Jag bjuder på ett leende idag: Brottsyrket som försvann-kassaskåpstjuven

 

Läste en fantastisk bra krönika av Johan Hakelius i veckans Fokus. Han tacklade allt skjutande i det svenska samhället på sitt vis. 

Lysande, med andra ord. 

En kriminell karriärist behöver arbetsdisciplin, uthållighet, flit och tålamod. Dessutom skjuts det åt två håll, skriver Hakelius bland annat. 

Det får mig komma tänka på gamla tiders adel på de svenska fängelserna: kassaskåpstjuven/sprängaren som man helst ville kallas för. 

De avtjänade sina straff som stjärnor på kåken. Fanns inget finare. 

Sant. 

Jag har träffat några av denna brottsadel i mitt oändligt spännande liv. Det var i regel små tunna män. Stripigt hår med en teknisk utbildning i botten. Citerade gärna någon poets fyndiga text. Visste överlista allehanda lås. Visste också hur dynamitgubbarna skulle monteras, utan spränga hela banken i luften. Det räckte. Kassaskåpsdörren flög upp. Bara till plocka åt sig av godsakerna. 

För mer än 30 år sedan kom det internationella låsföretaget Yale på gåtan: ett lås som inte gick att knäcka eller spränga (ungefär så). 

En bank i Lomma råkade få ett skåp gå i baklås. Omöjligt att öppna. 

Yale flög in tre specialister från London. De jobbade i en vecka innan koder och annat otyg knäcktes. 

Svettigt värre. 

Förstå att det fina brottsyrket kassaskåpstjuven tvärdog. Det var som Arbetsmarknadsverket satt lås på det kriminella adelsyrket. Om detta skriver inte Johan Hakelius i Fokus. Det är bara jag som kopplar det till hans finurliga text om en kriminell karriär kräver flit och disciplin. 

Ha en trevlig helg.

 

Här är beviset om gängskjutningarna-våra politiker har sovit i mer än 32 år

 

Den 14 januari 1991 skrev jag en larmartikel i Kvällsposten. Rubriken på nyheten ser ni här ovanför: Barn i Rosengård-riskerar dö unga.
Jag lyckades avslöja en hälsorapport om tillståndet i Malmö. Värst utsatt var utan tvekan Rosengård, med 2750 unga människor som riskerade gå en våldsam död till mötes. Det var ord och inga visor, måste jag säga.
Raka rör om tillståndet i Malmö.
Rapporten borde ruskat om, inte bara stadens politiker, utan även ledande politiker i Stockholm.
I artikeln blev dåvarande kommunalrådet, Ilmar Reepalu(S), mångordig och hamnade i socialdemokratiskt valpropaganda.
Några konkreta åtgärder fanns inte på kartan.
Rikspolitikerna i sin tur teg också som muren.
För mer än 32 år sedan grävde politikerna-från höger till vänster-ner de framväxande problemen i våra förorter.
Bara andas om problemet riskerades man kallas rasist.

Att unga människor även då dog av skjutningar och våld skulle förtigas. Inte någon politiker i Malmö brydde sig om rapporten.

Idag mer än 32 år senare blir jag upprörd. 

Varför i helvetet har våra politiker sovit?

I mer än 32 år!

 

Så svarade Lommas hövding Robert Wenglén-sågningen av kommunens upp-och-ner vända brev om trygghetslarmet

Det var över 1000 besökare-mest Lommabor-som läste mitt blogginlägg om myndighetsbrevet från Lomma kommun till oss boende som har trygghetslarm. Inte nog med att brevet var upp-och-ner. 

Allt en kladd och kludd som skapat av barnen i lekskolan. Trygghetslarmet gungade av förskräckelse. Fanns det minsta förtroende kvar angående kommunens kritiserade åldringsvård, blåste det all världens väg. 

En ytterst allvarlig hädanfärd. 

Många följare på Facebook skrev upprörda kommentarer, så det osade om texterna. 

”Är det ett skämt?” 

”Ska man stå på huvudet för kunna läsa det?” 

”Skäms Lomma kommun” 

Så där gick man på. 

Med all rätt. 

Ansvarig för informationsbrevet om trygghetslarmet är övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas. När jag kontaktade henne förstod hon ingenting. Det gick inte ens föra ett vettigt samtal med människan. Amatörismen lyste över byn med skarp lampa. 

Jag skrev ett messenger på Facebook till Robert Wenglén(M). Självaste kommunhövdingen. 

Han läste blogginlägget. 

Jag bad om en kommentar. 

Det fick jag. 

Tummen upp. 

Jag tolkar det alla dagar i veckan som att han håller med mig. Var säker på att han gör tummen ner, när han springer på Linda Puscas i de kommunala korridorerna. Röran med oss åldringar i Lomma kommmun fortsätter. 

Ack ja.

 

 

Informationsbrevet från Lomma kommun praktfullt uselt

 

Jag fick i veckan ett brev från Lomma kommun. Stort så hela kommun fått plats. Det var med viss spänning jag sprättade upp brevet. 

Det hör numera inte till vanligheten brevlådan bjuder på så rara ting som brev. 

Det hör till en gången tid. 

Det visade sig vara ett informationsbrev från övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas, i kommunen. Det visade sig ocksåvara en rörig historia till de boende som har trygghetslarm. 

Våra trygghetslarm ska förnyas. Bytas ut mot gladare färger. Inget fel i det.

Numera är den fängelsegrå.

Nej, grejen var själva informationen. 

Presentationen genomusel. 

Eftermiddag var t o m förkortad till E.M

När jag vände på bladet var baksidan upp och ner. Man kunde tro att informationen skickats ut till barn i lekskolan. Amatörmässigt så det förslog. 

Och vi är äldre sjuka människor som ska brottas med denna röra till information. 

Texten i det närmaste oläslig.

Jag ringde upp kommunens övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas. 

Där tog det stopp. 

Hon fattade absolut ingenting av mitt klagomål på den virriga informationen. 

”Vadå,” liksom fick jag till svar. 

Meningslöst samtal. 

Vi talade från olika planeter. 

Inte konstigt åldringsvården i Lomma kommun har så dåligt rykte. 

Här nedanför har ni den väldiga lappen som fanns i brevet. Första sidan och baksidan upp och ner. 

God Natt!

 

Lommas begravningsaveny-Jörn Donners aska hamnade i komposten

 

Plötsligt satt hon där i TV4:s morgonprogram, Bitte Westerlund. Under 25 år levde hon tillsammans med giganten, Jörn Donner(1933-2020). Nu talade hon öppet om hur hon hällde ut makens aska som hämnd i komposten. 

Det visade sig nämligen att Donner efter sin död i cancer lämnade något av ett harem efter sig. En kvinna hade han haft kontakt med i 50 år. Detta blev för mycket för Bitte. Makens aska hälldes ut i trädgårdens komposthög. Av jord är du kommen och allt det där. 

Det är också ett sätt att sluta sina dagar på. Jag ska villigt erkänna att min TV-soffa hemma i Lomma skakades om av förvåning. 

Både otäckt och lustigt på samma gång. 

För övrigt. 

Har ni tänkt på att Lommas s k nöjesstråk, Kajgatan, i sommar blivit något av en begravningsaveny. Precis som i Vilda Västern. Begravningsentreprenören granne med saloonen. 

Axelssons Begravningsbyrå flyttade ner i början av sommaren. Tidigare fanns Bromans Begravningsbyrå på plats. 

Kajgatan lever. 

Konstigare än så behöver det inte vara.

 

Aftonbladet tar upp Jimmie Åkessons svek om gratis tandvård-Lomma ryter!

 

Anders Lindbergs ledare om Åkessons lurendrejeri får klassas som ett politiskt inlägg. Själv ser jag mig som representant för alla äldre med tandskrammel i munnen. 

Redan magra pensioner sliter med inflationen, stigande räntor och dyr mat. 

Och svindyra tandläkarräkningar. 

Vi måste i alla fall ha kvar några gaddar att tugga med. Jimmie Åkessons valfläsk går det inte ens att tugga på. (texten fortsätter efter bilden)

Därför känns det extra gott idag, att Anders Lindberg i Aftonbladets ledare sågar Åkessons lögn i SD:s valmanifest om gratis tandvård. 

Jag är därmed inte ensam på banan. I mitt blogginlägg den 14 september träffar jag rätt. 

Det är högst besynnerligt att inte våra tänder räknas in som normal sjukvård. 

Öron, ögon, näsa och hals räknas. 

Utom då tänderna som sitter fast i käken som i sin tur sitter fast i din skalle. Dit allting annat räknas som sjukvård.  

En rot är den icke-synliga delen av tanden. Roten har som funktion att hålla fast tanden i käken och sörjer för tandens blodförsörjning. 

Där fick ni ytterligare en helt avgörande kopplingen. 

Sug på den karamellen, Gott Folk!

 

 

Vinnaren i höstbudgeten-SNUS!

 

Glömmer aldrig regeringen Reinfeldt. Det första man gjorde efter kommit till makten hösten 2006 var att chockhöja snuset. Enda dagen betalade jag 17-18 kronor för en dosa. Nästa dag fick en stackars sate punga ut med 45-50 spänn för en snusdosa. Det var en höjning som nästan fick oss gubbar trilla av pinn. Snus-Sverige skakades om rejält. 

Därför blev vi extra glada igår då regeringen Kristensson sänkte snuset med hela tre kronor per dosa snus. Det är det lilla som numera skapar glädje bland allt skjutande i landet. Ack, ja. (texten fortsätter efter bilden)

Utan regeringen tänkte på det skapade man ett hockeysnus. Tre Kronor på den klassiska hockeytröjan. Bättre reklam kan icke snusande få. 

Tre Kronors sänkning. 

Bättre ändå var det på min morfars tid. 

Lanthandeln vägde upp en halv brun påse med lössnus för några korvören. Men så såg gubbarna ut på den tiden som min morfar, på bilden här nedanför. 

Snus är gött.

 

 

Dagens Lommaskratt: Den simmande fezen

 

Här sitter jag.

Trött och sliten efter ett förhållandevis långt liv. På huvudet en äkta fez. Köpt för några kronor i Marocko, i närheten av staden Fes. 

Då mest på kul. 

Idag vet jag inte alls om det är så kul med en fez på skallen. Den ger inga roliga vibbar precis. 

Möjligen fortfarande namnet. 

Bättre förr i tiden. 

Det roligaste min fez varit med om inträffade för mer än 50 år sedan. 

Så gick det till.

Tidningens chefredaktör simmade mitt i natten uppför Säveån efter en stökig fest i vårat kök. Med min fez på huvudet. (Jo, ni läste rätt.) 

Med min fez på huvudet. 

Det var allt tur att befolkningen i byn utanför Göteborg sov. Däremot var chefredaktörens vackra hustru vaken, när en dyngsur make klafsade in i hallen. Med min fez fortfarande kvar på knoppen. 

Hans ömma hustru lär inte uppskattat upptåget. Chefredaktören bäddades ner i badkaret. Vaknade fram på morgonkvisten. Kunde inte för sitt liv begripa vad det var som satt på hans huvud. 

Visst, min fez som var kruttorr. 

Bra simmat, måste man nog säga. 

FOTNOT. Min ömma hustru, kan i sin tur intyga sanningshalten i denna underbara story. Hon är inte sur, men kan hålla sig för skratt.

 

Lomma klämmer beer-en högoddsare bland Socialstyrelsens små öl

 

Nämen, var kom den ifrån? 

Rak i ryggen som kronan på verket står den och tar plats. Kringgärdad av sina små öl, spanar den ut över nejden. Prippen, kallad i folkmun. 

Pripps Blå Export i alla väder. 

Mäktiga 50 cl. 

Inget trams på 33 cl. 

Fram till 1955 kunde man endast köpa starköl på Apotek med läkarrecept. Nu har den fått rött kort av Socialstyrelsen. Kan man tänka sig. 

Vilket öde. 

Hör inte alls hemma bland de fyra små en gång i månaden som Socialstyrelsen rekommenderar. Klämmer du en fullvuxen Prippen bli du säkert alkoholist. 

”Det finns ingen vetenskap bakom detta. Det är inte klokt,” säger överläkare och professor i klinisk bakteriologi, Agnes Wold och sågar Socialstyrelsens fyra små öl. 

Så var det med det. 

Visste du för övrigt, att vi drar i oss 5 535 408 liter Pripps Blå Export varje år i det här landet. Slog igenom stort under 1960-talet. Numera ingår märket i den danska bryggerikoncernen Carlsberg. 

Sort Guld heter min favoritöl. 

Fast Prippen är alltid Prippen, så det så. 

Även om jag numera får ligga låg på grund av mina hjärtproblem. 

Det går också. 

Utan hjälp från Socialstyrelsen.

 

Sverige tog emot 10 000 ungerska flyktingar! Ungerns tack-vill stoppa Sveriges NATO-ansökan

Det var hösten 1956. Den högröstade demokratirörelsen i Ungern blev för mycket för Sovjetunionen. En kommunistisk lydstat ska veta hut. De ryska tanksen rullade snart in i landets huvudstad, Budapest. 

Krossade allt och alla. 

Demokratirörelsen mosades sönder och samman under de ryska larvfötterna. 

Det blev en oerhört blodig uppgörelse. 

Jag som var 10 år satt hemma i Malmö. Följde Kurt Anderssons dramatiska rapporter i ångradion. 

TV fanns inte. 

Den svenska befolkningen öppnade sina hjärtan. Tog med förtjusning emot närmare 10 000 ungerska flyktingar. I min skolklass dök det en dag upp en ungersk flyktingpojke. Den första flyktingen som vi barn fått träffa och lära känna. Vi tog väl hand om honom. 

Någon rasism fanns inte på kartan. I stället lärde vi honom svenska. Snart var han en i gänget. 

Det var så det gick till i Sverige för snart 70 år sedan. Av bara farten blev ungerska fotbollsspelare med Puskas i spetsen något av våra hjältar. 

För inte tala om löparna, István Rózsavölgyi(1929-2012) och Sandor Iharos( 1930-1996). De tävlade till och med på gamla Idrottsplatsen i Malmö 1957. 

Gjorde världstider på kolstybben. Jag var där med min ungerska kompis. 

Nu sitter jag i Lomma och tänker tillbaka på en svunnen tid. Blir förbannad när Ungern med Orbán i spetsen vill stoppa det svenska NATO-medlemskapet. 

Sverige som gjorde så mycket för en sargad ungersk befolkning. Tack för kaffet, Viktor Mihály Orbán. 

Ni borde skämmas.

 

 

Lommatanke: Jimmie Åkessons valfläsk blev kokt i plastpåsar

 

Snacka om valfläsk. 

Den 27 augusti i förra årets valspurt bjöd Jimmie Åkesson oss på ett fett valfläsk. I ett 33 sekunder långt YouTube inlägg förkunnar Åkesson i sin slutkläm om den beklämmande tandvården: 

”Vi vill lägga tandvården under högkostnadsskydd. Rösta på Sverigedemokraterna." 

Hur gick det sedan? 

I Tidöavtalet blev tandvården inte ens en tummetott. En utredning tillsattes som ingen vet var den sedan tog vägen. Tandhälsoförbundet(TF) är besvikna. Jimmie Åkesson har tystnat som i allt annat. 

Valfläsket drunknade i alla skjutningar. Vapenskrammel till Ukraina. Hur som helst ska den löjliga plastpåseskatten avskaffas. 

Allmän rörighet bland våra rikspolitiker såg i alla fall till att det stekta valfläsket blev kokt i plastpåsar. 

Jimmie Åkessons valfläsk på YouTube hänger kvar. 

Till ingen nytta alls.

 

Calle Rockbäcks blogg i bilder-gåvan som tänder ljus i mörkret

 

En sommardag när regnet slutade, ploppade plötsligt en bok ner i brevlådan. 

En annan dag kom fler böcker. Nu även böcker som fick hämtas ut på ”posten” Mårtenssons i Lomma. 

Så där har det pågått under större delen av sommaren. Calle Rockbäcks Blogg i bilder med viss bloggtext. Ett helt hav med bilder. Plockade från blogginlägg under de mer än 15 år som jag hållit igång bloggen. 

En helt fantastisk gåva från ett fan till bloggen. Vilket enormt arbete som lagts ner. 

Jag saknar ord. Jag räknar till 19-20 böcker. Och fler lär vara på gång. 

Jag blir ödmjukt tacksam. 

Ett underbart ljus i det mörker som jag tvingas leva i för tillfället. 

Vem det är? 

Det kan jag tyvärr inte avslöja. 

Hen vill vara anonym. 

Här nedanför en pytte liten del av allt som som min vän skapat åt mig. 

En fantastisk resa. 

Jag blir rörd till tårar. 

Vilka goa människor det finns. 

Underbart!

Tack för du finns.

 

Sju sekunder av ett friskt liv

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

Det är ett stök med mitt lilla hjärta. Det slår som fan själv. Flimmer och fladder. Normalt har det fungerat med elkonvertering. 

Plattor placeras på din kropp. Massiva elstötar skjuts in i din kropp. Tack och lov är du nersövd. Med narkosmedlet propofol. Samma medel som Michael Jackson tog en överdos av och dog. Du är med andra ord helt borta från omvärldens stök och bök. Du känner absolut ingenting. Du befinner dig i sagornas värld under själva behandlingen. 

När du vaknar upp, tickar åter ditt hjärta som det ska. I bästa fall. 

Du känner dig lättad och glad. 

Segerviss. 

I veckan fungerade inte metoden på Universitetssjukhuset i Lund. 

Det gick åt helvetet. 

Det höll i sju sekunder av ett friskt liv. Mera sömnmedel och ny attack av tunga elstötar. 

Samma visa. 

Sju sekunder. 

Inte mer eller mindre. 

Sju sekunder. 

Det är inte mycket att leva på. Låter som dramaserien på Netflix, Seven Seconds. 

Väntar nu på besked från min hjärtläkare. Vad blir nästa steg? Själv mår jag pyton. 

Vi dansar i otakt. 

Jag och mitt lilla hjärta.

Sju sekunder. 

Förra gången sprängdes också mitt armbandsur. Pallade inte ens en sekund. 

Ack ja, finns det ens någon urmakare kvar?

 

Titta vad jag fann på det stora sjukhuset i Lund-en helikopterflygplats

 

Jodå, faktiskt står det så ovanför den stora dörren längst upp i den väldiga sjukhusbyggnaden. 

En helikopterflygplats. 

Det räckte alltså inte med en helikopterplatta utan en hel flygplats. 

Det hade jag ingen aaaning om. 

Har man ögonen med sig på det stora sjukhuset, kan det bli en lustig tur. Inte bara sjuka människor, utan så mycket annat som kan roa en stackars sate för stunden. (texten fortsätter efter bilden)

Det finns en massa maskiner som kopplar upp en till Gud Faders höjder. Sjukvårdspersonal som springer fram och tillbaka med helt andra maskiner. 

Kommer man ut härifrån levande, kanske du tänker. Det vilar nämligen något spännande över miljön. Inte bara en helikopterflygplats som ingen visste fanns. 

Det ska vi nog vara glada för. (texten fortsätter efter bilderna)

 

Av någon obegriplig anledning är alla TV-apparater ur funktion. Vart jag än vänder mig. 

I vilket rum som helst. 

Lappen. 

Ur funktion. 

Tejpad på TV-schermen. 

Då är det inte konstigt att man känner sig hemma i miljön, när man själv får läkarens dom. 

Ur funktion! 

Jag har mått bättre. 

Om man säger som så. 

Läkarvetenskapen grunnar just nu över hur man ska få Rockbäck i funktion igen. 

Hjärtat fladdrar som en tokfan. 

Qui vivra verra! (den som lever få se). 

Latin. 

Flott ska det vara. 

Håll med om det.

 

 

Otäckt! Kungen om offentlighetens ljus i barndomen

 

I kväll-måndag-visas Karin af Klintbergs första avsnitt av tre om Carl XVI Gustaf i SVT. Kungen och jag, heter dokumentärsviten. 

Eftersom jag är nyfiken av mig såg jag under dagen det första avsnittet i SVT Play. Det var mycket gammal skåpmat. Sett det förut som det heter. Bortsett från barnens rumsfördelning på slottet under uppväxten. 

Förstår också att den blivande kungen växte upp under sträng militär disciplin. Karl XII drabanter stod och stampade i hallen. Även guvernanten Ingrid Björnberg kallad Nenne var strikt i sin hållning som kronprinsens extramamma. Värst för den blivande kungen var väl ändå när han trädde ut som liten lintott i offentligheten. 

”Sen blev det bara mer och mer otäckt,” som Kungen själv sa till Karin af Klintberg. 

Då skakade TV-soffan till hemma i Lomma. Jag förstod plötsligt vilken plåga han fått gå igenom som barn. 

Ständigt uttittad. 

Dela ut priser som han aldrig begrep sig på. 

Det måste varit ett helvete för en liten gosse med den dagliga militära disciplinen. 

Inte kunde han få bli lokförare heller. 

Drömyrket. 

Vi hade samma dröm, faktiskt. 

Fast kronprinsen hade finare lok än vad jag hade. Det var minst dubbelt så stort, men så blev han också kung.