Jag längtar till Sacré Coeur-och får danskar

Danskarna lägger under sig allt mer skånsk mark. Inne i Malmö är var och varannan röst dansk. Nu har också den danska invasionen kommit till Lomma.
Gänget på sina små s k seglings cyklar passerade förbi mig i centrala Lomma i dag. Det såg faktiskt rätt så kul ut.
Det var annat under 1950-talet.
På den tiden tog danskarna den billigaste turen med Centrumlinjen (ca 75 öre t o r) till Malmö. De hade alla en luggsliten ryggsäck som innehöll matpaket och dricka.
I dag har de också ryggsäck-se bilderna här ovanför. Nu är den proppad med pengar, dansk hårdvaluta.
På 1950-talet hade de knappt råd med kläder på kroppen. Kriget och ockupationen av nassarna hade kostat mer än skjortan.
Vi barn tittade storögda på det märkliga folket, där kvinnorna rökte tjocka cigarrer.
I dag är de danskarna som tittar storögt på mig. Jag en vanlig fattig svensk som känner mig tunn som Snövit, renskrapad så man kan spela harpa på revbenen.
Jag längtar efter att bli hårdvaluta igen. Jag vill känna mig som Schwarznegger.
Nej, då tycker jag det är roligare med franska nationaldagen som det är i dag. Ni vet vin, kvinnor och sång. Slå runt på Sacré Coeur.
Ja, jävlar.

Grannen Stig sticker ut huvudet och hojtar!
FOTNOT: Uppåt landet säger man barkis. I Skåne heter det fransbröd eller "Ska vi ha lite franska till kaffet?"
Ja, så är det också Victoria-dagen, men det är helt andra bullar.