Resan från leksakståget, Thomas, till Hitlers pansartåg, kan tyckas vara både lång och omöjlig. Det är den inte.
Resan tog cirka 13 år.
Varken mer eller mindre.
Sedan stod farfar med barnbarnet och vinkade av Hitlers monstertåg. Här fanns precis allting som skulle ge Hitler en så bekväm resa som möjligt. Säkerheten inte minst. Beväpningen komfortabel.
Borta var sagans värld med det gulliga blåa tåget, Thomas. Nu kastades vi in i ond, bråd död, med en galen diktator som gapade och skrek åt folkmassorna.
Barnbarn verkar växa upp snabbare än mina egna barn gjorde. Det var inte länge sedan vi kröp omkring på golvet med Tåget Thomas, gossen och jag. Ett litet blått charmigt populärt leksakståg med en glad Thomas i fören.
Barnbarnet växte upp i raketfart, verkade det som. Plötsligt en dag fyllde ynglingen 16 år. Tåget Thomas ett minne blått.
Vi bänkade oss och såg Hitlers Steel Breast på Netflix.
Vuxenfilm.
Här kan vi tala om ett monstertåg. Barnbarnet har som farfar fastnat i andra världskrigets fasansfulla historia.
Vi män har en märklig förmåga sugas in i galenskapen. Vi får liksom aldrig nog av detta förbannade krig.
Det kommer ständigt nya filmer och dokumentärer.
Måste ses.
Barnbarnet är snart vassare än farfar på kriget.
Tåget Thomas tuffar vidare i all stillhet, på jakt efter nya småttingar att förföra. Hitlers tåg tuffar vidare på film.
Det är vi tacksamma för.
Allt kändes som en två sagoberättelser.
En fin saga och en saga fyllt med ondska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar