Viktigaste 2019-pressfrihet och demokratin

Denna nyårsdag öppnade jag inte upp med varken nyårskonserten från Wien eller Vinterstudion i SVT. Inte ens Stina Nilssons framfart i skidspåren lockade mig det minsta. Storsonen bjöd mig nämligen på Tom Hanks som Ben Bradlee, legendarisk chef för The Washington Post, Maryl Streep som Kay Graham, tidningens ägare. Filmen The Post som kom 2017. 
Det blev en härlig resa med knattrande skrivmaskiner, skramlande blysätteri och tuffa kedjerökande journalister. En tid som jag själv verkat i som journalist. Året 1971 och dramat utspelades om de s k hemliga Pentagong papers. 
En dokumentsamling på sju tusen sidor sammanställd av USA:s försvarsdepartement. De hemligstämplade dokumenten redogör för USA:s inblandning i Vietnamkriget från 1945 till 1971. Dokumenten läcktes 1971 ut av Daniel Ellsberg Tidigare anställd som analytiker vid departementet. 
Filmen går ut på hur allt grävs fram och om The Post vågar publicera det minst sagt heta materialet. 
Pressfriheten hängde löst. 
Fängelsestraff hotade. 
The Washington Post vågade. 
En världsnyhet flög ut över världen. 
Det handlar värna om demokratin och pressfrihet. Filmen är också en känga åt dagens amerikanska president, Donald Trump. 
Det pågår som bekant ett krig mellan media i USA och presidenten. The Washington Post och New York Times jagar Trumpen med blåslampa. 
Efter avslöjandet om Pentagon papers följde sedan Post upp det med knäcka storyn om Watergate som blev Nixons fall som president. 
Jag blandade mig i det en aning i kanten. Fick till och med brev från avslöjarna, stjärnreportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein. 
Fast det är en helt annan historia. Förstå att Stina Nilsson var chanslös, en sådan här förtjusande nyårsdag.