Kiosk-Stefan: Lommas segaste glassgubbe går i graven?

 

Märk väl. 

Jag har satt ett frågetecken efter påståendet i rubriken. Säkert är det inte alltså, men nästan säkert, i alla fall. 

”Vi får se. Jag har ändå hållit på i 30 år. Det kan vara sista sommaren för egen del,” säger Stefan och ser lurig ut. Det började med att Torsten slog igen sin Shellmack. Eller Shellamacken som vi sa, nere vid Folkets Hus. Stefan tog över. Lokalerna med bensinånger omvandlades till en gammal hederlig kiosk. 

Här fanns allt: från smågodis, tidningar, till korv med bröd och mjukglass m m. Lommas färghandlare skrapade också fram en Trisslott som gav 10 000 i månaden under flera år. Det var en trevlig tid som många Lommabor minns med välbehag. Sedan dog kioskkulturen. 

Stefan fick slå igen. 

Öppnade i stället upp i det gamla Tullhuset nere vid Lomma Beach. Nu blev det glass i stora lass för hela pengen. Gott att svalka sig med efter badet. 

Det pittoreska Tullhuset har sin egen historia. Fram till 1974 fanns här en stationerad tullare. En Lommabo med tjänstecykel som kunde cykla hem för lunch varje dag. 

På den tiden jagade man mest spritsmugglare. Och deklarerade fraktskutor till Eterniten samt vissa saltskutor. Knarksmugglare fanns inte på kartan. 

Det var en annan tid. 

Möjligen ett mjukare samhälle. 

Sedan kom Stefan med mjukglassen. 

Årets sommar kan alltså bli den sista för Stefan. 

”Vi får se,” säger han igen. 

I så fall går han ut med försäljningen i januari nästa år. Hela rasket. Även det legendariska Tullhuset, för det äger han också. Lommas segaste glassgubbe går alltså i graven. Så kan det faktiskt bli. 

Bilden här nedanför är på Stefan mitt i sin klassiska kiosk. Den omgjorda Shellmacken. 

Visst saknar vi kiosken.

En härlig bild.

Jag tog den själv, så det så.