onsdag 23 mars 2016

Rör inte min handikappsparkering

Jag har haft handikappsparkering från och till sedan 1985. Allt beroende på den kroppsliga standaren. 
Kan du med endast dina sista krafter ta dig fram, är en handikappsparkering absolut nödvändig. Så nära målet som möjligt, är vad som gäller. 
För 30 år sedan fanns det gott om tomma handikappsparkeringar. Det var inte många som beviljades denna ”gåva”. 
Med åren har det blivit allt fler som fått den heliga graalen. 
Eftersom handikappsrutorna knappast blivit fler under de 30 år som gått, är det trångt om saligheten. 
Numera har det tydligen också blivit en ”svart” handel med tillstånden. I vart fall med skyltarna. Detta sägs vara en förklaring. 
Därför sveper en otäck vind genom Svea Rike: för komma åt den olagliga delen kan man tänka sig avgiftsbelägga handikappsrutorna. 
De stora förlorarna är vi andra som är både halta och lytta, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
I så fall får man väl flytta betalningsautomaterna. Inte fan pallar vi krymplingar lalla fram och tillbaka, än hit och dit. 
Därför. 
Rör inte våra handikappsparkeringsplatser med avgifter. 
Basta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar