Ingen pratar om det i dag. Tidens tand har nött ner IFK Malmös stora fotbollsbragd till noll och intet. Det har gått 55 år sedan, men känns som 1000 år. Året är 1960. Laget draperar ettan på den klassiska sporttidningen All Sport. IFK Malmös största fotbollssår någonsin. Laget blev inte bara bäst i Skåne utan knep en andra plats i allsvenskan. Kvartsfinalspel i Europacupen, en framgång som inget annat svenskt lag nått. Där blev det stopp. Stryk i båda matcherna mot Rapid Wien med 2-0. (texten fortsätter efter bilden)
Efter klubbens största framgång någonsin, började resan ner i dyn: ledande spelarprofiler som Inge Blomberg lämnade laget. Fel personer kom in i styrelsen. Fel tränare, fel, fel och fel. Föreningen utarmades. Allt gick åt helvetet, fram till 1980. IFK Malmö är allsvenskt i 89 minuter av sista omgångens seriefinal mot GAIS (0-1). Division 2-matchen inför 21 000 på Malmö Stadion utses till "Årets Svenska Fotbollshändelse". Tre år senare blev det allsvenskt kval som förlorades mot IFK Norrköping. Sedan då? Klubbens utveckling en svanesång. Det bar nästan ner i gärdsgårdsserien. Åter i dyn. (texten fortsätter efter bilden)
Uppryckning till Div II Södra Götaland. Nu då? Men nej, i dag rasar ännu ett inbördeskrig som åter håller på att slita sönder klubben. Mitt ljusblåa MFF-hjärta har gul sorg. Vi som var med när det begav sig minns tiden som mumma när Malmö delades in i blått och gult. DÅ pratades det fotboll i alla hörn och vrån. ”Din gula jävel” eller ”Din blåa jävel”, kunde det heta. Jag saknar tugget. Det skapade en spännande konkurrens, både på och utanför planen. Inte minst de enastående derbymatcherna. Bilden här nedanför. Di gules centerhalv, jätten och Lommabon, Inge Blomberg (1929-2007), i kamp mot de anstormande MFF:arna. I spetsen vindsnabbe yttern Ingvar Swahn (1938-2008). Nu återstår endast bilden. Lirarna har numera gått till de sälla jaktmarkerna. Flerdubbel sorg i mitt ljusblåa hjärta är det allt., men IFK Malmö...
Det här är Jakob, en av Slaktarens stjärnkockar i Lomma. Han håller i ett grishuvud, själva grunden för dagens trendigaste maträtt-griskind. I dag en delikatesser på många lyxkrogar runt om i världen. Jag tror mig kunna säga att jag ätit det mesta på grisen utom knorren och så då kinderna. Av någon outgrundlig anledning har just den delen av det goda svinet blivit dagens hetaste innemat. Det ska nämligen vara fint värre. När så nyöppnade Slaktaren körde ut rätten för 95 kronor som lunchmeny, slog jag till. Det blev alltså premiär för min egen del: griskinder i buljong med curry, tomat, purjo, fänkål och yoghurt. ”Det finns gäster vi fått övertala och prova rätten. Vi var medvetna om att det var ett vågspel, men det har gått bra, berättar Jakob för mig. Hur det smakade? Alldeles förträffligt. Fast jag saknade potatisen och så var purjon bränt. Där rök toppnoteringen fem stjärnor. Fast en stjärnfylld uppläggning var det allt. FOTNOT. Rätten griskind kommer från den engelska kocken, Fergus Henderson. På sin krog St John i London, skapade han rätter av styckningsdelar från grisen. Tidigare slängdes grisens kinder i soptunnan.Tore Wretman skulle gillat Hendersons nyskapande.
Mannen som står och pekar heter Luca Banti, 41 år,, från Livorno, Italien. Han är UEFA-domare i fotboll. Italienaren är också den mest hatade personen i Malmö. Låt mig förklarade. Luca Banti dömde Champion League-kvalet mellan Saltzburg-MFF. Malmö höll matchbilden väl uppe i första halvlek som slutade 0-0. Redan då kunde man se tendensen. Domaren Luca Banti bjöd in hemmalaget med en tyrolerhatt. I stort sett fick Saltzburg frisparkarna. I andra halvlek åkte tyrolerhatten ner för Bantis ögon. Malmö FF skulle ha TVÅ straffsparkar. Det blev noll. Däremot bjöd Luca Banti med tyrolerhattens magi Saltzburg på en feldömd straffspark, 2-0. Jag har sett repriserna otaliga gånger. Det är inget snack om saken: i första läget tar en Saltzburg-spelare bollen med handen innanför eget straffområde. I andra läget på tilläggstid blev Malmö FFs Nikola Djurdjic kapad. Domaren Luca Banti dömde inte straff utan hörna. Snacka om att ha tyrolerhatten för ögonen. Därmed blir returmatchen i Malmö nästa vecka en jobbig historia för MFF. Tacka Luca Banti för det. Kvällsposten skriver.:STÖLDEN. Helt rätt. FOTNOT. Det är jag som satt en tyrolerhatt på Luca Bantis huvud.
Tro inte folk flyger och far på sin semester. Nej, många ägnar sin dyrbara fritid åt att klaga på allt och inget. Lomma kommun har ett demokratiskt forum som heter LUKAS. Hit kan boende i kommunen vända sig med sina klagomål. Och det gör man. Så till den milda grad att i juli månad har 150 (!) klagomål ramlat in till kommunen. Då återstår det ändå tre dagar innan juli månad är slut. (texten fortsätter efter den suddiga bilden på alla klagomålen)
Folk klagar på precis allting. Är det inte rostiga cyklar, gäss, stranden, så är det stenar här och där. Klagomål i en aldrig sinande ström. Uppslagen till vrede är enorm. Folk är faktiskt riktigt förbannade. Möjligen tar man ut regnsommaren på kommunens tjänstemän och politiker. Ett tack hittar jag. Det är en person som tackar för så fin rondellen i Bjärred blivit. Fast det bästa av allt. De flesta om inte alla får svar. Storsint värre. Bra jobbat Lomma kommun. Klicka HÄR och klaga.
Det är inget kul alls, att vara världsberömd komiker i dessa dagar. Nej, Bill Cosby är inget att skratta åt längre. New York Magazine draperade sin etta med 35 drabbade kvinnor, samt en tom stol som är resten av alla kvinnor som Bill Cosby anklagas för att ha våldtagit. Han har själv erkänt i ett tidigare förhör att han använt sig av Metakvalon. En populär i party-och sexdrog under 1960-, 1970- och 1980-talet. I Sverige förbjöds preparatet 1975. Eftersom jag aldrig gillade Bill Cosby, googlade jag gärna på drogen. Jag hamnade i ett knarkträsk-se bilden här nedanför-tillsammans med lustigkurren som alltså inte längre är så lustig. Hoppas de drabbade kvinnorna får upprättelse. FOTNOT. Metakvalon är ett starkt beroendeframkallande sömnmedel som stoppats i de flesta länder. Tidigare gick det under namnet Mandrax och var populärt, inte minst bland musiker.
Den här storyn hittade jag av alla tidningar i en gammal Hänt i Veckan. Fast där hade man gömt i texten att grisen Esther, The Wonder Pig, är medlem på Facebook. Jag valde att lyfta fram just den detaljen. Det finns skäl till det. För en tid sedan fick inte komikern Kryddan Peterson (bilden till höger) heta Kryddan på Facebook. Efter mycket om och men fick han till slut grön ljus för Kryddan. Kryddan mötte patrull. Grisen Esther fick däremot klartecken sprida sina dofter över en miljard medlemmar på Facebook. (texten fortsätter efter bilden)
I bland blir man inte riktigt klok på vad som är rätt och riktigt. Hur som helst, så bor Esther hemma hos paret Jenkins/Walter i Ontario, Kanada. Paret har t o m köpt på sig ett större hus. Allt för att grisen Esther ska få större svängrum i deras hem. Jo, grisen lever och frodas i det ombonade hemmet. Man kan säga att Esther har det-förlåt-svinaktigt bra. Inte nog med det. Svinet både twittrar, bloggar, finns på Instagram osv. Det är ingen hejd på-förlåt igen-svineriet på sociala medier. Det låter som en rötmånadshistoria, men är alldeles sant. NÖFF, på er.
Jag tog mig en högsommardag till äggakakans högborg, Dalby Gästis, ca två mil bort. Trots alla nya restauranger som slagit upp portarna i Lomma, finns det ingen som satsar på typisk skånsk mat. Däremot kan man få mat från Thailand, Malaysia, Italien och Japan. Någon så rejält som skånsk äggakaka existerar inte på menyerna. Dalby Gästis har bedrivit världshus sedan 1666. Här har alltid de skånska mattraditionerna bevarats, med en gudomlig omvårdnad. En av de berömda pärlorna har alltid varit just deras äggakaka med stekt rökt fläsk och lingon: en salig upplevelse för smaklökarna. Därför blev jag besviken då hela huset såg döende ut. Fönstren gapade död. 14 tomma ögonglober stirrade på mig. Det kändes som om jag hamnat i en skräckfilm (bilden här nedanför). Dalby Gästis fick nya ägare vid årsskiftet 2013/14. Sedan dess har det varit stängt. Om det öppnar igen, står skrivit i stjärnorna. Jag skådar in i äggakakans ättestupa. En sorglig historia, minst sagt. Jag körde hem till Lomma igen. Det fick bli Pat Mama Gai, wokade nudlar med kyckling. Väldigt lång borta från den skånska äggakakan. Närmare bestämt 844 mil.
Det är alltså Centrumföreningen Lommastråket som tänker slå till med en kräftfest på Centrumtorget i Lomma lördagen den 8 augusti. Idésprutan, Jöran Lindkvist, söker nu med ljus och lykta efter spelmän som ska förgylla festligheterna. En kul idè. Känner du någon som skulle vilja spela under dagen, hör av er till: jj@lommastraket.se Jöran Lindkvist-lilla bilden till höger-ger oss det aktuella programmet den 8 augusti: Klockan 11.00 - 15.00 Vi hoppas kunna bjuda på gatumusikanter utmed hela Lommastråket från Vegagatan - Oscars bro till Tullhustorget. Klockan 16.00 - 20.00 1/ På Centrumtorget kommer att finnas ett tiotal bord med bänkar, plats för cirka 80 personer (blir det fullt får du ta med dig eget bord) 2/ Du får själv ta med dig kräftor och dryck (ingen försäljning på plats) 3/ Vi arrangerar musikunderhållning från scenen - kanske just du vill uppträda? 4/ Vi hoppas på ett återkommande arrangemang - så häng på med ett glatt humör!
Det blev en lyckad pytt-i-panna som kocken, Åge Hareide, lagat till på Swedbank Stadion. GIF Sundsvalls pölsa pöste samman redan efter 1 minuts spel. Nyförvärvet, Nikola Djurdjic, tog vara på en försvarstavla, släckte törsten med en fyllig serbisk öl. Behärskat slog han in 1-0 till MFF. Det skulle bli mer serbisk öl under den första halvleken. Landsmannen samt det andra nyförvärvet, Rodic, fick en smörpassning av Djurdjic, 2-0. Den ölen satt fint till pytten. Inte mindre än fem nyförvärv debuterade i Malmö FF. Det blev en helt ny fräsch pytt-i-panna vi fick skåda. De nya mittbackarna, Kari Arnason, Island, behövde aldrig korka upp Svarta Döden, drickat från ön, medan Felipe Carvalho satte till fint kött från Uruguay i pytten. Peruanen Yoshimar Yotun spetsade anrättningen med fräsiga kryddor från Peru. I andra halvlek kom också Enock Kofi Adu från Ghana in och slängde i lite Red-Red (bönor m m) från sitt land i den spännande röran. Till slut toppades måltiden med äkta svenska köttbullar. Markus Rosenberg fick äntligen göra ett mål. Fin passning från Erdal Rakip som Rosenberg behärskat nickade i mål. Slut 3-0 till di blåe. Ja, det var en lyckad pytt-i-panna. Bäst på plan var faktisk en svensk köttbulle från Göteborg, Tobias Sana. FOTNOT. Något dåligt kört norskt hembränt såg vi aldrig till. Skönt det.
Det här är Anton Gymark, 30 år i höst. Han är både reporter och nyhetsankare på SVT Nyheter Skåne, f d Sydnytt. Ni har säkert sett honom i rutan. Elegant leder han oss genom den lokala nyhetsdjungeln. Anton växte upp i Lomma: gick i Pilängskolan, spelade fotboll för GIF Nike, lekte med ord, rappade och byggde en studio i en gammal ABF-lokal i centrala Lomma. Anton lever just nu sin dröm. ”Visst är det så. Lite grann min dröm”, säger han till mig om sin tunga roll i nyhetsfloran. (texten fortsätter efter bilden)
Det finns även en annan sida av saken. Under flera år på 2000-talet jobbade Anton som vårdpersonal i Lommas hemtjänst. Det var där jag lärde känna Anton. Han såg till att min gamla mamma (till höger under sin krafts dagar), fick ett bra leverne under sin sista tid i livet. Hon var stormande förtjust i Anton. Den blivande nyhetsankaren visade stor empati, kryddad med extra omsorg. Gav de gamla ett kärleksfullt bemötande. Anton Gymark förgyllde helt enkelt hemtjänsten i byn. Snacka om att min mamma gillade honom. (texten fortsätter efter bilden)
Trist att min mamma inte lever i dag. Hon om någon skulle varit stolt över Anton Gymark på SVT Nyheter Skåne, f d Sydnytt.
Själv blir jag alldeles varm i sinnet, när jag ser Lommasonen i TV. Han har framtiden för sig. Nästa Rapport? ”Vi får väl se hur det slutar”, säger Anton med ett snett leende. Precis det leendet som min mamma älskade. Bra jobbat, Anton. FOTNOT. Bilderna-utom min mamma-skärmdumpningar från SVT.
Satt i Täppan och gjorde just ingenting. Det är vid sådana tillfällen man upptäcker det lilla livet som sjuder och sprakar i buskar och träd. Där pågår ett ständigt samhällsbyggande i de små djurens värld. Plötsligt kom getingmånaden augusti inflygande framför nosen på mig. En liten rackare, mer som en barngeting. Getingvärldens barnarbetare. Målet var icke min stadiga kran utan Ballon-blomman som stod i en kruka på bordet. Koncentrationen 100-procent. Den såg mig inte ens. Det var den vita vida blomman som gällde. (texten fortsätter efter bilden)
Jag blev förtjust. Fascinerad. Mitt framför ögonen på mig utspelades ett märkligt litet skådespel: en liten geting, arbetare, på väg hämta hem mat till sin drottning i boet. Kan det vara så? Möjligt. Det var som om den bedömde blomman. Surrade stilla i juli luften. Nästan, men bara nästan, tyst lät surret. Tog god tid på sig. Inget hastverk här inte. Att den inte blev trött i vingarna? Var blomman något att satsa på? Ja, tydligen. Utan att meddela sig, dök den rakt in i blomman. Precis som en
kamikazepilot under andra världskriget. Jag hade fått bilden på de irriterande getingarna som kommer med augusti redan i juli. Rätt så fantastiskt i det lilla, faktiskt. Tack lilla geting. Du var underhållande. Ett litet blink åt livet.
...och så vill jag hylla kompis Leif Georg som fyller 68 år i dag:
Varje år vid den här tiden förvandlas svensken till en Pavarotti. På en drös platser i landet brakar allsångskvällarna loss. I regel är det torsdagskvällar, för inte kollidera med sjunga med TV. Det sjungs både här och där. Utom i Lomma. Här får vi nöja oss med att sjunga i TV-soffan med Lotta på Liseberg (måndag), Petra Marklund (tisdag) och norska gränsen (onsdag). Men lik förbannat sjunger vi, både falskt och vackert. I soffan. Ska det behöva vara på detta viset? Lommaborna vill också sjunga allsång. Rakt ut i rara friska luften som är fylld med svensk sommar. Få kramas tillsammans med bedövande toner i regn och sol. Men nej, inte ett pip. (texten fortsätter efter bilden)
Problemen radar snabbt upp sig. Först måste en eldsjäl skakas fram. En dynamo. Sedan en programledare. På det en lämplig plats, samt det allra viktigaste: pengar. Utan pengar blir det Lomma Event och en barnkör. Bara ett fel med det. Det räcker inte. Nej, det är en hel radda med viktiga kuggar som måste till, för att vi ska kunna få sjunga av hjärtats lust utomhus. Redan i starten får alltså Lomma problem. Jag har grunnat på en lösning hela sommaren, men inte knäckt nöten. Jag tror jag går in i duschen och sjunger av mig.
Sorgligt men sant. Handikappade som vill ta sig ner till stranden för en lunch på Beach House i Lomma stoppas. FEM vägar fram. STOP! Var det inte förbudsskyltning, så höll terrängen standard för terrängfordon. Jag stod där med min rollator och kryckkäppar. Det gick åt helvete. STOP ! Skrek emot mig.
Jag tycker verkligen synd om Sara som driver Beach House. För övrigt ett eldorado för kitesurfing. Det var så här. Sara hörde av sig till mig i samband med mina inlägg på bloggen om det blommande kroglivet i Lomma. Kunde jag inte tänka mig titta ner till Beach House? Jovisst, hemskt gärna, svarade jag. Det blev inget besök. Alla vägar bär till Rom, heter det som bekant. Ingen väg bär en handikappad figur till Saras spännande ställe på Lomma Beach. Det är faktiskt en omöjlighet ta sig dit. Jag vill inte ens tänka på rullstolar. Rejäla terrängfordon är vad som gäller. Om inte förb...osv. Skäms på er myndigheter! Ni som har stängt in Sara bakom lås och bo. Jag kan väl aldrig tänka mig att semestrande kommunhövding, Anders Berngarn, tycker det här är rim och reson? Jag fick fingret.
I dag bestämde jag mig för att testa Espresso House nyöppnade lokaler vid biblioteket i Lomma. Etableringen kändes som världen kommit till byn. Jag rullade ner med min rollator i spänd förväntan. Redan entrédörren blev en utmaning. Någon automatisk öppnare fanns inte. Personalen lätt förvånade, men trevliga. Rollatorer en nyhet. Ett bra bemötande för en som aldrig sörplat i sig en Caramel Latte. Men lokalen!? Absolut inget för en handikappad som sitter i en rullstol eller fräser omkring med en rollator. Trångt, trångt. Näst intill en omöjlighet, att ta sig fram. Nu hade jag tur. Det var fint väder så jag flydde ut till det behagliga trädäcket.(texten fortsätter efter bilden)
Här vilade jag ut i en behaglig fåtölj, med en storslagen utsikt. Läget oslagbart. En stor Caramel Latte för 47 riksdaler och en varm Hickory Chicken Bagel för 59 som smakade förträffligt. Men jag kunde inte släppa Espresso House lokaler inomhus i Lomma. Skohorn är att rekommendera alla handikappade. Det går inte ens att parkera maskinerna i lokalen. Planeringsmiss? Vad vet jag. Plötsligt hängde regnet i luften. Hösten-och vintern är också lååånga. Jag tänker med fasa på när barnvagnsmaffian rullar in efter semestrarna. Min rollator kommer fastna i smeten. Då stannar jag hemma och tar en kopp Zoega, mörkrostat. FOTNOT. Det är jag som maskat bilden på löpet.
Jag har tidigare skrivit på bloggen om vilket enormt intresse det är i Lomma över alla restauranger som slår upp portarna i byn. Jag ser det på besökarantalet till bloggen. Det väller in mat-och festsugna Lommabor. Jag är naturligtvis glad över intresset. Inte minst att kunna informera, om än i blygsam skala, om utvecklingen i samhället. När jag ändå inte hade något att göra, så googlade jag på krogliv Lomma. Du milde min tid. Bloggen har tapetserat Google. Det är helt fantastiskt att skåda. Tydligen är det ingen annan som skriver om Lommas restaurang-och krogliv. Högst besynnerligt och märkligt. Genast skapades ännu en ny löpsedel. Genast slog jag samman delar av den, minst sagt, rikliga bildfloran. Genast blev jag alldeles matt. Google och Internet är något helt fantastiskt. Fläskstek på er!
Kom nu inte och tjata om, att det är bra för integrationen i det svenska samhället. Ingen av spelarna i dagens MFF från sex av flaggornas länder kommer från de svenska förorterna med bomber och bilbränder. Svenska flaggan som jag hängde in lite på sniskan, kämpar en ojämn kamp. Dagens egna MFF-produkter kommer i framtiden inte att ha en chans och ta en plats i laget. Ja, så vida det inte är en Zlatan-talang som möjligen dyker upp om 100 år igen. MFF har till årets lag köpt in spelare för, låt oss grovt uppskatta det till svindlande belopp. I laget lirar nu och ska, spelare från Uruguay, Peru, Serbien (två), Norge (tre kan bli fyra), Island och i viss mån från Sverige. De unga talangerna som Pa Konate, Franz Brorsson, Simon Kroon, Erdal Rakip, Erik Andersson och Pawel Cibicki-se bild här nedanför- kan börja se sig om efter andra klubbadresser. Därmed bryter MFF en fin ljusblå tradition som inleddes i början av 1940-talet med Sven Nilsson mfl: satsning på den egna ungdomen. Sorgligt men sant. Vems felet är? Sportchefen Daniel Andersson som blivit helt överkörd av tränaren Åge Hareide. I dag match borta mot Örebro SK. Vinst en nödvändighet. Hoppas den norska flaggan får ordning på benen. Flaggan från Peru slutar göra enkla misstag. Premiär för Island och Uruguay och Serbien med vissa frågetecken. Ghanas flagga får inte spela. Han är inte tillräckligt tränad. Klubbens unga talanger här nedanför får kanske en plats på bänken. Någon t o m ett inhopp. Suck! Hur kunde det gå så här?
Det vi skrattade läppen ur led åt en gång i tiden, hade gått åt helvete i dag. En total omöjlighet. I dag får du ta dig i akt. Lätt som en plätt kan du bli kallad rasist eller ännu värre islamofobisk. Då riskerar du få en handgranat nedstoppad i halsen. Sydsvenskan kallar tex tiggande romer för EU-migranter. Det är också ett sätt att undvika det alla vet vad det är. 1969 avled den omåttligt populäre skådespelaren, Lars Ekborg, 43 år, i levercancer. Han framförde en del oslagbara monologer som skrevs främst av Beppe Wolgers. Hela Sverige skrattade läppen ur led åt, ”Bunta ihop dom”: gör lampskärmar av dom där jävla lappjävlarna, kärringar över 40 ska man vända upp och ner på och göra sparbössa av, Fatima Ekman är ju hottentott hon, finnjävlar, bunta ihop och slå ihjäl. Så där gick han på. Ingen talade varken om rasist eller det senaste modeordet, islamofobi. Nej, det var raka rör. Och hela Sverige skrattade, som sagt var. I dag hade en sådan monolog blivit dödskallemärkt. Helt omöjligt att framföra. Det höga taket har sänkts ner till markytan i Sverige. För inte tala om Lars Ekborgs monolog, ”En liten zigenarpojke”. Här kommer den:
