aggressiv blodcancer.
Fick sista behandlingen i somras.
Knäckte Svarte Petter 1 med poesi i sjukrummet.
I början av
december åkte han på Svarte Petter 2. Ett så kallad RF-virus.
Till
Expressen sa han:
”Svår lunginflammation, organsvikt och sepsis
(blodförgiftning, min anm).”
Respirator i nio dagar.
Hamnade i ett
drömland.
Jag beundrar storligen hans livsgnista. Har själv dyster erfarenhet slåss mot ett vissnat tillstånd. Greider gör vad jag aldrig klarat av.
Möter döden med
poesi som vapen.
Synar omgivningen.
Skriver ner sina tankar på sin
hemsida på Facebook.
Poesi, mina vänner, av hög kvalité.
Idag lördag den 8 januari noterar hans skarpa
öga som icke förtröttas av dimmiga sjukslöjor:
"Fem taxibilar på rad
utanför mitt sjukhusfönster.
Men ont om körningar.
Chaffisarna kliver ibland ut, går
ett huttrande varv i snöfallet, tänker
på en usel dagskassa och en familj
de inte ska se på tolv timmar.
Himlen är ogenomtränglig."
Eller när han den 4 januari hoppades få åka hem. Noterar och skriver ner läkarens dystra besked:
"Läkaren kommer in på mitt rum,
berättar om dåliga njurvärden.
Det blir dropp idag och jag måste
dricka minst två liter.
Ser på karaffen med vatten.
Den reser sig som ett vattentorn.
Minns plötsligt den snårigt
hemliga backen upp till vattentornet
i Vingåker för ett liv sedan."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar