Mästersångaren i Lomma-får vagga mig till den eviga vilan

 

Jag har skrivit om mästersångaren förr på bloggen. Jag slutar nämligen aldrig älska koltrastens sköna sång. 

Den väcker mig tidigt på morgonen. Hälsar god morgon med en skönsjungande sång. 

På kvällen nattar den mig med en ny vacker sång. Liksom: ”God natt, Calle, sov gott.” 

Nej, jag sover inte utomhus. 

Mästersångaren slår sig ner en bit från mitt öppna fönster. Lagom avstånd för en förtjusande serenad. 

Läser att den vackra sången kan innehålla imitationer av andra fåglars sång. Även ”mänskliga” ljud som sirener och-hör och häpna-glassbilsmelodin. 

Det där har jag aldrig lyckats knäcka. 

Den har också för vana bygga bo i vår Täppa. En gång t o m i en blomsterkruka som hängde på altanväggen. Det var en sällsam upplevelse. 

När vi samlades kring grillen, flög den över våra huvuden med maskar och annan godis till sina ungar i blomsterkrukan. Helt bekymmersfri. 

Den dagen jag lämnar detta jordiska, ska mästersångaren få sjunga sin vackra sång i Lomma kyrka. 

Fint va?