Två motsatser. I samma land.
Den ena sidan.
Den grekiska krisen med en ekonomi i fritt fall. Landet i ekonomisk kollaps. Bara i våras betalades det ut 6,3 miljarder euro i nödlån till grekerna.
Den andra sidan.
Fotbollsklubben Olympiacos FC som inte enbart rullar bollar, utan andra kulor också. Framgångsrikt.
Dessutom.
I morgon, onsdag, spelar Malmö FF hemma mot Olympiacos FC i Champion League.
Den grekiska mästarklubben, har en spelartrupp värderad till minst tio gånger mer än MFF:s. Den tidigare MFF-spelaren, Jimmy Durmaz, köptes tex från sin turkiska klubb för ca 40 miljoner kronor.
Landet Grekland, däremot, i kaos.
Medan en fotbollsklubb som badar i pengar.
Hur fixar man detta?
Här är en del av svaret.
Kolla in vilket mäktigt sponsorpaket klubben kan visa upp på sin hemsida. Internationella bjässar som Coca-Cola och Samsung, med den verkligt tunga pjäsen i topp: Fly Emirates. som är själva huvudsponsorn.
Det betyder sköna oljepengar som flyter in i en jämn ström. Ingen klubb i världen skulle tacka nej till oljepengar. Det är endast de riktigt stora klubbarna förunnat.
MFF kan visa upp följande sponsorer på sin hemsida:
Det är absolut inga som helst fel på Rörläggaren eller Elitfönster. Klangen på namnen i Aten blir trots allt rätt så dov. Jämförelsevis, vill säga.
Lägg därtill större publikintäkter, årligen Champion League-pengar, segern hemma mot Atletico Madrid gav tex 9 milj m m.
Nej, rent ekonomiskt spelar Olympiacos i en högra liga. Därför har man också helt andra medel, att köpa in spelare för. Man behöver inte brandskattas på lirare för att få det hela att gå runt.
Det finns en ekonomisk ryggrad i klubben som själva landet Grekland saknar.
Tänk så orättvis livet kan vara.
I samma land.
För ca 7000 år för sedan kom lönnen till Skandinavien (Wikipedia). Det tog däremot endast 24 år för den nyplanterade lönnraden utanför vår Täppa att växa-från ca en meter till väldiga schabrak.
På onsdag rusar livet med oss in i oktober månad. Hösten tar ett allt stadigare grepp om folk och fä.
I Lomma betyder det att löven anfaller oss. Byns grönska består nämligen till stor del av lövträd.
För min egen del handlar lövkriget om lönnlöv.
Ni vet sådana löv man som barn rensade till skelett. Gick också vrida till en pipa av.
Vi som har våra Täppor utmed lönnraden här ovanför dränks av löv. Ingen kommer undan. Löven anfallen nämligen mycket effektivt.
De väldiga lönnarna har en aldrig sinande ström med löv som letar sig in över allt.
I Täppan.
I köket.
På toa!?
Den enda fördelen med avlövningen har de som bor på höger sida om lönnraden. De boende har fått stirra in i väldiga lövkronor under 5-6 månader.
Tröstlöst.
Egentligen är det ofattbart att något ljushuvud kom på att plantera eländet 1990 mellan huskropparna. De blir i sin fulla längd 20-30 meter. Hur tänkte man den gången. Inte alls.
Det finns bara en sak att göra.
Fram med megafonen och gasta:
”Hörrudu Lennart Persson, parkchef i Lomma. Såga ner skiten”!
Surt sa räven och bet i rönnbäret som det inte blir så mycket av i år. Med andra ord.
Det blir ingen vinter att skriva hem om. Alltid något.
Däremot en massa löv.
Garanterat.
Fram med sågen, Lennart.
I bland får man nypa sig i armen. Tidigt i morse-söndag-sprängdes bloggvallen. 800 000 besökare till min enkla blogg. Det är stort. Det är en enorm siffra, för en helt vanlig bloggare bland hundratals miljoner bloggare i hela världen.
Det borde vara en livsuppgift (minst), att nå den magiska siffran 800 000.
För min egen del tog det 6 år, två månader och 21 dagar, ungefär.
Efter den allvarliga olyckan som jag råkade ut för den 3 april i år, trodde jag mitt bloggande var slut för alltid.
Under de veckorna jag låg på sjukhuset, skrev min son Johan lägesrapporter om mitt eländiga tillstånd på bloggen.
Dessa inlägg visade sig bli ytterst värdefulla.
Bloggen somnade aldrig in.
Inte jag heller, för den delen, men nära var det.
Nu kör vi vidare mot 900 000 besökare.
För inte tala om BIG BANG: 1 000 000 besökare!
Tack till alla er som följer bloggen.
Tack till alla er som följer bloggen sporadiskt.
Tack för att ni finns.
Utan alla er.
Ingenting.
Bugar djupt.
Respekt!
SPLITCH-SPWATCH-SPLADAP!
Så roligt har det varit.
Det började straxt efter kl. 16.00 i torsdags eftermiddag.
Plötsligt när jag satt uppkopplad på nätet, kopplades jag ner.
Den stora vida världen, Internet, bara försvann. Dog framför mina ögon.
Stendöd.
Krasch.
Ni vet hur det känns.
"Vad i helvetet hände?"
Desperation.
Kabelbrott?
Strul.
Man klickar och letar och letar och klickar och svär och gormar, men ingen kontakt. Man känner sig ensammast i hela världen. Värre än vinterkräksjukan.
Till slut ringde jag min bredbandsleverantör, Glocalnet.
Väntans tider.
Till slut en röst i luren:
"Det är massor av Lommabor som ringer. Ja, hundratals", säger min support på Glocalnet till mig. Utan att tappa fattningen.
"Driftstopp. En switch har lagt av. En tekniker jobbar på det. Det ska snart vara i funktion igen."
Snart visade sig bli i över ett dygn. Ja, mer än 30 timmar.
Vad är du en switch?
Jo, en växel.
En nätverkskomponent som styr datatrafik mellan olika noder i ett nätverk. Fast detta kunde jag inte ta reda på förrän i i dag, lördag morgon, då våra datorer åter fungerade.
Visst är det härligt att åter kunna googla. Det var endast Glocalnets kunder i Lomma som drabbades av driftstörningen.
Hur som helst.
Nu funkar det åter.
Håll alla tummar och tår, för att det håller. Det ska nämligen bara FUNGERA. Alltid.
Switch on!
Nästan en klarblå himmel, men bara nästan. Längst ner på löpet syns några otrevliga molnbankar som läses Mjällby, AIK, Elfsborg, BP och Åtvidaberg. Det är matchprogrammet MFF har kvar i allsvenskan.
Visserligen leder man med hela 8 poäng, 53 mot Elfsborg på andra plats som har 45 poäng.
Molnen oroar. Det går nämligen inte att ta något för givet innan guldet är säkrat.
Mjällby hemma på lördag blir en nyckelmatch. Vinner MFF den matchen, KAN det mycket väl vara klart. Det allsvenska GULDET går knappast att missa.
Den sista matchen mot Åtvid spelas borta i Östergötland.
Hur tänkte förbundet som spikade årets matchprogram i allsvenskan?
MFF borde fått avsluta hemma. Ta emot Lennart Johanssons pokal på Swedbank Stadion och laget föras i triumf till Stortorget i Malmö får att hyllas.
Rött kort åt Fotbollförbundet.
Men visst är löpsedeln vacker i höstrusket.
Den tål en repris. Hur många gånger som helst. Jag är mer än nöjd.
Se och njut.
I morse-onsdag-begåvades min brevlåda med ett nytt annonsorgan. ”hallå!”, med litet h, lyder just det käcka namnet.
En usel gjort produkt. Visserligen gratis, men ändå.
Under falsk flagg försöker man sälja ut blaskan som seriös journalistik.
”Lögn och förbannad dikt. Annonsorgan, är just vad det är”!
Skriker jag så jag blir hes.
Det hjälper inte ens att det är vår stora drake i södra Sverige, Sydsvenskan, som nu utmanar vår andra annonstidning, Lommabladet, om marknaden.
Skribenten i Lomma kallar sig själv för f d kontorsråtta.
Men, hallå där!
De riktiga journalisterna på Sydsvenskan må gråta blod.
För inte tala om Gunilla Lundström som var redaktör för den massiva boken om Sydsvenskans första 150 år.
Jag läste detta praktverk i somras. Tidningsnörd som jag är, så rann honungen från varje sida. Härligt lysande, Gunilla. En skön resa med en klassisk tidning.
Och nu en kontorsråtta.
Välsignad av Sydsvenskans vd, Lars Dahmén, som ska servera oss Lommabor seriös journalistik. Sicket skitsnack.
Hallå där, någon jävla ordning får det allt vara.
Även i tidningsbranschen.
På torsdag öppnar templet för alla bokälskare i Göteborg. Bokmässan.
För andra året i rad kommer barnböckerna om Magister Tutnäsa att finnas på plats.
Inför förra årets bokmässa släppte Johan Rockbäck sin första bok om den tokroliga Magistern.
Under året som gått har han författat TVÅ Tutnäsa-böcker till.
Det senaste alstret, Rena rama cirkusen, fick ett framgångsrikt boksläpp på Lomma bibliotek för en tid sedan.
IDUS Förlag som ger ut böckerna, har monter A02:52. Förlaget satsar stort inför årets bokmässa.
Själv kommer Johan att dyka upp i deras monter på fredag med start kl. 09.00.
Farfar och farmor stannar hemma i Lomma.
Vi tar hand om barnbarnen.
Barnskramla på er.
Kulturnämnden i Lomma kommun har visat upp sig från den glada sidan.
Vid utdelningen av kommunens kulturstipendium, dök helt överraskande en äkta Baby Doll upp som prisutdelare.
Pamela Anderson, känd från både det ena och det andra. Inte minst TV-serien Baywatch.
Billig var 47-åringen också. Gick för Ullared-pris.
Det finns bara ett problem med den här muntra kulturskandalen i Lomma.
Det är inte sant.
Lögn och förbannad dikt, är vad det är.
Jag har hittat på hela den fantastiska historien om ett ögongodis från Hollywood som kulturprofil i Lomma.
Men tänk om det varit sant?
Vilket genomslag i media, både här och där, t o m i TV:s Landet Runt. Garanterat hade hela Svea Rike snart talat om vilken kul kulturnämnd man har i Lomma kommun.
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, hade fått fullt upp. Med årets största leende hade Berngarn ryckt ut och försvarat kulturbärarnas kupp. Givetvis hade kommunens humorlösa vänsterfolk ojat sig och fått sömnproblem.
Det räcker och blir över att jag skriver om tramset här.
Vad Baby Doll själv, Pamela Anderson, hade tyckt om saken, förtäljer inte historien.
Synd att allt är en hitta-på-story av mig. För visst hade det varit roligt.
Om det varit sant.
Nu blev det ett över sex månader för tidigt april skämt.
Fast, Gott Folk, kulturskandalen tål att skrattas åt.
Läser en artikel i Expressen som reportern David Lillemägi har skrivit.
Det handlar om att TV3 nu kör ut en ny omgång av det illustra programmet, Ensam mamma söker.
Det är tre unga snygga kärlekstörstande kvinnor som med hetta söker drömprinsen.
”Ska det vara så svårt”, tänker jag. ”Jag sitter för böveln här”.
Deras drömkillar listas.
Säljare Evelina, 31, Stockholm. Drömprinsen: Ambitiös. Romantisk. Muskler hett, men inte avgörande.
Jag kallar in hustrun.
”Vad tror du”?
”Ja, dina muskler tackade för sig för 40 år sedan. Ambitiös? Visst, men inte mer romantisk än en finne i baken”.
Jaha, det där ser helt klart jobbigt ut. Klart Besked, som man säger.
Skam den som ger sig. Jag försöker med nästa.
Nattundersköterska Sofi, 30, Göteborg. Drömprinsen: Gillar friluftsliv och stadsliv. Gillar träna och hitta på saker.
Hustrun skrynklar ögonbrynen:
"Sjukvårdsapparaten har du behövt de senaste 5-6 månaderna. Sofi hade faktiskt kunnat göra en insats där. Resten glömmer vi. Fast räknas det som friluftsliv, att sitta i Täppan som en hög"?
Ännu en sågning. Rakt över disk som Clabbe brukade säga.
Jag satsar alla kort på Susanne, 32, från Östersund som är utbildad upplevelseproducent. Bara en sådan sak. Nu får det bära eller brista.
Hennes drömkille: Driftig, ambitiös, stabil, trygg, Ha någon talang. Vi ska kunna skratta tillsammans.
Det här ser lovande ut. Känner att jag äger hela paketet.
Jag myser.
Susanne i badet kan bli något för en annan mumie.
Denna gången snörper hustrun på munnen.
”Ja, det skulle vara det där med skrattet då. Skrattar bäst som skrattar sist. Och sist hade Susanne skrattat. Hela vägen till banken. Kom nu Tokfrans. Jag ska klippa dina tånaglar som är långa som sju svåra år”.
Hejdå Susanne.
Du får ta ett bad med drömprinsen en annan gång.
Bilden här ovanför är en illustration av Internets väldiga kyrkogård över nedlagda bloggar. Den 20 mars 2009 startade jag upp MFF-BLOGGEN. Den 31 juli 2011 avbröts matchen mellan MFF-Djurgårdens IF.
Bengaler och bomber.
Just då främst från Djurgårdens supportrar.
Jag tröttnade.
Fick nog.
Min MFF-BLOGG skickade jag till kyrkogården.
Det har i dag gått mer än 3 år sedan min MFF-BLOGG gick till de sälla jaktmarkerna.
Har det då blivit någon bättring på arenorna i Stockholm, Göteborg och Malmö?
Knappast.
Nu har UEFA satt press på MFF.
”Inga fler bengaler, för då”.
Nu på söndag möts MFF-HIF på Swedbank Stadion.
Derby-time.
Vilket betyder stök, bök och bengaler.
MFF har redan i år fått böta hundratusentals sura pengar för bränneriet. Därför laddar polisen upp som aldrig förr inför derbyt.
Jag har hört det förr.
Många, många gånger.
Numera skriver jag om Malmö FF i mycket mindre omfattning på min huvudblogg som du läser just nu.
Efter 278 inlägg, två år och fyra månader, tröttnade jag alltså på mitt skötebarn.
MFF-BLOGGEN.
Tacka bengaler och bomber för det.
Må den vila i frid.
Det var Mona Sahlin som lanserade det.
87 procent.
Hon såg extra nöjd ut när hon sa:
”87 procent”, i SVT:s valnatt i söndags.
Sverigedemokraterna hade fått 13 procent av rösterna och skakat om Sverige.
”87 procent av svenska befolkningen säger nej till SD”, sa hon med ett illmarigt flin.
Procentsatsen fick genast genomslag. Den bet sig fast.
I dag hör, ser eller läser vi om de 87 procenten dagligen. Allt i syfte att förminska SD:s enorma framgång i valet.
87 procent.
Jag är inte ett dugg förvånad över genomslaget i landet.
Svenskarna har alltid haft ett speciellt förhållande till, ”Du måste tänka på pocenten”, som Sven Melander sa i filmen Sällskapsresan.
Själv minns jag huvudvärken, när mellanölen släpptes lös i vanliga butiker den 1 oktober 1965. Pilsnern graderades upp från 2,8 procent till ca 3,8.
Vi ungdomar skulle genast testa hur många man kunde dra i sig för att bli packad.
Jodå, vi lyckades. 12-15 gick åt. Därav huvudvärken.
87 procent.
Svensken har nämligen alltid varit fascinerad av procentsatsen i alkohol.
”Helst så många procent som möjligt”, löd och lyder devisen.
Mona Sahlin visste alltså vad hon gjorde, när hon slängde ur sig 87 procent i TV.
Andra sidan.
Så här ser procentsatsen ut för de andra partierna. Alltså hur många procent av svenska befolkningen som INTE röstade på respektive parti:
Fi 97 procent, MP 93 procent, VPK 94 procent, S 69 procent, M 77 procent, FP 94 procent, C 94 procent och KD 95 procent.
”Börjar pocenten bli rörig”?
”Ja, jag tänkte inte på det”.
FOTNOT. Valresultatet i procentsiffror, har jag avrundat uppåt.
Det gör alltid ont i mitt ömma hjärta när skogens granar och tallar fälls. Speciellt i Lomma kommun som knappast tillhör de skogrika områdena i Svea rike.
När jag då läser på kommunens hemsida om att Majas skog i Borgeby ska bli ett kalhygge, far jag naturligtvis dit.
Orsaken är de senaste vinterstormarna. Granar har blåst omkull. De är en fara för närliggande bostäder och Majas förskola.
Kommunen kopplade in Skogsstyrelsen. De har nu inventerat beståndet.
Domen obeveklig.
Insektsangrepp. Usla markförhållanden. Det finns bara en sak att göra, enligt Skogsstyrelsen.
Vid nya vinterstormar, kan granar falla över både människor och hus.
Risken för stor.
Majas skog måste huggas ner.
Ni får ursäkta, men mina tankar går till Maja Gräddnos i Pelle Svanslös-böckerna. Ja, så barnslig är jag.
Till helgen kommer så skogshuggarna.
Vilket får mig att nynna på, Lumberjack song.
Det gör faktiskt ont på allvar i mitt ömma hjärta.
Hela området är en idyll. Majas väg slutar först bland granarna i Majas skog-se bild här nedanför..
Snart är där tomt.
Majas skog finns inte längre.
Och ingen har protesterat, så då är väl allt i sin ordning.
Adjöken skogen!
FOTNOT. Är det någon som kan historien om verklighetens Maja i Borgeby?
Min efterlysning gav resultat.
Sven Trönne vet att berätta:
"Majas väg är uppkallad efter Maria ”Maja” Nilsson född Åberg (1908-1985) som växte upp och bodde på en gård på Västervångsvägen.
Bakgrunden är att Benny Nilsson från Borgeby Kulturhistoriska Forskarlag en gång förslagit Lomma kommun att lyfta fram de starka kvinnor som verkat i Borgeby genom att ge vägarna kvinnonamn.Totalt blev det 13 kvinnor som blev hedrade genom att ge namn på olika vägar. En av dessa var alltså "Maja".
Tack Sven!
Jag tillbringade gårdagen på röntgen i Malmö. Gjorde en supervariant, CT-colografiundersökning.
Det är en av de mera jobbiga röntgentyper. Den kräver flera dagars förberedelse: från matomläggning till svält, och som avrundning stenhård laxering som förvandlar människan till en fontän i Malmös vackra parker.
Quick step, den indiska varianten av diarré, är blaha, jämförelsevis.
När du väl är på plats, sätts en pip i din ändalykt och du fylls med koldioxid. Tjocktarmen, ca 1,5 m lång, spänts ut till en spärrballong.
Du har förvandlats till livs levande växhusgas. I sådant läge är det tur man inte är en miljöpartist.
I ena armen har en nål satts in.
En stund senare meddelar en metallisk röst från rymden, att kontrastmedel sprutas in om 16 sekunder.
Du är färdig att röntgas.
För min egen del innan jag ens kom in till det allra heligaste, blev det en rörig start. Maskinhaveri.
Jag skickades fyra våningar ner till en reservapparat.
Där fick jag byta om till pappkalsonger med en pip-öppning baktill, samt en sällsynt liten klänning.
Då kom beskedet.
Maskinen på våning fyra fungerar åter.
Det blev till att trava ut till hisshallen i entrén, iförd pappkalsonger med en pip-öppning baktill samt en sällsynt liten klänning.
Jag log mot min förvånade omgivning som om jag inte gjort annat i mitt liv, än gått omkring med pappkalsonger med en pip-öppning baktill samt en sällsynt liten klänning.
Både hiss färden tillbaka och själva
CT-colografiundersökningen gick sedan bra. Personalen mycket vänlig och kunnig.
Fast mitt bestående minne är varken pappkalsongerna eller klänningen.
Nej, det är en gammal dams reaktion, när vi patienter fick beskedet om att maskinen var sönder.
Hon tittade på mig och sa:
”Maskinen sönder? Det kan fan inte vi hjälpa”.
Varför är det så roligt när gamla damer svär?
HÄRFÅGEL I LOMMA
Musikern, artisten, sångaren, journalisten och fågelskådaren, Tobias, låter meddela följande. En Härfågel har de senaste dagarna synts vid Strandhusen i Lomma.
Spännande.
Håll utkik!
Abaco italiano.
Enligt nätets översättningsverktyg betyder det italiensk kulram.
Ni förstår själva.
Hur undviker MFF en italiensk kulram i kvällens Champion League-match mot Juventus i Turin?
Det har väl aldrig tidigare inträffat att jag sågat MFF:s möjligheter, så till den milda grad som i kväll.
På näthinnan har jag Malmö FF senaste framträdande i allsvenskan. Det har blivit en ynka poäng av sex möjliga mot lag som är ljusår från den italienska mästarklubben Juventus.
”Det gick vägen mot Saltzburg”, hör jag dig säga.
”Visst”, svarar jag. ”Men Juventus är en helt annan kaliber".
"Säger du det".
"Vi talar om en klubb som genom alla år lagt ut miljarders miljarder på att köpa spelare. Juventus är en superklubb som lirar i samma division som Real Madrid och Manchester United".
"Aj, aj..."
”Där fick du lite att bita i”.
”Tänkte inte på det”.
”Nej, där ser du. Bara vi slipper plocka fram abaco italiano i kväll när vi kryper ner i TV-soffan”.
”Men vi slipper Pirlo”.
”OK då, men Juventus har hur många andra Pirlo som helst”.
"Suck".
"Och du. Glöm inte att de ser på ett klubblag från Sverige som vi ser på ett gäng från Färöarna".
"Nä, menar du det. Nästan oförskämt".
"Jag hoppas jag har fel. Får MFF en poäng med sig hem, är det en bragd.
Spännande blir det trots allt".
"En stund. Kanske"?
"Ja, jag hoppas på det".
FOTNOT. Nu hör det till saken, att jag är en av världens sämsta tippare, så...
MATCHEN
MFF föll med flaggan i topp. Förlusten mot Juventus skrevs till 2-0. Det blev aldrig någon kulram. Skönt det.
.jpg)