Drama på hjärtintensiven: Jag överlevde-det gjorde inte min klocka

 

Till höger på bilden, har jag lagt in bilden på mitt armbandsur. Ni kan se hur visarna samlats till en rar liten hög längst upp till höger. 

Jag överlevde elkonverteringen som blev tre(!) kraftiga elstötar. Det gjorde inte klockan. El-smällarna på sammanlagt 1040 blev för mycket. 

Visarna tackade för sig. 

Tack och lov tickar i alla fall mitt hjärta däremot åter rätt igen. Skit i klockan som var med på armleden under hela behandlingen. 

Glömde helt enkelt ta av den. 

Det var tolfte gången jag gick igenom proceduren, så jag är en rutinerad flimmerpatient. Personalen på hjärtintensiven i Lund ljuvliga. 

Den kvinnliga narkosläkaren sövde mig som en liten baby. En annan kvinnlig läkare satte plattorna på mig. Fylldes med ettrig ström. 

Efter två misslyckade försök väcktes jag. 

Var jag med på ett tredje försök? 

”Kör,” svamlade jag. 

Sövdes igen och där tror jag klockan gick åt helvetet, men inte mitt hjärta som åter tickade rätt. 

En dag på hjärtintensiven kan bli hur spännande som helst. Nu förstår ni varför det varit tomt på bloggen de senaste dagarna. Min havererade klocka har jag sparat som en souvenir. Livets tid rullar vidare.