För 12 år sedan skakades vi rejält om av pastorn, Helge Fossmos, galenskaper i församlingen. Det skrevs svensk kriminalhistoria med mord och mordförsök i Herrens hus.
Den karismatiske pastorn dömdes till livstids fängelse.
Åsa Waldau pekades ut som Kristi brud. Enligt Wikipedia ett begrepp som hämtats från Gamla Testamentet.
Vi vanligt dödliga fattade egentligen ingenting.
Blev det under de följande åren frid i Herrens hus?
Knappast.
Åsa Waldau drog sig undan församlingsarbetet och började måla tavlor. Hennes man fortsatte med sitt åkeri, timmerbilar.
Ungefär halva medlemsantalet i församlingen började alltmer dyrka Åsa Waldau som verkligen Kristi brud. Vilket inte Åsa var så förtjust över. Det gav henne säkert också dåliga vibbar.
En ny pastor rekvirerades från Värmland.
Han flyttade in i det numera totalrenoverade mordhuset, där Helge Fossmo smitt sina illdåd. Det borde gett sömnproblem, om inte annat.
Och mycket riktigt: den nye pastorn drabbades snart av hybris. Fick storhetsvansinne och såg sig själv som Jesus på jorden.
Det blev för mycket.
Jesus, den nye pastorn, kastades ut från församlingen. Galningar hade man fått nog av. Någon måtta fick det allt vara.
Möjligen återvände Jesus, pastorn alltså, stukad hem till Värmland.
På sitt håll kämpade Åsa Waldau med sitt. Äktenskapet var egentligen endast ett äktenskap till namnet.
I höstas blev det skilsmässa. Det gick inte längre hålla skenet uppe. Skilsmässa var något som förr i tiden var helt omöjligt inom Pingströrelsen.
Åsa drog hem till sin syster i Bergslagen. Där sitter hon nu och målar tavlor.
I Knutby saknar halva församlingen sin Kristi brud som inte alls vill vara någon Kristi brud, utan en skapande konstnär i olja.
Historien kommer säkert rulla vidare mot okända religiösa öden och äventyr. Det är i alla fall mina tankar om Knutby. Läs vad jag skrev om Knutby 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar