Toarullen blev räddare i nöden-fast åt fel håll!

Tänk vad toarullen har förändrat tillvaron för folk. Förr i tiden använde man med förtjusning avdankade telefonkataloger. Dagstidningar gick också bra. Det kunde stå Per Albin Hansson död i röven på folk. Trycksvärtan. Glättigt tidningspapper som veckopressen ratades. Funkade inte alls. För 30-40 år sedan tog vi svenskar gärna med oss toarullar utomlands. Utrikes papper funkade inte i baken på svensken. I värsta fall fanns inget papper alls. I Nicosia, Cypern, fick jag i slutet av 1980-talet använda min näsduk. Se där-halkade vi med automatik in på vad jag egentligen skulle berätta om. I helgen åkte jag på en hejdundrande förkylning med en form av influensatoppning (39,6). Det flödade friskt ur kranen, om Herrskapet förstår vad jag menar. Normalt brukar jag ta till ett badlakan. Nu ändrade jag taktik. Toarullen. Under ett dygn snöt jag upp TVÅ rullar av den mjuka varianten Lambi. Genast infann sig kritiska synpunkter från Lennart i Halmstad. Ni vet lustigkurren som har för vana att trassla sig in på bloggen. Han om någon, kan det här med toarullar, fena som han är på att spela trumpet med toahylsan. ”Hörrrudusuu... Rockbäck. Det där är ICKE hygieniskt. Toapapper blöter igenom. Välj hushållspapper nästa gång”. ”Jamen, man torkar sig i bak...” ”Snyt dig hädanefter med hushållspapper. Det är tjockare än vad du tror. Notpapper går också bra. Fast då måste man vara musikalisk. Fast egentligen, skiter väl jag i vad du torkar dig med”. Ord och inga visor. FRÄS-FRÄS!