Ingen pratar om det i dag.
Tidens tand har nött ner IFK Malmös stora fotbollsbragd till noll och intet. Det har gått 55 år sedan, men känns som 1000 år.
Året är 1960. Laget draperar ettan på den klassiska sporttidningen All Sport. IFK Malmös största fotbollssår någonsin.
Laget blev inte bara bäst i Skåne utan knep en andra plats i allsvenskan. Kvartsfinalspel i Europacupen, en framgång som inget annat svenskt lag nått. Där blev det stopp. Stryk i båda matcherna mot Rapid Wien med 2-0. (texten fortsätter efter bilden)
Efter klubbens största framgång någonsin, började resan ner i dyn: ledande spelarprofiler som Inge Blomberg lämnade laget. Fel personer kom in i styrelsen. Fel tränare, fel, fel och fel. Föreningen utarmades.
Allt gick åt helvetet, fram till 1980.
IFK Malmö är allsvenskt i 89 minuter av sista omgångens seriefinal mot GAIS (0-1). Division 2-matchen inför 21 000 på Malmö Stadion utses till "Årets Svenska Fotbollshändelse".
Tre år senare blev det allsvenskt kval som förlorades mot IFK Norrköping.
Sedan då?
Klubbens utveckling en svanesång. Det bar nästan ner i gärdsgårdsserien. Åter i dyn. (texten fortsätter efter bilden)
Uppryckning till Div II Södra Götaland.
Nu då?
Men nej, i dag rasar ännu ett inbördeskrig som åter håller på att slita sönder klubben. Mitt ljusblåa MFF-hjärta har gul sorg.
Vi som var med när det begav sig minns tiden som mumma när Malmö delades in i blått och gult. DÅ pratades det fotboll i alla hörn och vrån.
”Din gula jävel” eller ”Din blåa jävel”, kunde det heta.
Jag saknar tugget. Det skapade en spännande konkurrens, både på och utanför planen.
Inte minst de enastående derbymatcherna.
Bilden här nedanför.
Di gules centerhalv, jätten och Lommabon, Inge Blomberg (1929-2007), i kamp mot de anstormande MFF:arna. I spetsen vindsnabbe yttern Ingvar Swahn (1938-2008).
Nu återstår endast bilden. Lirarna har numera gått till de sälla jaktmarkerna.
Flerdubbel sorg i mitt ljusblåa hjärta är det allt., men IFK Malmö...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar