Vardagsdrama i Lomma

Hur kul är då detta. Du tar din morgondusch. Sätter in dina öronproppar, för slippa få vatten i öronen. Du har så gjort de senaste 20 åren. Utan det minsta missöde. Ren och skär rutinsak. Efter duschen plockar du ut de båda propparna. 
Trodd du, ja. 
Till din förskräckelse följer endast en av propparna med ut. Den andra har släppt från fästet-se bilden på löpet-och fastnat inne i dit öra. 
Du är absolut döv på ditt ena öra. 
”HELVETET”, skrek jag för full hals. 
Detta hade aldrig inträffat förr. Hustrun kommer ångande med en pincett. Går inte. Proppen sitter djupt inne i örat. 
Detta inträffade i måndags morse. Akuthjälp behövdes. En viss panik sprider sig. Det är så man upplever en överraskande obehagliga upplevelser. 
Ringde Vårdcentralen i Lomma. Några timmar senare sitter jag i en undersökningsstol. Läkaren som inte vill vara med på bild, sprider ett visst bekymmer. ”Det är inte säkert det går. I så fall akuten i Lund som har bredare utrustning”, säger läkaren och börjar fiska i mitt öra efter plastproppen. 
PLOPP och ute. 
Det tog 10 sekunder. 
Lika lång tid som en bra tid på ett 100 meters lopp. 
Jag strålade av lycka. 
Läkaren strålade också av lycka. 
Ett vardagsdrama i Lomma som faktiskt slutade i ett lyckorus. 
Det är sådant vi gillar.