BILDEXTRA: Lommas hövding på resa i arabvärlden.

Vad är nu detta?
Jo, jag fick ett tips och gjorde ett journalistiskt gräv. Det blev napp.
För en tid sedan damp det ner ett mail med bilder. Det var från Lommas kommunalråd, Anders Berngarn. Han befann sig i Mellersta Östern.
Han skriver:

Hej Calle
Jag har mellanlandat i Dubai. Det är en fullständigt osannolik stad som den internationella finanskrisen slagit hårt mot. Det vi upplevt i Lomma är jämförelsevis en stillsam västanfläkt.
Meningen med min resa är att jag ska knyta kontakter som ska gagna Lomma i framtiden.
I morgon reser jag vidare för ett spännande möte med prins Abdullah.
För övrigt begriper jag mig inte på hur du får nys om allting.
Med varma, jo, här är varmt, hälsningar
Anders Berngarn.
Kommunalråd i Lomma



LOMMA NOBBAR VINDKRAFVERK
Sydsvenskan reporter Alf Sjögren skriver om att Lomma sätter upp en STOP-skylt mot vindkraftverk. Kommunens begränsade markytor kan användas till nyttigare ting, tex odla morötter.
Det var mitt skämt.
Läs Alfs artikel i Sydsvenskan HÄR!
Den är seriös.

Nytt fågelproblem i Lomma: SKATOR!

Tidigare har jag berättat om våra problem med häckande fiskmåsar. Förra året höll vi på att bli galna av måsskri i arla morgonstunden. I år förberedes moteld.
Då dyker det plötsligt upp ett nytt problem: skator som vill flytta in till oss.
Alfred Hitchcock hade knappt kunnat regissera det bättre. Det är en rysare. En riktigt äkta fågelrysare som utspelas i Lomma.
I många år har skatorna byggt sitt bo i trädet mitt emot min Täppa. Det är inget märkligt med det.
Men i år tyckte kråkorna det kunde vara nog. Och började stjäla pinnar från de tjuvaktiga skatorna. Ett krimdrama i trädtoppen.
En dag tröttnade skatorna på de tjuvaktiga kråkorna. Skatorna flyttade sin boplats och började bygga sitt bo ovanpå min grannes markisväv.
Grannen suckade tungt.
Tidigare år har man kämpat mot duvbygget på markisen. I år spankulerade duvorna på min gräsplätt och glodde surt upp mot markisen. Utkonkurrerade av skatorna.
Grannen och jag trodde knappt våra ögon. De förbannade skatorna hade bestämt sig för att flytta in.
En sanitär olägenhet, slog vi fast och jag kontaktade Anticimex i dag på förmiddagen.
-Det var märkligt, sa Ola på Anticimex. Det vill vi gärna komma ut och titta på.
Där står vi nu.

Johannes har skapat årets påskgodis. I SILL!

Johannes på vinjettbilden, är en fena på fisk. För att friska upp den omåttligt populära Fiskbodens utbud i Lomma på godis, skapade han sin egen inlagda sill.
Jag läser på förpackningen: benfri sillfilé, creme fraiche, majonnäs, vispgrädde, jonsenap (vad är det?) socker, purjolök, kryddor m m, och storknar.
Rena rama påskgodiset.
I SILL!
Fiskboden i Lomma vräker så här års ut tonvis med sillinläggningar. Folk vallfärdar från hela Skåne för att smaska i sig delikatesserna.
Mitt i detta sillhav står alltså Johannes. Han har jobbat ombord i sju år och lärt sig branschen från grunden.
Jag skrev att han är en fena på fisk. Och det är han.
Hur Johannes egen sillinläggning smakar?
Det vet jag inte ännu. Jag köpte givetvis en burk sillgodis. Provsmakning sker påskafton. Då får ni besked.
Vilken fisk han själv föredrar?
-Hälleflundra, lyder svaret något överraskande.
-Därför man kan göra så mycket av den, fortsätter han glad som en lax.
Johannes, får jag be om ett recept.
Tack.

Jag gick ut och tittade på SOMMARTIDER

Jag gick ut för att titta på sommartider. Glassflaggan i topp. Klockan var över sju på söndagskvällen. Samma tid i lördags var det mörkt. Nu var det ljust.
Sommartider.
Jag såg mer än glassflaggan som smattrade för vinden:
En kruka med påskris med sådana där kuliga och guliga fjädrar.
En fågelskådare som fått pippi.
En annan form av pippi, en påsktupp.
Fin.
Boel, grannen, som jagat svartmyror hela dagen.
-Myror är sommartider, sa jag.
En boj som inte är en boy eller en boy som är en boj, asch, skit samma. Den låg där i vattenbrynet som en påminnelse om det kommande båtlivet.
Sommartider.
Till slut blev jag attackerad av några äckliga grågäss. Sommartider. De har kommit nu. Vi får vänja oss med att vada i skit. Sommartider.
Jag blev rädd. Skakade. Bilden blev suddig. Jag gick hem till mina trygga stenade gäss.
Mer än så blev det inte.
Andra sidan är inte sommartider mer än så just nu.
I Lomma.

Bloggen skjuten under teaterföreställning

Det mest berömda teatermordet i historien lär väl vara när skådisen, John Wilkes Booth, sköt Abraham Lincoln 1865. Den amerikanska presidenten satt i sin loge och såg, Our American Cousin, på Fordteatern i Washington, när han mördades.
Nu har det inträffat igen. Nåja, nu tar jag allt i, men det var dramatiskt nog.
Det var i andra akten av Producers, succéföreställningen på Slakthuset i Malmö som det inträffade. Hela ensemblen brakade loss i sången, Springtime for Hitler. Stormtrupperna rusade in. Då avfyrades kanonen med en tung smäll som fick oss att hoppa till i bänkraderna.
Kulan for ut bland publiken och briserade i min panna på rad 3. Konfettin eller vad det heter, kramade mitt huvud kärleksfullt, se vinjettbilden.
Jag minns att jag för en sekund fick ögonkontakt med skådisen som avlossade kanonen. Visst hade han ett förnöjsamt leende på läpparna.
Fullträff!
Nej, jag blev inte det minsta skadad, utan skrattade så jag höll på svälja konfettin eller vad det nu heter.
För ska sanningen fram har jag sällan haft så roligt på en teater. Tempot är makalöst. När upphovsmannen, Mel Brooks, såg den svenska uppsättningen lär han ha blivit lyrisk. Jag förstår honom.
Claes Malmberg går från klarhet till klarhet. Han är bara galningen Max Bialystock på riktigt. Magnus Härenstam gör Hitler med många glimtar i ögonvrån. Kim Sulocki är bara så otroligt bra, man nästan storknar. Claes Månsson. Han är unik. Plastiken enastående.
Heja Claesarna!
Så där kan man hålla på och räkna upp hela gänget. Sofie Lindberg och Henrik Hjelt inte att förglömma.
Jag blir gärna skjuten i huvudet många gånger om av denna makalösa uppsättning.
Det är härligt med teaterkanoner.

TV4 missade: VÅRYRAN I TÄPPAN!

Det började i går morse. I TV4 satt programledaren Jenny Östergren och sa:
-Nu ska vi se hur långt våren kommit. Över till vår reporter.
Och där stod en morgontrött reporter och rapporterade huttrande om våren på Skansen: SNÖ!
-Våren i Stockholm är tydligen snö, sa hustrun lakoniskt.
Sverige är tydligen fortfarande inpackad i snö. Dock inte så i Lomma. För här brakar våren över oss med full kraft.
Tänk om Jenny Östergren i stället sagt.
-Nu ska vi se hur långt våren har kommit. Över till vår reporter i Lomma.
Då hade Sverige fått se följande:

Jenny Östergren och övriga Sverige hade då fått en vårknäpp av bästa sort. Jag kunde t o m dra i gång vårbruket i Täppan, klädd i shorts och T-shirt. Det var nämligen närmare 20 (!) grader varmt under eftermiddagen, när den skarpa vårsolen brassade på för fulla muggar.
Tranorna flög i vackra formationer över mitt huvud. De var på väg till AMI:s vårbjudning, dopp i Hornborgarsjön.
Det var alldeles fantastiskt ljuvligt efter den hårdaste skånska vinter jag har upplevt.
Årets första Täppe-öl pärlade ner för strupen. Då tänkte jag på Jenny Östergren och redaktionen på TV4 som inte förstår att Sverige består mer än av Stockholm.
Tänk vilken våryra hela Sverige fått, om man orkat ta sig till Lomma.

Måssexet i Lomma: I år rustar vi för KRIG!

Visst, fiskmåsarna kuttrasju på våra takåsar kan tyckas gulligt. Ni vet allt det där, kaka söker maka.
Förra året gullade vi boende med måsarnas takhångel. Vi gubbstruttar trånade av längtan efter den ungdom som flytt.
I år är det slutgullat. Orsaken är förra årets facit efter kärleksövningarna: bobyggande, ruvande och den slutliga terrorn med fiskmåsungarna.
Vi boende höll på att kapsejsa av allt måsskrik som drog igång i arla morgonstunden, oftast vid fyra tiden på morgonen.
Vännen Björne som var på besök höll på bli galen. Till slut flydde han hem till fridfulla Stockholm.
Nu är måsarna på gång igen. Just nu är man inne i fasen kaka söker maka.
Vi boende rustar för krig. Förstärkning från de regionala styrkorna kallas in. Nu inträder läge väntan, väntan på att måsarna ska börja bygga bo på våra takåsar.
Äggplockningen kan stilenligt börja redan till påsk.
Rapport följer.

Utrikesminister Carl Bildt i flygdrama-dubbelt upp!

Utrikesminister Carl Bild som far och flyger stup i kvarten världen runt, är flygnörd. I den eminenta tidskriften, FILTER, berättar han om sitt stora flygintresse.
-Jag vet inte vad det beror på, det är en genetisk defekt. Det gäller alla flygande tingestar, säger han till FILTER som kommer ut i handeln de närmaste dagarna.
Sedan berättar om de mest hisnande flygupplevelser. Rena rama BIGGLES-äventyret.
En gång när han flög med Concorde fick man burnout i motorn, en överhettning som är nog så dramatisk. Turligt nog slutade allt lyckligt.

En annan gång flög han med stridsflygplanet Viggen.
-En jädra stridsuppvisning. Den fysiska anspänningen på kroppen var enorm. Man vet inte vad som är upp och ner efter ett tag, berättar han vidare för FILTER.
Även den gången slutade det lyckligt för vår utrikesminister. Omtumlad men vid liv.
Orsaken till att Carl Bild intervjuas är alltså hans nördiga flygintresse. Den 25 maj firas nämligen den internationella nörddagen världen över.
Nörddagen står för människor med överdrivna specialintressen.
-Min favorit att flyga är DC-9 eller MD80. Det tycker jag mycket om, säger vår svenska BIGGLES och nörden, utrikesminister Carl Bildt.
Tänk att man har en sådan vass släkting. Jo, vi ska vara släkt, pyssling eller något sådant. Då får man vara stolt.
FOTNOT: BIGGLES var alla ungdomars flyghjälte för 50-60 år sedan. Säkerligen även Carl Bildts stora idol.
Expressen om kungaparets besök i Brasilien som visat sig bli mer dramatiskt än en skakig flygtur HÄR!

Så blev jag ”POLITISK NÄTHULIGAN”.

I går kokade TV-Aktuellt soppa på en spik, ”DE POLITISKA NÄTHULIGANERNA”. Koket blev tunt, som när man kokade soppa på fars livrem i Ryssland under andra världskriget.
Jag tog steget fullt ut och la in mig själv som en POLITISK NÄTHULIGAN med dumstruten på huvudet-se överste bilden.
Nu blev det journalistljug på riktigt. Rätt TV-bild ser du underst.

Ett riktigt roligt ljug gjorde jag i höstas. Jag gjorde en Berg och flyttade in till Lommas oppositionsråd Karin Lyberg (s). Det var som TV-programmet. Ljug från början till slut. Den som tror Berg flyttar in till kändisarna får väl tro det.
Ni ska veta att Karin tål att skämtas med. Hon har mycket humor. Karin är inte någon knastertorr sosse. Sådana finns det gott om. I drivor.
Synd att Karin Lyberg lägger av med politiken efter valet. Hon ska i stället lalla med barnbarnen.
Ljug?

Här har ni ett annat ljug. Lommas nya kommunalråd Anders Berngarn (m) körde jag ut sovande med en drömbubbla. Han sov givetvis inte. Fast jag kan mycket väl tänka mig att hans politiska motståndare gärna hoppades på det. De är väldigt avundsjuka över att jag inte så här under ett valår lallar med dom i stället.
Anders Berngarn har också mycket humor. Han tål också att skämtas med, även om han än så länge i sin nya roll som kommunhövding är något ömhudad.
Lommas ledande politiker är för övrigt de mest humoristiska i landet. Fast torrbollar finns, dock inte Karin Lyberg eller Anders Berngarn.
Det känns som en befrielse.
En lokal valdebatt mellan paret hade varit kul, men är än så länge en drömbubbla.

Jessica Ziegerer, heter en reporter på Sydsvenskan. I dag skriver hon om att lärarna i Lomma ska få en egen dator. Äntligen, kan man tycka. Läs om det HÄR!
Jessica fortsätter med att berätta om att det erbarmliga eternitkontoret i Lomma ska bli ett företagshus HÄR!
Jo, det var Jessica som var hemma och skrev om mig i höstas.
Missade du det?
Du får en ny chans HÄR!

Endast på denna BLOGG: Journalistsveriges rankinglista.

Den journalistiska hierarkin ser ut så här:
1. TV 2. Radio. 3. Tidningar.
Nästa steg blir då att dela in TV-jobben. Finast är att jobba på Rapport i TV1. Det är nästan på att likställas med att hamna i adelskalendern. Näst finast är Aktuellt som kör samma nyhetsrace som Rapport, men är likvärdig med radions OBS! Kulturkvarten som numera heter Obs. Det är också rätt så fint att vara nyhetsjournalist på TV4 Nyheterna, men bara nästan så fint.
Om du mot förmodan jobbar med nyheter på de övriga luddiga kanalerna, är du helt ute. Död som nyhetsjournalist.
Ta en sådan kanon som Lars Adaktusson. Han var lika tung på Aktuellt som Harry Schein var i det svenska kulturlivet.
Lars A gick över till TV8. Det resulterade i en bastant plånbok, men inga tittare. Han platsar inte ens längre på avbytarbänken.
Sveriges Radio var en gång i tiden väldigt, väldigt fint. Helst borde du vara fil doktor. Lokalradion kom. Journalisterna här räknades omedelbart som ett B-lag. Reklamradion kom. Journalisternas status på lokalradion ökade plötsligt lavinartat. Absolut finast är att jobba med Dagens Eko. Det är som att få en doktorshatt.
Tidningsvärlden är en djungel. Den som jobbar på en morgontidning bär ett gnistrande smycke. Fast inte alla. Helst ska man jobba på flaggskeppet DN. Regiontidningar som Sydsvenskan är mindre finare. Lokaltidningarna räknas in i kategorin plantskola.
Veckopressen är som att jobba med något som inte finns, men som de flesta läser ändå. Märkligast är att jobba på en damtidning med kungakronor. Hänt i Veckan blir då branschens vinterkräksjuka.
Den krympande kvällspressen är en hybrid i sammanhanget. Det är den tuffaste arbetsplatsen. Ytterst få journalister håller måttet som kvällstidningsjournalister.
Det krävs nämligen speciella färdigheter, att randa en nyhet som manglats genom alla instanser tusen gånger. Kvällspressen kommer nämligen ofta sist på en stor nyhet. Därför inträffar det som irriterar medarbetarna på Rapport allra mest: kvällspressen avslöjar ofta först de riktigt stora nyheterna.
Bloggvärlden då?
Alla vi 100 000-tals små skribenter som kladdar om allt och inget?
Vi finns inte.
I USA är vi brottarstora.
Snart så i Sverige också.
Håll ut.



VÄLKOMMEN TILL BYN
I dag öppnade Lommas senaste tillskott i matfloran, pizzerian La Mare, alldeles vid fästet till Varvsbron.
Kommunalrådet Anders Berngarn skyndade raskt över torget från kommunalhuset med lite blandad godis. I Lomma är vi artiga.
-En liten gåva och lycka till, sa kommunhövdingen till pizzabagaren Kaplan, sedan spände han spjuveraktigt blicken i mig och sa:
-Bloggaren Rockbäck får man aldrig vara i fred för.
-Klick, svarade jag.Mer om pizzan HÄR!