Den Stora Längtan

Exakt klockan 15.30 i dag, drabbades jag av Den Stora Längtan. Jag längtade efter Maud Olofsson, så det gjorde ont i mig. Vi glömmer henne aldrig. Minns hennes stridsrop: ”Alla ska ha jobb”! Hon sa det morgon, middag och varje kväll innan hon somnade in: ”Alla SKA ha jobb!” Nu fick inte alla det. Men hon kämpade för saken, för hon var en stridstupp (byt mot höna om det irriterar dig). Det var Maud som sydde samman den krackelerade alliansen med kafferep och bullbak. Hon var dynamon. Ett rivigt fruntimmer som ingen spelade på näsan. Alltid smakfullt uppklädd till tänderna som man säger om finklätt folk. Dessutom glad som en lärka. Alltid. Även när SAAB gick åt helvetet för femtioelfte gången, så log hon med hela tandraden synlig. Hur hon fixade det, begriper ingen, bara Maud can.

Och så gillade hon att sjunga. En källa har berättat för mig, att hon har en mjuk fin röst. Blundade och sjöng.  Ja, så luktade hon också väldigt gott. Alltid. Vad det nu har med saken att göra. Fast det där sista vet jag väldigt lite om. Egentligen ingenting alls, men fräscha fruntimmer brukar dofta gott, så det så. När Maud var partiledare, fanns det 1000 bilder på henne på centerpartiets hemsida. Jag kolla under eftermiddagen. Allt bortplockat. Inte en bild kvar på Maud. Bortsuddad. Förintad. Krossad. Mald. Söndersmulad. Helt osynlig. Då är det tur att jag har sparat några bilder, så ni kan få njuta av Maud som vårgodis. I stället har Annie Lööf tagit över. Fem ynkliga bleka bilder på denna unga dam som saknar all karisma. Vem kommer att minnas henne? Nej, det var annat på Mauds tid. Hon var som en kopp starkt kaffe. Man blev rak i ryggen. En sprucken dröm. Kolla bara in hennes leende. Vem smälter inte? Ett tunnland skog i Ångermanland. Det var så hon såg ut. Nu blir hon medarbetare till Hillary Clinton. I all enkelhet. Bra en sådan sak. Är det fler än jag som längtar efter Maud Olofsson? Du behöver inte vara centerpartist, men måste längta efter Maud. Hör av dig till mig. Berätta om din längtan.