Sista doppet i Lomma?

Vilken ljuvlig dag. Nästan som högsommar. Fredagen den 30 september. Helge har namnsdag. Fast i plurret är kvinnorna av ett klart mer robust virke än vi svaga och undernärda män.
-15 grader, tjoar Inger med vattenstänk i näsborrarna.
-Burr, svarar jag och låter de varma solstrålarna massera mitt ansikte.
-Det är helt underbart, fortsätter Inger.
-Visst, visst.

Inte heller Kerstin tvekade en sekund. Rakt ner i plurret. Ni ser henne på bilden här ovanför.
-Kom igen, Calle.
-Nä, vi män är gjorde av finaste glas från Orrefors. Sköra.
Ja, vad ska man svara?
-HA-HA, skrattade Kerstin, så vattnet bubblade.
Så jag stod där som en annan strandad badkruka, visserligen av finaste Orrefors, men ändå. För övrigt är Kerstin av samma fina årgång som jag, en 46:a. Det är bra att hon håller fanan högt.
Titta på bilden här nedanför. Bakom det täta soldiset som bäddar in Öresund, kan skönjas hösten som lätt knuffas fram över sundet av vintern. Målet är helt klar Lomma.
I normala fall ser man klart och tydligt Malmö. Och Öresundsbron. Nu har allt slukats av "Det stora hotet".
I morgon är det den 1 oktober. Möjligen kan en försvagad sommar stå emot en dag till.
Men inte längre.
Suck.

Humbug på hög nivå. Tjäna över 35 000 kr på att köpa din hummer i Lomma!

Humrarna som slog svenskt pris rekord (36 000 kr/kg), fångades här om dagen utanför Kungsbacka. Vad är det då för en gottegris som ropade in fångsten på Göteborgs Fiskeauktion.
Ja, inte var det då jag. Även om jag älskar hummer. Inte den djupfrysta typen som du alltid får på restaurang eller köper i frysdisken. Den är hemsk, trådig och jävlig.
Nej, man ska köpa den levande och koka den i saltat vatten med lite porter. Klyv den på mitten och ät. Gudagott.
Men, 36 000 spänn för ett kilo hummer? Aldrig i livet.
Jag fick kalla in en expert. Stefan driver den framgångsrika Fiskboden i Lomma. Han borde kunna förklara ett och annat.
-Calle, det handlar om PR. Räkna samman all den reklam som hummern gett under dessa dagar. I tidningar, radio och TV, säger han och stirrar på mig som jag vore fiskfjäll.
-Ja, det måste bli en miljon riksdaler, svara jag som inte är någon hejare på matte.
-Inte alls omöjligt. Då blir 36 000 kronor ingenting. Rena rama brak vinsten, fortsätter Stefan.
-Det hade jag inte tänkt på, kom det nästan tyst från min näbb.
-Nej, just det. Och du, ingen kommer att köpa den. Det handlar om gratis annonsplatser för otroligt stora pengar.
Humbug, tänkte jag, men sa ingenting.
-Jag säljer levande dansk hummer för 650 kr/kg. Och du Calle, den är fångad på samma plats utanför Kungsbacka som rekord hummern är, så det så.
-Det var det jävligaste, sa jag och fotograferade av Stefans danska hummer i akvariet i butiken-se vinjettbilden.
Aldrig får man vara glad...eller... det kanske man trots allt får vara i dessa hummerdagar. Du tjänar alltså 35 350 spänn på att köpa danskt i Lomma.
Göta Petter.

Återtåget: Ingen bulle till Fars Dag i år!

Fastlagsbullar eller semlor. I år blir Lomma bullfritt till Fars Dag den 13 november om Per ”Bagare”, får bestämma.
-Jag vill gå tillbaka som det var förr i tiden, alltså med premiär annandag jul, säger Per som driver Lomma Hembageri, till mig.
Varje säsong säljer han 10 000-tals bullar och åter 10 000-tals bullar. De är oerhört populära. Folk kommer från hela södra Skåne för att handla till bullfesten. Det var Pers far som 1958 knådade samman det delvis hemliga receptet.
Förr i tiden var det alltid premiär annandag jul. Men sedan har bullarna börjat dyka upp allt mer tidigare, så snart käkar vi väl fastlagsbullar/semlor på midsommaraftonen.
Bullkungen Per i Lomma, har givetvis fått följa med i utvecklingen, men stannat på Fars Dag. Nu vill Per starta upp Återtåget. Bak till annandag jul för bullpremiären.
Plötsligt slänger han in en brasklapp.
-Fast det beror givetvis på vad de andra bagarna gör. Men som läget är nu blir det ingen premiär förrän annandag jul i Lomma, säger Per och mjölar in ett bakbord.
Men, men...det står väl inte på förrän Hemköp och Konsum börjar sälja sina trista ”lådbullar”. Ja, så är hela ruljansen i gång igen.
Jag tror tyvärr att Per ”Bagare” i Lomma får vika ner sig. Bulltåget stannar nog här på bloggen.

Krönikör Kent Hansson sopar till de styrande i Lomma!

Det här är inte Kent Hansson. Men det kunde gott vara Kent Hansson, för det brukar slå ut eld och rök kring hans krönikor i Kvällsposten.
Mannen till höger är emellertid Kent Hansson. Han är också sportchef på Kvällsposten. Och har slagit flera rekord i styrkelyftsgrenarna- bänkpress, marklyft och knäböj. Dessutom är han privat snällare än grannens katt. Jag vet, för jag känner väl till Kent. Han är en Stor Stark. På riktigt.
I dagens krönika i tidningen slår det åter ut eld och rök. Det började med att Sydsvenskan rapporterade om att toppkommunen inom den svenska skolvärlden, Lomma, tvingas av politikerna att spara några miljoner. Det skulle innebära inga pennor, kritor och papper till skolbarnen.
Kent vässade värjan och satte genast dumstruten på Lommas politiker. Kent avrundar salvan med:
”De politiska snåljåparna i Lomma fick mig tillfälligt på dåligt humör.”
Nåväl, i dagens-onsdag-Sydsvenskan, skyndar barn-och utbildningsnämndens ordförande, Kristina Kinnman-Starck (m), ut med ett luddigt försvar-se bilden ovanför med klippet saxat från tidningen
Utan tvekan jobbar hon på att backa. Även om det är imma på backspegeln.
Jag förstår Kent mer än väl. Sveriges bästa boendekommun, och rikaste, ska väl i glödhetaste helvete, ha råd med något så enkelt som pennor och suddgummin till skolbarnen.
Sätt genast på er dumstruten!


Kent Hanssons krönika hittar du HÄR!

Ett stillsamt samtal i Malmö

Ute värmer höstsolen. Det är snart oktober utan allt för många gula löv. Tack vare allt regn råder en frodig grönska.
Jag sitter ensam mitt i rika Bellevue som är något av Malmös Beverly Hills. Lommas Vårdcentral har ingen kiropraktiker. Därför Örestadsklinikens väntrum.
Tystnaden bryts av ljudet från en dam i övre medelåldern som tar sig fram med stor möda. Hon slår sig ner mitt emot mig. Rättar till den ljusa halvlånga jackan. Vi tittar försiktigt på varandra som främlingar gör.
-Varför inte kryckkäppar, undrar jag sökande.
-Normalt har jag det, svarar hon andfådd och fortsätter.
-Men inte i dag. Jag har cyklat hit.
-Det går bra att spänna fast kryckorna på pakethållaren. Det har jag själv gjort många gånger.
Hon rättar till en hårslinga. Hostar lätt. Söker min blick och skrattar till.
-Bah...då avslöjar du dig. Blir till ett lätt offer för rånare.
Jag vet att kriminaliteten är hög i Malmö. Nästan på dagligen skjuts någon i benen eller i huvudet. Men vi befinner oss i fina Bellevue.
-Rånare?
-Ja, rånare. Kryckor är lika med en signal om en krympling. Man blir till ett lätt offer.
Kvinnan tystnar. Grimaserar. Det är tydligt att hon har ont.
-Jag bor i Lomma, så jag förstår inte riktigt, säger jag vidare och lägger in en snus.
-Här kan man inte ens ha ett guldhalsband på sig. De rycker det direkt, fortsätter hon och böjer sig fram och visare upp ett skräphalsband.
-Man får sätta på sig skit om man ska gå ut.
-Är det verkligen så illa?
-Ja, det är det. Du måste ha ögonen med dig. Överallt. Man är rädd hela tiden.
Där slutar vårt stillsamma samtal. Jag ska in på behandling.
-Hej då och se dig för när du cyklar hem, säger jag till avsked, för något ska man säga.
-Ja, man får även ha ögon i nacken, hör jag damen säga uppgivet.
Malmö i slutet av september 2011.



Mer om guldstölder HÄR!

Några bitar godis

I dag är det premiär för hummerfisket. Havets guld. Hela Bohuslän är på tåspetsarna. Titta på bilden här ovanför från Maine, USA. Snacka om BIG meny. Och billig hummer. I Maine, USA, meddelar mig lommabon, Gunilla Lundström, är hummer gatumat. Det blir den aldrig i Sverige. Ändå säger vi: mumsfillibabba!
Aldrig någonsin har AIK:supportrar varit så väluppfostrade som i går, i samband med matchen MFF-AIK 1-1. Det var nästan så att polishästarna blev arbetslösa.
Det var en märklig förvandling att skåda. Kanske kan vi börja hoppas på en bättre läktarkultur inom svensk fotboll.
För att citera Lomma kommuns hemsida:
"Just nu genomför socialförvaltningen en undersökning om matvanor hos äldre och personer med funktionsnedsättningar."
Det är bra. För att få vara med i undersökningen ska man ha fyllt 65 år. Det har jag, så jag har fyllt i enkäten. Vid årsskiftet ska undersökningen presenteras. Enkäten. Klicka HÄR!
Rolle af Trollhättan fick lift med en tom buss ner till Grootfontein. Namibia. Det blev en lång och tuff resa genom vilda Caprivi Strip. Han skriver till mig:
"Kom fram vid 20.30 tiden pa kvallen och jag fick tag i ett motell, stupade i sangen efter att tagit lite malariaprofylax som skoljdes ner med tonic water."
Nästa utmaning blir att försöka ta sig till Oshakati och Ruacana. Där vill han hemskt gärna besöka Himba-folket-se bilden på den sköna.
Vi håller tummarna för årets pensionärsresa. Måtte allt gå bra för honom. Ensam som han är.

Skyltdockor-framtidens fotbollspublik?

En fotbollspublik som består enbart av skyltdockor? Supportrarnas sånger och hejaramsor inspelade på band? Det låter naturligtvis befängt.
För det finns ett stort fel med nyordningen som jag hittat på: fotbollens död.
Fast det finns några bra poänger med nymodigheten: huliganens död. Inga fler fotbollsmatcher kommer att stoppas på grund av raketer eller läktarvåld. Dessutom skulle samhället tjäna storkovan. Polisen kan nämligen ägna sig åt att jaga bovar på annat håll i stället.
Jag har sett nästan, men bara nästan, de flesta matcher som Malmö FF spelat på hemmaplan sedan mitten av 1950-talet. Det rör sig inte om 1000 matcher, men bra nära.
I år har jag vid två tillfällen varit med att matcherna stoppats. Det har varit mot Helsingborgs IF i våras och så Djurgårdens IF den 30 juli. Det har jag aldrig tidigare varit med om. Bedrövligt.
Ingen har någon fungerande lösning på problemet. Det pratas mest. År ut och år in.
Vid den senaste hemmamatchen mot Trelleborgs FF, dök det plötsligt upp något nytt. Jag har i många år min plats på mittensektionen. Alltså lång bort från supportrarna på kortsidan.
Plötsligt dök det upp en vakt som placerade sig alldeles nedanför min läktare. Vakten stod och stirrbligade på oss i över 90 minuter. Vi Gubbar och Gummor med för den delen, stämplades alltså som huliganer.
På söndag möts MFF-AIK. Det är verkligen en högriskmatch med en krigszon utanför arenan. Du känner olust och rädsla. Inget kul alls.
Jag börjar tröttna på det här. Jag vet inte om jag går dit. I dag behöver man inte krusa någon längre. Matchen sänds på TV.
Jag tror jag skickar i väg en skyltdocka i stället. Tryggast så.

Jan Guillou dammar av en bortglömd hjälte i sin nya bok

Mannen som uttrycker sin tacksamhet på vinjetten (min inlagda pratbubbla), är den tyska generalen, Paul Emil von Lettow-Vorbeck (1870-1964).
Ingen minns honom i dag. Det borde vi kanske göra. För Lettow-Vorbeck anses som en av historiens skickligaste gerillakrigare någonsin.
I sin nya roman ”Brobyggarna” (Piratförlaget), skakar Jan Guillou åter liv i generalen.
Jag har nu läst boken. Det är bara till att buga. Jan Guillou gör det igen. Hans nya romanbygge är en intressant resa i dåtid. Av bara farten får man en massa nya kunskaper, tack vare en gedigen research av mästaren själv.
Jan G far som en dåre världen runt, vänder och vrider på alla arkiv och gräver t o m i boklådor på plats i Zanzibar.
Jag får lära mig allt om hur det en gång i tiden gick till att bygga broar och järnvägar. Järnvägsbygget över Hardangervidda i Norge blir till en spännande färd i rykande snöstormar.
Jag får lär mig skjuta elefanter, lejon och flodhästar i Afrika.
Jag får lära mig älska på Barunivis.
Jag får också lära mig om det glömda första världskriget i Tyska Östafrika. Det är så omtumlande att jag vill veta mera. Och då är en berättelse verkligen bra.
Det är också här som generalen dyker upp.
Jan Guillou skriver som i redan klara filmbilder. Det enda jag saknar är dofterna. Lukten av djungel och snömassorna (hur doftar snö?) tränger aldrig riktigt ut ur boken.
Jag ser fram emot hur han nu ska gå vidare med alla nya personligheter han skapat. 12 praktverk stort, ska det nya romanbygget bli.
En sak är jag säker på:
Generalen kommer säkert att åter dyka upp. Under andra världskriget gav Hitler sin hjälte en kontorstjänst. Emil von Lettow-Vorbeck själv tog nämligen avstånd från nazismen.
Detta finns inte med i ”Brobyggarna”.
Så här såg det ut när generalen begravdes 1964. Lägg märke till att även stridshatten följde med ner i graven.
FOTNOT: Den afrikanska kvinnan på bilden är min illustration.

Pensionärsliv 2011: Elefanter i vägen. Krokodiler i trädgården

Vår globetrotter, Rolle af Trollhättan, resa i Afrika går på högvarv. Det är ett äventyr som verkligen har väckt ett stort intresse bland mina bloggläsare. Alla är djupt imponerade över hur en folkpensionär ensam ger sig ut på ett sådant här hiskeligt äventyr. Inget förbokat, utan bara rakt ut i vildaste Afrika.
Vännen Leif undrar hur han transporterar pengarna. Rånrisken är uppenbar.
Här följer nästa heta rapport från Rolles vilda resa i Afrika. Och. I vanlig ordning så finns det inga å-ä-ö i Afrika:

"Gjorde igar eftermiddag en safari-tur inne i Chobeparken, Botswana. Det var några amerikanskor och tva sydafrikaner och jag. Vi kordes runt i en 4-weel drive jeep. Nagot annat kan man glomma pa dessa sandiga stigar. Fantastiskt att komma sa nara alla dessa vilda djur.
Nu under torrperioden kan man lattast se de flesta djuren nar de gar ner till Chobe river, för att dricka. Vi sag bl.a. stora flockar av elefanter och da talar jag om 100-150 djur i varje flock. Vid vattendragen samsas de olika djuren om att dricka och ar inte hotade, av varken amerikanare eller svenskar. Men skulle det komma lejon far de flytta pa sig. Har annu inte sett nagon leopard, som ar det djur jag missat for ett komplett "The big Five".
I dag pa morgonen fick jag tag i en bil som "The No 1 Ladies" fixade. Hon korde mig till en gransstation mellan Botswana och Namibia som heter Ngoma. Dar finns en bro over Chobe river. Stampla ut fran Botswana tog en minut in i Namibia. Det kostade inget. Forst fick jag 14 dagars visa, men gick tillbaka till damen i fraga som da gav mig 1 manad. Inget knussel alltsa. "The No 1 Ladies" ordnade fram en man, hjalpreda, som motte pa andra sidan bron.
Mannen hjälpte mig att hitta till Caprivi River Lodge, alldeles vid Zambezifloden. Jag varnades for krokodiler i tradgarden. De kralar garna upp i tradgarden under kvallningen och natten. Over allt springer apor och det galler att stanga dorren nar man lamnar hyddan. Hyddan har a/c, vilken lyx, samt dusch med varmvatten. For detta betalar jag 300 Namibia dollars ink frukost. Ungefar 300 SEK kan vi saga.

Nu sitter jag pa ett internet café inne i stan, Katima Mulilo i Namibia, och knackar ner dessa rader. Har fatt i mig en tuna-macka och en kopp Rooboies tea.
Jag har ocksa fatt tag i en safarihatt. Ute ar det +35C och ganska torrt.
Har blir jag ett par dagar, sen skall jag ta mig nerat med buss till Tsumeb som ligger i narheten av Etosha Nat. Park. Dar skall ocksa vara ett fantasiskt djurliv. Matte jag fa se en leopard.
PS. Damerna aro vackra, traditionellt afrikanskt byggda!
Take care!
Rolle"

Den äventyrliga pensionärsresan i Afrika: Nu bland flodhästar och krokodiler.

Snacka om pensionärsliv!
Rolle af Trollhättan, 67 år, resar rakt ut i det blå-Afrika.Helt ensam. Jag är mer en normal pensionär och väljer "Flickorna Lundgrens Café", när jag drar rakt ut i det blå.
Ny laddad rapport. Spänn fast säkerhetsbältena, för nu blir det åka av.
"Efter ett par dagar i Livingstone och Victoria-fallen ar jag nu i Botswana.
Nar jag lamnade Zambia gjorde jag det med en taxi, som jag delade med tre zambier, till grans overgangen vid Zambezi-floden, sex mil bort. Man gor sa ofta i Africa. Man delar pa transporten. Praktiskt och bra.
Väl framme stamplade jag ut ur Zambia i ett mycket enkelt office. Sedan gick
jag ner till farjan som skulle ta mig över Zambezifloden till Botswana på andra sidan. Jag fick sallskap med en lastbilschauffor som skulle ta sin truck over den berömda floden.
Mannen gav mig vardefulla tips och var vanlig att bara min vaska. Han sa att Zambia ar ok, och Botswana annu battre. Kongo ar det besvarligt for dar skall alla ha pengar for ingenting. Kongo undviker vi.
Val i Botswana tog jag en combi. En liten buss som tar 10 pers, in till Kasane. Man marker med en gang att Botswana ar civiliserat pa ett helt annat satt an Zambia. Har ar alla trevliga och det forekommer valdigt lite kriminaliteter sags det. Men allt kan handa, aven sa i bade Lomma och Trollhattan.
Jag bor pa Water Lily Lodge som har ett litet trevligt stalle invid Chobe River. Har betalar jag 200 pula, vilket motsvarar ca 200 SEK, for ett rum med dusch och toa som ligger separat. Rent och snyggt i alla fall och trevligt vardpar.
Igar eftermiddag gjorde jag en tur pa floden ihop med åtta sydafricaner och två Belgare. Vi var ute i tre timmar tills solen gick ner. Vi sag en massa djur, framforallt flodhastar, krokodiler, vattenbufflar, elefanter i flockar, flera slag av antiloper.

Mängder med faglar, forstass, och daribland African Eagle med vitt huvud. En mäktig upplevelse.
I eftermiddag/kvallning skall jag gora en overland-safari i Chobe-nationalpark. Där finns ca 45.000 elefanter, sa jag kommer att fa mitt lystmate mattat av mitt favoritdjur.
Nu skall jag ga och fa en kopp av African Rooboies-tea i ett skjul. Ni har val last Damernas Detektivbyrå?
Jag maste ocksa forsoka hitta en safari-hatt, solen branner pa ratt bra.
Skot om Lomma, Calle.
Rolle af Trollhattan"

FOTNOT: Texten saknar å-ä-ö. Bokstäverna finns inte i Afrikas datavärld.

Höstbudgeten i all ära. Så trollar storfinansen med borgare och bönder.

Under tisdagen bankade finansminister Borg ut den åtstramade höstbudgeten. Ekonomijournalisterna gick i spinn. Man har under tidens gång, kört ut de stora dragen till allmänheten. Så det återstår en utkramad nyhet.
Då passade byggkoncernen PEAB på att presentera nyheten om att IKEA-KAMPRAD köper 8 581 236 aktier i företaget för 300 miljoner kronor.
Denna intressanta nyhet drunknar, en medveten placering.
Först detta:
Under 1970-talet köpte jag aktier i Beijerinvest (Anders Wall) för mina barns dop pengar (ca 7-800 kr per barn). När de fyllde 18 år, sålde jag aktierna. De fick över 20 000 var att slå runt med.
Det var en god investering.
1994 köpte jag 100 aktier i byggbolaget, Tre Byggare. Kurs 35,50 kr. Ett halvår senare köptes Tre Byggare upp av PEAB. Åren gick. Kursen rasade. Snart var aktien nere i 13 sura pengar. Det såg dystert ut, fast billigt och intressant.
Jag passade på att utöka mitt aktieinnehav i uppstickaren PEAB.
Först i början av 2000-talet tog aktien fart. Den bara steg och steg och STEG.
Jag skrattade hela vägen till banken.
I slutet av 2010 tog det plötsligt stopp. 2011 rasade och rasade och RASADE, aktien ner till 35 sura pengar i förra veckan. Den var alltså inte mer värd än Tre Byggares aktie 1994!!!
Märkligt. Egendomligt. Besynnerligt.
PEAB-aktien hade under hela 2000-talet stått emot lågkonjunkturer, ekonomiska härdsmältor, varningsrop, dollarkriser osv. Det bet inte på aktien som bara steg och steg och STEG.
Nu plötsligt stopp. Trots ett välfylld orderstock, b l a ska PEAB bygga tio (!) varuhus till IKEA i Skandinavien.
Nu vet jag bättre. Finansbaronerna vet hur man pressar ner en aktie. Aktien sattes alltså under press. Inget ovanligt när det är storaffärer på gång. Landets ekonomijournalisterna sov som vanligt sött på söta örat.
I kulissen lurade geniet Ingvar Kamprad, mannen som gärna vill ge intryck av att han varken kan läsa eller skriva. Och när det var rätt läge slog han till. Finansbaronerna gnuggar sina finlemmade händer. IKEA-Ingvar köpte helt enkelt in sig som delägare i PEAB för 300 miljoner kronor.
Räkna med att aktien nu kommer att stiga och stiga och STIGA. Inte med en gång. Då blir det för uppenbart, men inom en snar framtid, så nu går tåget.
Tag plats. Stäng dörrarna.
TUFF-TUFF!
Calle Rockbäck




Mer om höstbudgeten
DN HÄR!
SVD HÄR!
Dagens Industri HÄR!
Sydsvenskan HÄR!
Aftonbladet HÄR!
Expressen HÄR!

Äventyrspensionären rånad i Afrika!

För en tid sedan, skrev jag om Rolle af Trollhättan, 67 år, resa till Afrika. Rolle reser ensam. Helt på egen hand. Inget är bokat. Bara rakt ut i äventyret. Det är verkligen en tuff strapats för en folkpensionär.
Det stora målet är att få se en leopard i vild tillstånd. Sedan är ”The Big Five” komplett för hans del. Det är alltså ett pensionärslivet 2011 som inte går av för hackor.
Nu har hans första rapport landat i min dator, vilket stillade något mina franska nerver.
Och har inte människan redan blivit rånad!


”Hej Calle!
Anlande i gar morse till Johannesburg vid 07.30 tiden. Kopte en biljett med South Africa Airlines till Livingstone. Det flyget gick 10.40, sa det var inte mycket vantan. Har kostade det 50US for att fa visa in till Zambia! Tog in pa Fawlty Towers och har betalar jag 45 US for ett eget rum med dusch och toalett. Hyfsat stalle mitt i stan. Idag gar det en buss harifran till Victoria Fallen. Det skall bli mycket intressant att se dessa. Sag dem ganska bra ifran luften nar vi flog in.
Skall nu ga bort till busstationen for att se om jag kan kopa en biljett till Kasane i Botswana.
Jo, nar jag kom till Livingstone sa hade någon efter att jag checkat in vaskan, brutit upp den och tagit min nya Casio kamera. Som tur ar sa tog jag aven med den gamla Canon kameran, sa det skall bli lite bilder anda.
Fortsattning foljer.
Rolle.”
FOTNOT: I stora vida världen finns inga å-ä-ö, på tangentborden.

Åh, jösses flickor. Vad är det som händer? Carolina Gynning utsedd till Årets Kulturbloggare!

Vecko Revyns BloggOscar för bästa kulturbloggen, gick alltså till Carolina Gynning (se vinjettbilden). Carolina är väl mera känd för sina titt-ut-bröst och skrik-TV.
Om det varit på 1970-talet, med en exploderande proggrörelse (mitt rättstavningsprogram vill ändra det till groggrörelse), hade det blivit en kvinnlig revolution med Grupp 8 i täten.
Teaterpjäsen, ”Jösses flickor”, handlade om kvinnorörelsens historia, skrevs av Suzanne Osten (till vänster på vinjettbilden, min montering) och Margareta Garpe.
En annan som stod på barrikaderna och ledde kvinnokampsångerna var Ebba Witt-Brattström (till höger på vinjettbilden, min montering), numera en spränglärd professor.
”Åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras”!
Sången ekade genom landet. Det var rätt så tröttsamt.
Nu när då Carolina Gynning blivit Årets Kulturbloggare, borde hela den svenska kultureliten kräkas. Det gör man inte.
Givetvis blev jag nyfiken på Gynnings högstående kulturarbete på sin blogg. Till bilden här ovanför skriver Årets Kulturbloggare så här:
”Nu har jag varit ute och promenixat med min kille. Vi åt en superlunch på Prinsen och köpte massor av blommor, underbart. Idag har jag på mig skor:Converce, jeans:Ralph Lauren, Väska:Chanel, Väst: Amoress och tröja: Filippa K (Awesome Rags).”
Tankar från roten av Årets Kulturbloggare, Carolina Gynning.
Var god skölj.