Efter fyra månaders kamp-min fot räddad!

Det finns vinster i livet som känns bättre än alla andra vinster. Det här är en sådan: min högra fot som riskeras amputeras är räddad. Hel och fin igen. 
Såret som slogs upp på ett gräsligt vis efter en blodblåsa i julas har läkt. Gången var den här. 
Efter diverse mixtrande skickade läkaren på Vårdcentralen i Lomma mig och foten till sårmottagningen på Hudkliniken, Universitetssjukhuset i Lund. 
En ung framåt läkare (vill inte vara med på bild) kollade läget. Skrev ut diverse trollerimediciner samt en lista över åtgärder. 
Åter till Lomma Vårdcentral. 
Där började en hård lindning tre gånger i veckan i månader. Linda har lindat och lindat-se vinjettbilden-pillat med vätskor, smörjt och donat. 
Stenhårt lindad som varit tufft att leva med. 
Omvårdnaden helt avgörande för framgång och simsalabim, så var foten hel igen. Jag ville krama om Linda, men vågade inte. 
I dag var jag på återbesök i Lund. Den unge framåt läkaren som inte vill vara med på bild, såg mer än nöjd ut. Jag fick krama hans hand av tacksamhet i stället. 
Nu remiss till Kärlkliniken på SUS i Malmö. Klaffarna i venerna i foten/benet kan var slitna. Därför får jag leva med dubbla stödstrumpor på höger ben. En åkomma som tydligen är ärftlig för min del. 
Jag återkommer när nästa fas i utvecklingen blir aktuell. Det blir också då en viktig information till många av mina bloggläsare. 
Fast det bästa till slut: