Farfars ögonsten-Skavlan rör om

Farfars ögonsten. 
Ja, i dubbel bemärkelse. 
Jag satt och tittade på Skavlan i fredagskväll. 
Skavlan själv i bästa toppslag. 
Mer än vanlig vände han ut och in på tre av sina gäster, nämligen Malin Åkerman, Petter Stordalen och Ernst Kirchsteiger. 
Från skådisen Malin ramlade det ut privata hemligheter. 
Miljardären, Petter, fick sig en flygtur i studion. 
Ut ramlade hemligheter om köpet av charterbolaget Ving som han köpt, men ändå inte köpt, när han sa sig hade köpt Ving som han sex timmar senare köpte. 
Hänger ni med? 
Hela Sveriges Ernst (utom då min grannfru) hopplade in som en livs levande dalahäst. Ut ramlade Ernst hemliga last. 
Stenar. 
Människan samlar alltså på stenar. Till hustruns förtvivlan. Allt som han kommer över, när paret är ute och reser. Speciellt en av kärlek hjärtformad sten som han fann i Ystad satte sig i mitt sinne. 
Det är nämligen så, att även jag har en vurm för stenar. I mitt fall även till hustruns oförståelse. Jag samlar alltså också på stenar. 
Det är väl barnet i mig och Ernst som hänger kvar. 
Har Ernst sin kärlekssten från Ystad, har jag min ögonsten som jag plockade på Kosteröarna i havsbandet utanför Strömstad. 
På bilden ser ni min andra ögonsten. 
Barnbarnet Liv hålla upp stenen med påskriften: Koster 14-6 1969. 
Det var den dagen som hustrun och jag förlovade oss på just Kosteröarna. Givetvis plockade jag en minnessten med mig hem. 
Konstigare än så är det alltså inte. 
Även en gammal gråsten kan tindra över 50 år senare. 
Eller hur Ernst?