Ett stillsamt samtal i Malmö

Ute värmer höstsolen. Det är snart oktober utan allt för många gula löv. Tack vare allt regn råder en frodig grönska.
Jag sitter ensam mitt i rika Bellevue som är något av Malmös Beverly Hills. Lommas Vårdcentral har ingen kiropraktiker. Därför Örestadsklinikens väntrum.
Tystnaden bryts av ljudet från en dam i övre medelåldern som tar sig fram med stor möda. Hon slår sig ner mitt emot mig. Rättar till den ljusa halvlånga jackan. Vi tittar försiktigt på varandra som främlingar gör.
-Varför inte kryckkäppar, undrar jag sökande.
-Normalt har jag det, svarar hon andfådd och fortsätter.
-Men inte i dag. Jag har cyklat hit.
-Det går bra att spänna fast kryckorna på pakethållaren. Det har jag själv gjort många gånger.
Hon rättar till en hårslinga. Hostar lätt. Söker min blick och skrattar till.
-Bah...då avslöjar du dig. Blir till ett lätt offer för rånare.
Jag vet att kriminaliteten är hög i Malmö. Nästan på dagligen skjuts någon i benen eller i huvudet. Men vi befinner oss i fina Bellevue.
-Rånare?
-Ja, rånare. Kryckor är lika med en signal om en krympling. Man blir till ett lätt offer.
Kvinnan tystnar. Grimaserar. Det är tydligt att hon har ont.
-Jag bor i Lomma, så jag förstår inte riktigt, säger jag vidare och lägger in en snus.
-Här kan man inte ens ha ett guldhalsband på sig. De rycker det direkt, fortsätter hon och böjer sig fram och visare upp ett skräphalsband.
-Man får sätta på sig skit om man ska gå ut.
-Är det verkligen så illa?
-Ja, det är det. Du måste ha ögonen med dig. Överallt. Man är rädd hela tiden.
Där slutar vårt stillsamma samtal. Jag ska in på behandling.
-Hej då och se dig för när du cyklar hem, säger jag till avsked, för något ska man säga.
-Ja, man får även ha ögon i nacken, hör jag damen säga uppgivet.
Malmö i slutet av september 2011.



Mer om guldstölder HÄR!