Nappträdet i Lomma engagerar. I dag damp ett mail ner. Jag ger er slutklämmen: "...vi föreslår att du skriver nappanvändandets historia på din blogg, så att vi får klarhet i när nappningen fick mer allmän spridning i de breda folklagren". Undersökande journalistik, tänkte jag och satte genast i gång. Men för att finna svaret på gåtan, fick jag ge mig ut i den stora vida världen. Så här ligger det till med nappningen. Det var en familj i 1680-talets England som hade en gapig baby. Hur lösa detta delikata problem? Då fick pappa bonden en idé. Varför inte testa en av årets skörd av majskolvar? Sagt och gjort. Den lilla gaphalsen sög och sög på kolven. Och tystnade. Den här majsnappen fick snabbt en god spridning. Man kan gott säga att majskolvsnappningen pågick i otaliga former fram till 1800-talets slut. Fast ska sanningen fram, och det ska den, så stoppades det in både sockertrasor och brännvinstussar i det lilla barnets mun. År 1900 kom den första prototypen till dagens napp. I USA. Se bilden här intill. Majskolvens nappkarriär var därmed slut. Brännvinstussen hängde däremot med länge. När jag var barn på stenåldern, var det inget ovanligt att man fick suga på en tuss, doppad i renat. Bra mot TANDVÄRK! Somna gjorde vi.
Nu till ett annat angeläget problem. Vi har begåvats med en sprillans ny och fräsch grillplats en bit bort från nappträdet. Visst ser det härligt ut. Nu är bara frågan som oroar: När eldar någon dåre upp både grillen och bordet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar