I kväll-måndag-visas
Karin af Klintbergs första avsnitt av tre om Carl XVI Gustaf i SVT.
Kungen och jag, heter dokumentärsviten.
Eftersom jag är nyfiken av
mig såg jag under dagen det första avsnittet i SVT Play. Det var
mycket gammal skåpmat. Sett det förut som det heter. Bortsett från
barnens rumsfördelning på slottet under uppväxten.
Förstår också
att den blivande kungen växte upp under sträng militär disciplin. Karl XII drabanter stod och stampade i hallen. Även guvernanten Ingrid Björnberg kallad Nenne var strikt i sin
hållning som kronprinsens extramamma. Värst för den blivande
kungen var väl ändå när han trädde ut som liten lintott i
offentligheten.
”Sen blev det bara mer och mer otäckt,” som Kungen
själv sa till Karin af Klintberg.
Då skakade TV-soffan till hemma i Lomma. Jag
förstod plötsligt vilken plåga han fått gå igenom som barn.
Ständigt uttittad.
Dela ut priser som han aldrig begrep sig på.
Det
måste varit ett helvete för en liten gosse med den dagliga militära
disciplinen.
Inte kunde han få bli lokförare heller.
Drömyrket.
Vi
hade samma dröm, faktiskt.
Fast kronprinsen hade finare lok än vad
jag hade. Det var minst dubbelt så stort, men så blev han också kung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar