Lommamöte i solen: ”Jag bad till Gud om att få dö”

Denna lördagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Min plan var att skriva lite om den massiva seglingstävlingen som arrangeras i helgen i Lomma. Fast toppa texten med kvällens massiva sångtävling(Mello) med magiska Loreen som etta. Slår Finland med tre cha cha cha. 

Nu blev det inte riktigt så. 

På Centrumtorget mötte jag en gammal bekant. En dam som sakta rullar fram mot 100 år. Hon brukar ha glädjen med sig. Vara pigg och glad. 

Inte så denna lördag med sommarväder. 

Hon var ledsen. Över ålderdomen som sliter ner henne bit för bit. 

För en tid sedan genomgick hon en operation. Nu hade läkaren ringt och berättat att hon måste opereras igen. 

”Jag orkar inte. Jag har bett till Gud om att få dö. Han verkar inte höra min bön. Jag får leva, men det är bra nu, sa hon med sorg i stämman. 

Vad svarar man på det? 

Svårt. Det gör ont. 

Ord som gör ont.

Jag försökte pigga upp henne med ett dåligt skämt. Hon log men skrattade inte. Ålderdomen kräver sin tribut, sanna mina ord. Mötet fastnade i mitt sinne. Följde med mig hem. Slutade som en märklig högmässotext. 

”Jag bad till Gud om att få dö.” 

Åtta ord som svävar runt mitt trötta huvud. Möjligen kommer Loreen till hjälp i kväll. Annars får väl min kvinnliga bekant och jag sjunga cha cha cha. 

Alltid något i evighetens namn.