Den döende lokaljournalistiken

En gång i tiden för inte allt för länge sedan, var tidningens lokalredaktör en central person i den lokala samhällsutvecklingen. 
Alla visste vem han eller hon var. 
Kontaktytan sträckte sig nästan in i de boendes garderober. 
I dag finns det inga/knappast några lokaljournalister kvar. 
Bortrationaliserade. 
Tidningarna sinande annonsvolym knäckte denna fina stam på det journalistiska trädet. Internet skötte resten, lyder motiveringen.

Av bara farten passade TV4 på och lägga ner sina 25 lokala TV-stationer, spridda ut över landet. 
Uppdrag Granskning synade slakten i sömmarna. Det visar sig att vädret blev det enda regionala TV-programmet som blev kvar. 
Här på hemmaplan i Lomma brottas vi med Sydsvenskans allt mindre bemanning. Gunilla Lundström som varit lokalredaktör i byn vid flera tillfällen, skrev så här till mig i en kommentar.  
”Jag blir numera riktigt ledsen när jag läser Sydsvenskan, Lundaupplagan. Inget ont om Helsingborg och Landskrona, men varsin helsida får dom, mot rena skämtet utrymmesmässigt för t ex Lomma. Tror inte att grannarna i norr får omkretsmaterialet, och vet att i Malmö har man inget nordväst-material. Nuvarande ordning utesluter helt en kontinuerlig bevakning av de politiska skeendena i Lomma, i stället blir det event och polisnotiser, den allra ytligaste journalistik som finns.” 
Ett stillsamt men ack så väl talande inlägg. Jag instämmer fullt ut.
FOTNOT. Gunilla Lundström var också redaktör för boken om Sydsvenskans första 150 år. En härlig dokumentation över en svunnen tid.