Majas skog huggs ner

Det gör alltid ont i mitt ömma hjärta när skogens granar och tallar fälls. Speciellt i Lomma kommun som knappast tillhör de skogrika områdena i Svea rike. 
När jag då läser på kommunens hemsida om att Majas skog i Borgeby ska bli ett kalhygge, far jag naturligtvis dit. 
Orsaken är de senaste vinterstormarna. Granar har blåst omkull. De är en fara för närliggande bostäder och Majas förskola. 
Kommunen kopplade in Skogsstyrelsen. De har nu inventerat beståndet. 
Domen obeveklig.

Insektsangrepp. Usla markförhållanden. Det finns bara en sak att göra, enligt Skogsstyrelsen. 
Vid nya vinterstormar, kan granar falla över både människor och hus. 
Risken för stor. 
Majas skog måste huggas ner.
Ni får ursäkta, men mina tankar går till Maja Gräddnos i Pelle Svanslös-böckerna. Ja, så barnslig är jag.
Till helgen kommer så skogshuggarna. 
Vilket får mig att nynna på, Lumberjack song. 
Det gör faktiskt ont på allvar i mitt ömma hjärta. 
Hela området är en idyll. Majas väg slutar först bland granarna i Majas skog-se bild här nedanför.. 
Snart är där tomt. 
Majas skog finns inte längre. 
Och ingen har protesterat, så då är väl allt i sin ordning.
Adjöken skogen! 
FOTNOT. Är det någon som kan historien om verklighetens Maja i Borgeby?

Min efterlysning gav resultat.
Sven Trönne vet att berätta:
"Majas väg är uppkallad efter Maria ”Maja” Nilsson född Åberg (1908-1985) som växte upp och bodde på en gård på Västervångsvägen. Bakgrunden är att Benny Nilsson från Borgeby Kulturhistoriska Forskarlag en gång förslagit Lomma kommun att lyfta fram de starka kvinnor som verkat i Borgeby genom att ge vägarna kvinnonamn.Totalt blev det 13 kvinnor som blev hedrade genom att ge namn på olika vägar. En av dessa var alltså "Maja". 
Tack Sven!