Maradonas död
framkallade genast ett minst sagt udda minne av denna världsberömda
fotbollsspelare.
Året är 1978.
Maradona slår som 17-åring igenom
som ett exklusivt underbarn i fotbollslaget Boca Juniors i Buenos
Aires, Argentina.
Samtidigt befinner Rolle, mer känd som bloggens
äventyrare, på Pampas.
Nej, det är inte så att Rolle sjunger om
Evert Taubes, Fritiof och Carmencita med Pampas bakom sig många
hundra gröna mil. Rolle jobbar med väldiga rör (pipelines) som ska
korsa Pampas med sina ridande gauchos som värnar cowboykulturen.
En
kväll satt Rolle på en bar och läskade sig tillsammans med några
gauchos som sa till honom:
”Maradona är nummer ett i Argentina,
sen kommer Carlos Reuterman (racerföraren) och sen kommer Jesus.”
Rolle förstod
att den här unga fotbollsspelaren, var något alldeles extra.
En tid
senare var han i den argentinska staden, Rosario, för kolla in när
hemmalaget mötte Independiente från Buenos Aires i högsta ligan.
I
en liten snårig butik fann Rolle en trevlig leksak: en pipande
gummigubbe som alltså föreställde den nye nationalidolen, Maradona, i Boca
Juniors dress.
Han köpte varsitt exemplar till våra två små söner för en
ringa peng pesos.
När han sedan återvände hem till Sverige pep och
bet våra söner som aldrig förr i den blivande världsstjärnan.
Ännu så länge hade ingen i Sverige hört talas om Maradona. Det
skulle vi snart få göra.
Så dör legenden.
Plötsligt blir den
pipande gummigubben Maradona hot stuff. Avancerar från nedpackade
minnessaker i över hundra bananlådor till en framträdande plats i
hemmet.
Tänk som det kan sluta.
Till och med nummer 10 på ryggen.
Inte dåligt alls.
Den sista bilden här nedanför är
hur Maradona såg ut i verkligheten på den tiden. I Bocas dräkt.
Tack Rolle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar