Många som läser detta tycker naturligtvis att det är en skitsak. Vore det inte bättre att Rockbäck ägnade sig åt att skriva om något vettigt, tex om invasionen av Gazaremsan? Visst, jag kan hålla med om det.
Andra sidan fylls media av detta elände ändå. Vad jag vet, är jag tämligen ensam om att skriva om just denna skitsak, medan media fylls av experter som alla har fel om Gazaremsan.
Så här ligger det till.
Varje jul när julen är på väg tona bort i evigheten brukar "Lilla Vovven" slå till. Det är då husse och matte börjar smälta julskinkan, snapsar, gröten, sillen och tänka framåt mot ljusare tider: sommar, sol, bad och midsommarstång. Vaksamheten är nere på noll.
"Lilla Vovven" älskar nämligen att sätta i sig juleljusen. Nej, hon biter inte utan gnager njutningsfullt i sig de vita och röda stearinljusen. Detta inträffar varje jul ungefär vid samma tidpunkt. Varje gång samma reaktion:
-Nej men Herre Gud, inte nu igen, oj, oj, oj...
Matte står där med tappad haka. Husse får slå upp den sista julölen för läska den torra strupen. "Lilla Vovven" slickar sig om munnen.
Ja, några timmar senare kommer hela härligheten ut som julens egna polkagrisar. Det är faktiskt sant och en märkligt upplevelse.
Efter en jul undrade grannen och hundvännen Inger, vad vovven älskade mest och bäst under julen.
-Stearinljusen, löd svaret.
Hon står fortfarande kvar och gapar...
Tillägg: Detta inlägg var väl roligare än Gazaremsan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar