Ett stilla liv i Lomma

 

Det sprängs, och skjuts och står i runt omkring oss. Skolvärlden brottas med hederskulturen. Barn återvänder inte till skolorna efter loven. Lärarkåren kämpar alltså med det okända i vår värld. 

Någon galning bränner koranen som får den muslimska världen bli tokig. Medlemskapet i NATO har blivit till ett spöke. Ryssarnas invasion av Ukraina verkar kört fast i “rasputitsa”, lera på vägarna. Över 120 000 ryssar och ca 70 000 ukrainare(enligt New York Times) dödats av ”rasputitsa”, drönare, granater och andra hemska vapen. Endast ca 280 mil från Lomma, där jag lever mitt stilla liv. 

Skjutningar och sprängningar. 

Våra politiker pratar om samma lösning idag som för flera år sedan: ingen lösning i sikte. Bara ord, ord och ord. Jo, en sak. När det gäller gängkriminaliteten. 

Militären ska kallas in. 

Vad deras uppgift blir vet ingen. Kanske slutar det med militärklädda trafikpoliser. 

Annars är militären också bra på sprängmedel. Om inte annat har vi sett det i Ukraina. 

Jag lever mitt stilla liv i Lomma. Äger varken vapen eller sprängmedel. Min bostadsrättsförening skyddar mitt liv med hönsnät. 

Sant. 

Bakom ett hönsnät får jag gömma mig om det smäller. Tydligen helt godkänt av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 

Vi fortsätter leva våra stilla liv i Lomma. 

Bäst så. 

Diskuterar med hetta hur Malmö FF kunde falla samman i andra halvlek som man gjorde mot Brommapojkarna i går söndag. 

Trots allt vinst med 2-1. 

I bland är fotboll som Putin. 

Obehagligt obegripligt.