Här står Jimmie och
sprutar taket gammalt. Det låter märkligt, men är alldeles sant.
Själv behöver jag inte besprutas för åldras. Det sköter själva
livet om. I bästa fall kan det ta 60-70 år innan ens ansikte börjar
falla samman till en skrynklig hög. I bästa fall en mognare karaktär. Om jag nu ska försöka vara snäll.
Läget är något helt annat med
friskt virke. Vem har tid vänta 60-70 år innan Amfiteaterns
nybyggda tak får tonen av ett vackert åldrande?
Därför är
huvudbyggnaden inplastad för skyddas mot åldrandet. Det får vara någon måtta med ålderdomen. Det är
undersidan av det stora taket som ska åldras med kemiska medel.
Helt enkelt bli vackrare i tonen, är väl
meningen som sagt var. Det råa sprutas bort, helt enkelt.
”Fast det kommer ta några år innan vår
behandling märks,” säger Johan till mig, samtidigt som han
spottar och fräser. Han råkade nämligen få en släng av medlet i
munnen. Hur det smakade? ”Skit,” sa han och grinade också illa.
Därmed vet vi också att medlet inte stoppar människans åldrande.
Ja, om man inte vill lida pin, förstås.
Hupp!
Tokigt slut, men ändå. Ni förstår nog själva.
Hallå bäste herre! Du blandade ihopa våra namn & tyvärr kom du mitt i allt kaos med havererande spruta! Men trevligt med besök o kändisskap! / Johan ”han som spotta o fräste”
SvaraRaderaNu rättat. Ber i hastigheten om ursäkt.
SvaraRadera