I natt frös nästan flaket med öl ute i förrådet. Redan efter fem i morse satte vi in en räddningsaktion. Ölen överlevde kylan, -6 grader celsius.
Några timmar senare ringde givetvis vännen Rolf och skrek:
-Vi har -8 grader!
Satan, slagen med två futtiga grader, men så bor han också två kilometer längre in i i det mytomspunna Lomma.
I morse kunde jag och "Lilla Vovven" också konstatera att isen började lägga sig i både småbåtshamnen och på dammarna. Till helgen kommer där att trängas massor av folk som åker skridsko som skåningar åker skridskor. I Lomma är vi inte precis några isprinsessor.
Vintern i Lomma är normalt inte mycket att orda om. En normal vinter påminner mer om en trist höst med regn och blåst.
Eller som den pensionerade generalmajoren Bergenfelter med utsikt mot hamninloppet i byn brukar säga:
-När siktet immar igen, ska supen aldrig bitas av.
I natt ska kylan strama åt ytterligare några grader. Ölflaket får stå kvar på kökssoffan.
Jag räknar med 10-12 grader kallt i natt. Säkert som amen i kyrkan kommer vännen Rolf att ringa och skrika triumferat:
-Vi har -14 grader!
I morgon är det för övrigt Alla hjärtans dag. Jag funderar på att berätta om mitt förhållande till Knutby och Åsa Waldau.
Ett tag funderade jag över att köra ett varv till med Monica Antonsson v/s Liza Marklund. I dag träder Gömdas Mia fram i Aftonbladet. Andra sidan råder där inget hjärtligt förhållanden alls mellan de inblandade.
Det gör det däremot mellan mig och Åsa Waldau.
Hur då?
Vänta och se, om nu inte kylan sänkt mig ner i sarkofagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar