Det här är Kaj-Åke. Han tillhör kråkfamiljen kaja. Således en intelligent pippis.
Mina grannar har under en längre tid odlat dess bekantskap. Varje morgon dukas kaj-frukosten, torrt bröd, upp i deras Täppa.
De har fyndigt döpt pippin till Kaj-Åke.
En dag satt Kaj-Åke på staketet och spanade in en förtjusande människa som satt i granntäppan och lögade sig i solen.
”Hej Kaj-Åke”, sa jag, för det var jag som satt där och lögade mig.
”Sugen på lite pannkaka”?
Kaj-Åke tvekade några sekunder.
"Man vet väl hur falska människor är", tycktes han tänka.
Kunde han verkligen lita på den där egendomliga varelsen?
Frestelsen för stor. Kaj-Åke kastade sig ut i det okända. Det blev bingo. Varelsen visade sig vara helt OK.
För så är det. Jag älskar nämligen pippis.
Snart äter Kaj-Åke också direkt ur min hand, så det så.
Numera språkas vi vid. Dagligen.
Om vad?
Nja, det är en annan kråksång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar