Det finns väl ingen levande varelse som blivit dödförklarad så många gånger som Fidel Castro. Det går knappt att räkna dem alla.
Jag vet inte om det varit en längtan bland många, att människan måste, om inte vara död, så i alla fall snart hur död som helst.
Nyheten om Castros död sålde tidningar redan för mer än 30 år sedan. Själv sprang jag på en nyhet om att Fidel Castro var död i början av 1990-talet.
Jag stod i kön till matbutikens kassa i en amerikansk stad.
Jag var alltså i USA.
I ett tidningsställ skrek rubriken ut:CASTRO DÖD!
Jag stirrade förvånat.
Det fanns till och med en bild på diktatorn som lik.
Stort uppdragen.
Jag plockade åt mig tidningen.
Läste.
Bläddrade förundrat.
Jo, det var Fidel Castro som låg där stendöd. Såg hur äkta ut som helst. Inget snack om den saken.
Hur kunde människan bara dö så där där knall och fall?
Dessutom i all tysthet.
Då knackade en äldre gentleman med cowboyboots mig på ryggen. Han hade i sin tur tagit del av min reaktion.
”Fake news,” förklarade cowboystövlarna.
Det var en av alla dessa hitta-på-nyheter som jag snabbt lärde mig det fanns gott om i USA. Amerikanarna älskar den här sorten av hitta-på-tidningar.
De ljuger samman vad skit som helst: om kändisar, Hitler, tokiga kineser, galna muslimer och då Fidel Castro.
Därför blev jag misstänksam när nyheten om diktatorns död pumpades ut i går. Jo, människan var faktiskt död på riktigt. Tror jag i dag. För det är han väl?
Folk verkade mest jubla åt nyheten. Endast svenska Rapport fann en tår som rullade ner över en kubansk kind.
Fattas bara annat.
Rapport är alltid Rapport.
Död som levande.
Bara Sverige kan.
Och Rapport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar