Efterfesten

En helt vanlig skånsk pilallé som de flesta av oss har sett på otaliga vykort. 
Själv tänker jag också på någon kornig och raspig Edvard Persson-film. 
Jag kom körandes på Fjelie Lillebyväg (underbart namn), i gränslandet mellan lärdomssätet Lund (kommun) och Maja Gräddnos Lomma (kommun). 
Inget konstigt med det. 
Det har jag gjort många gånger, men varit hemmablind. 
Nu steg plötsligt naturens eget konstverk fram och bjöd in mig på vernissage.

Den kraftiga stammen har kluvits i tre delar som böjer sig urholkad majestätiskt som tomtebloss mot skyn. Vindpinad av slättens hårda vindbyar, men vid liv. 
Märkligt segt virke. 
Ålder? 
Har ingen aning, men säkert mycket, mycket gammal.

En bit bort, ett annat av naturens mästerverk. 
Pilens krig mot de hårda vindbyarna, har nästan fått ner pilen på knä. Sakta pressas lövkronan ner och böjer järnröret som bildar staket till hästhagen. 
Det ska helt enkelt inte vara möjligt, men ni ser själva bildbeviset. 
En äkta skånsk pil i dödsryckning? 
Kanske bäst att sätta dit ett frågetecken, för det är som sagt var, ett märkligt seg virke i detta egendomliga träslag. Med pilar vet man varken ut eller in. 
Hallå Lomma kommun! 
Jag har plötsligt hittat en turistattraktion.

Ännu en bit bort stannar jag till vid denna böjda pil med uppfläkt trädstam. Nästan kluven på mitten.
En pil i samma pilallé ut efter Fjelie Lillebyväg (underbart namn). Fast här är det något egendomligt. 
Inbäddad vid pilens rot ser jag det ovanliga inslaget. 
En tömd spritflaska. 
Vin, kanske? 
Det har varit Lommafesten i dagarna tre. 
Har jag hamnat i pilalléns efterfest? 
Tro vad ni vill. 
Härliga bilder blev det.
Vackra Skåne med gula rapsfält. 
Och en helt vanlig pilallé som bockar sig för vinden.
Kan det blir bättre?
"Det är tavlor", sa hustrun om bilderna.
Ligger något i det.