I dag bestämde jag mig för att testa Espresso House nyöppnade lokaler vid biblioteket i Lomma. Etableringen kändes som världen kommit till byn. Jag rullade ner med min rollator i spänd förväntan.
Redan entrédörren blev en utmaning. Någon automatisk öppnare fanns inte.
Personalen lätt förvånade, men trevliga. Rollatorer en nyhet.
Ett bra bemötande för en som aldrig sörplat i sig en Caramel Latte.
Men lokalen!?
Absolut inget för en handikappad som sitter i en rullstol eller fräser omkring med en rollator. Trångt, trångt. Näst intill en omöjlighet, att ta sig fram.
Nu hade jag tur. Det var fint väder så jag flydde ut till det behagliga trädäcket.(texten fortsätter efter bilden)
Här vilade jag ut i en behaglig fåtölj, med en storslagen utsikt.
Läget oslagbart.
En stor Caramel Latte för 47 riksdaler och en varm Hickory Chicken Bagel för 59 som smakade förträffligt.
Men jag kunde inte släppa Espresso House lokaler inomhus i Lomma. Skohorn är att rekommendera alla handikappade. Det går inte ens att parkera maskinerna i lokalen. Planeringsmiss?
Vad vet jag.
Plötsligt hängde regnet i luften. Hösten-och vintern är också lååånga. Jag tänker med fasa på när barnvagnsmaffian rullar in efter semestrarna.
Min rollator kommer fastna i smeten.
Då stannar jag hemma och tar en kopp Zoega, mörkrostat.
FOTNOT. Det är jag som maskat bilden på löpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar