Två gamla vykort i min samling av Värnhemstorget i Malmö.
Från en tid som flytt all världens väg.
Den svart vita bilden från i början av 1950-talet. Kan också vara 1940-talet.
Det var på den tiden bilarna såg ut som rullande bullar.
Färgbilden från ombyggnaden i slutet av 1950-talet, eller in på 1960-talet.
Spårvagnar, bussar och en gles trafik.
Det vilar något av ”Barnen i Bullerbyn” över bilderna.
Mitt Värnhemstorg som jag lärde känna det.
Det var ett nav ut i den stora världen för oss barn och ungdomar.
Vi tog spårvagnen upp i stadens hjärta för gå på bio. Söndagarna tog vi bussen ut till Malmö Stadion och såg MFF.
Klockan 13.30.
Exakt.
Började matchen.
I dag finns inte mitt Värnhemstorg kvar som det en gång var.
Någon spränger bomber.
Kriminalpolisen bedriver dörrknackning i området. Lägga puzzel. Mitt i letande efter passande bitar sprängs en ny bomb.
Denna gången på Fredsgatan. Några kvarter bort.
Jag saknar mitt Värnhemstorg.
Det var en tid, då man kunde springa på män som påminde om Emil i Lönnebergs pappa, Anton, i korvkön mitt på torget.
Frid över detta minne som sprängts i bitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar