Bosse Larsson är död-jag fick i alla fall autografen

Den här boken om MFF-ikonen, Bosse Larsson, gavs ut av Sportförlaget för ca 16 år sedan. Skriven av Jonny Ambrius. En för mig helt okänd figur. 

Den s k biografin lider av en svår brist. En av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna nobbade Ambrius stenhårt. Han ville inte alls vara med i någon bok om sitt makalösa fotbollsliv. Därför blev boken en soppa på en spik. 

Ingen kul läsning alls. 

Kass, för såga på skånska. 

Därför blev jag förvånad då jag fann en hälsning till mig från Bo Larsson själv i boken,”Till Calle Rockbäck, Bo Larsson.” Kort och gott. (texten fortsätter efter bilden)

Däremot skrev Staffan Tapper en hyllningsbok om Bosse Larsson som kom ut för fem år sedan. 

En helt annan kaliber. 

Staffan spelade tillsammans med Bosse under många år i MFF och i landslaget. Han kunde sin lagkompis utan och innan till. Stor läsning. 

Björn Ranelid lyfte också boken till skyarna. I sin bok om Bosse skrev också Staffan Tapper en hälsning till mig. 

Stort. (texten fortsätter efter bilden)

Annars lärde jag känna Bosse Larsson i källaren till det så kallade höghuset i Håkanstorp1961. Våra mopeder stod alltid parkerade sida vid sida. Svalan som var min och en Crescent Raket som var den blivande fotbollsstjärnan Bo Larssons. Vi möttes lite då och då i de mörka källarvalven. Jag visste att han var en fotbollstalang av rang i MFF:s ungdom. 

Fast vi talade mest om våra mopeder. Tänk som det kan börja-och sluta. 

Vila i frid, Bosse!