En gång i tiden var en helt ordinär deklaration ytterst komplicerad att ta sig igenom. En vanlig arbetare eller tjänsteman slet sitt hår i förtvivlan.
Ägde du dessutom en bostadsrätt eller bodde i en villa, fick du ta hjälp av expertis på banken. För inte tala om du dessutom hade en liten röd sommarstuga med utedass bland buskarna. Skattmasarna kunde också vara rent jävliga mot oss vanliga lönetagare.
Jag råkade ut för en skattmas som cyklade runt och mätte min resa mellan arbetsplatsen och hemmet.
Fan ta dig om du räknat fel på minsta metern.
Då rök ditt avdrag.
Det blev många överklagande från min sida. Till slut var jag och den galne cyklande skattmasen som granskat min deklaration nere på någon millimeter.
Helt sjukt.
Så där höll vi på några år.
Jag avgick ofta med segern.
Det var inte bara jag som drabbades av den cyklande skattmasen.
En julafton ringde det på skattmasens dörr.
Han öppnade.
”God Jul, din jävel”, skrek en något påstruken fiskare från Lysekil.
”SMACK!”, sa det så det ekade i trappuppgången.
Den cyklande skattmasens näsben rök.
Det blev soppa som julmat. Med sugrör.
Jag kom och tänka på den här skattmasen, när jag såg Uppdrag granskning i går dra ner byxorna på en f d kabinettssekreterare samt en välkänd skattejurist som gömde sig bakom sitt paraply.
Fast nu talar vi inte om några millimetrar i avdrag för korvören, utan gömda skattemiljarder. Tala om orättvisor.
Skatteflykt.
Redan på den tiden Gunnar Sträng (s) var finansminister.
Det var inte bättre förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar